Den evolutionära ekonomin

Idag är en sorgens dag, personligen gick jag klädd i svart dagen till ära. Som ni redan vet så har Sverigedemokraterna tagit plats i riksdagen vilket ger riksdagsvalet i Sverige en plats som andra toppnyhet på CNN World. Det är en sorgens dag då det Sverige som vi hittills har känt har gått i graven och antagligen inte kommer att komma tillbaka. Sverige har under lång tid varit en moralisk stormakt i världen, hur konstigt det än låter så har svenskar kunnat med god trovärdighet uttala sig i bland annat folkrättsfrågor – men nu är det slut med det. Från och med idag så finns det inte någon större trovärdighet kvar när Carl Bildt kritiserar Frankrike för deras hantering av romer eller när danskar behandlar i storts sett alla som inte heter Andersen riktigt jä*** illa, det är slut med det. Vi ställer oss nu i raden av andra skitländer som vill göra skillnad på folk och folk, en människa är inte lika mycket värd som en annan i Sverigedemokraternas värld. Jag hoppas innerligt att de övriga 94 % av de röstberättigade på denna punkt får sin vilja igenom så att vi slipper allt detta, om inte så vågar jag inte ens fundera på konsekvenserna.

Må gott!

Nu är det snart val igen, vilket parti som jag kommer att rösta på går nog att härleda relativt enkelt utifrån inläggen på den här bloggen. Den fråga som har varit dominerande i valrörelsen har varit huruvida arbetslösheten på effektivaste sätt ska minskas, en inte så lätt fråga. Pengarna som de olika partierna vill ge till olika typer av arbetsmarknadsåtgärder bara haglar som från ingenstans, det är förvånansvärt vad lätt det är att hitta pengar när det står röster på spel. Det finns dock en fråga som oftast glöms bort men som är väldigt mycket viktigare (och mer grundläggande) än hur många miljarder som arbetsförmedlingen ska få för att ordna praktikplatser, nämligen vilka jobb det är som vi ska ha i samhället? Med andra ord: går det att säga att några jobb är onödiga? Då jag har två jobb (yes, två jobb och sedan plugg på de) så hör jag från tid till annan på de båda respektive jobben att det andra jobbet är onödigt, nu är det inte allt för ofta men det händer. Kan det vara så att allt jag gör är helt onödigt?

Innan jag går in på det jobbiga att svara på frågan, så måste jag först säga något om arbetsfördelning, arbetsfördelning är nämligen det som gör att du kan läsa detta just nu och att du kan ha alla de ting som omger dig. Det låter kanske helt sjukt men det är sant att allt som vi har resurser att skaffa oss är ett resultat av att vi mer eller mindre har avtalat med alla andra att göra arbetet åt oss samtidigt som vi gör arbeta åt alla andra; allt ifrån maten du har i kylen till datorn som du använder hemma ska du tacka dig själv lika mycket som alla andra i samhället att du har. Arbetsfördelning kommer alltid före välstånd (!).

Okej nu måste jag förklara mig: när vi ska göra något så tar det tid vilket finns i en begränsad omfattning (till exempel så finns det inte fler timmar på dyngnet än 24). Vi är dessutom inte lika duktiga på att göra allt, personligen skulle jag aldrig kunna bygga ett hus lika snabbt som en snickare eller odla vete lika bra som en bonde (jag har helt enkelt inte förmågan att göra det, inte kunskapen heller). Relativt en snikare så skulle det hus som jag skulle bygga (om det kom på fråga) vara dåligt och ta mycket längre tid att få klart, omvänt så skulle kanske snikaren inte kunna göra något som jag finner intressant och är relativt duktigare på (vad de nu skulle vara men tillåt för diskussionens skull mig att säga att det är att skriva nationalekonomiska texter). Om jag skulle behöva göra allt själv så skulle jag bo i ett hur som inte var något vidare och det skulle inte bli särskilt många nationalekonomiska texter som blev skrivna, självklart är det omvänt för snickaren. Låt mig nu istället säga att snickaren och jag samarbetar, snickaren gör hus och jag skriver – på samma tidsintervall kommer vi då få fler hus och nationalekonomiska texter som dessutom kommer att hålla bättre kvalitet. Då det tar mig relativt kortare tid att skriva en text än att bygga ett hus, så kommer min tid att utnyttjas på ett bättre sätt om jag helt enkelt slipper att bygga hus och självklart tvärtom för snickaren. För vi upp det här på en samhällsnivå så ger det den konsekvensen att vi alla arbetar för oss själva och alla andra samtidigt – alla andra jobbar för dig och för alla andra och sig själva samtidigt (häftigt va!). Det här är inte något nytt utan fördes fram av David Ricardo i boken ”On the Principles of Political Economy and Taxation”.

Så med det etablerat så kommer vi tillbaka till frågan om det finns några onödiga jobb eller inte. Då vår välfärd är beroende av att vi har en arbetsfördelning så kan frågan istället skrivas om till: hur ska vi fördela arbetsresurserna? För att kunna avgöra vilka jobb som inte behövs så krävs det att ett onödighetskriterium ställs upp, vad som är onödigt arbete måste ju på något sätt kunna gå att avgöra. Personligen så har jag hört att allt annat än industrijobb är onödigt (antar i det här fallet att till exempel jordbrukare ingår i kategorin indistrijobb), men vem eller vad är det då som ska sälja och distribuera allt? Och även om hela linjen ifrån produktion till försäljning ingår i definitionen industrijobb så är det inte helt enkelt att tänka sig en värld utan bland annat städare, hårfrisörer och kollektivtrafik. Nej det verkar ju lite jobbigt eller vad säger du? Något annat som jag hör från tid till annan är att alla jobb som ger något tillbaka till samhället - de ska göra någon slags samhällsnytta då - inte är onödiga (det låter väl rimligt?). Jag håller faktiskt med om den definitionen på ”nödvändiga jobb” dock så finns det ett problem även här, vi är nämligen tillbacka på ruta ett. Vad som är samhällsnyttigt följer nämligen inte av definitionen och är ett väldigt vagt begrepp, problemet har bara baxats över till att definiera vad samhällsnytta är.

Den här diskussionen kan mer eller mindre hållas igång tills världen går under men jag ska i alla fall ge min syn på saken. Jag vill förorda att det idag inte finns några onödiga jobb alls, alla jobb är nödvändiga (egentligen kanske det är omöjligt och onödigt att tala om nädvändiga och inte-nödvändiga jobb. Men...). ...därmed inte sagt att ett jobb inte kan bli onödiga (det har väl hänt - så många kittelflickare finns det väl inte nuförtiden, inte skarprättare heller för den delen, inte i Sverige i alla fall). Givet Hayeks kunskapsargument - att kunskap är distribuerat över ett flertal individer (tycker verkligen om det argumentet!) - så blir alla jobb där någon efterfrågar en tjänst och där en annan är villig att genomföra arbetet ett nödvändigt jobb, även volontärarbete (som är oavlönat) följer samma princip även om det inte finns någon som är villig att betala för det.

Så jag hoppas att det inte blev allt för förvirrande.

Må gott!