Den evolutionära ekonomin

För ett tag sedan så lämnade Toris i Storbritannien fram en besparingsplan. De är en i raden av länder med statsfinansiella problem som har annonserat att de måste sänka utgifterna och höja skatterna. Som ett brev på posten så kommer självklart kritik emot sparplanerna, det finns en hel del olika varianter av kritik som alla är berättigade men den roligaste måste ändå vara ”varför ska vi vanligt folk betala för de rikas konsumtion”.

Så när en stat skuldsätter sig vem är det egentligen som skuldsätts? Ett enkelt svar som jag antar att många skulle ge är att det är staten som juridisk person som lånar pengar genom att regeringen har ett bemyndigande att låna pengar. När Sverige lånar pengar så är det Sverige som stat och inte regeringen som lånar pengar, skulden är utställd till Sverige. Vad/vem är staten? Ibland så verkar det som om vissa tror att staten finns utan för oss individer, om staten skuldsätter sig så berör det inte en själv utan det är någon annan som skuldsätter sig. När den Grekiska staten lånar pengar för att kunna upprätthålla en helt galen prioritering av utgifter så anser den enskilde att det inte är dem som har skuldsatt sig utan att det är alla andra som har skuldsatt sig. Det roliga är att det mer eller mindre alltid är de rika som ”lånar” och skickar notan till ”vanligt folk”.

Det är dock inte så enkelt som att säga att bara för att en stat lånar pengar så är det staten som är skuldsatt, det låter kanske lite sjukt men det är helt enkelt inte så enkelt. När en organisation skuldsätter sig så går det att reducera ned skulden till vad organisationen består av, dess medlämmar. När ett företag skuldsätter sig så är det i grund och botten aktieägarna (i egenskap av ägare av kapitalet i bolaget) som skuldsätter sin egen egendom som råkar vara i form av en andel i ett företags maskiner och anläggningar. På samma sätt är det när en stat skuldsätter sig, i och med att en stat består av alla medborgare så är det inte staten utan medborgarna som skuldsätter sig. Staten existerar inte utanför medborgarna utan består av medborgarna, skulle inte staten ha något stöd från medborgarna så faller den samman. När en stat ger ut ett skuldebrev så skuldsätter inte staten sig utan alla medborgare med en andel i det nya skuldebrevet. Vilka är det då som ska bettala för hela kalaset? Jo alla!

Så till skuldfrågan, är det de rika som har berikat sig på alla andras bekostnad i till exempel Grekland? Nej det har de inte, alla har mer eller mindre fått del av alla lånade pengar. Pengarna som Grekland har lånat har gått till att utöka den offentliga sektorn nå fruktansvärt (bland annat till två extra löner om året) och till att ha mycket generösa pensionsregler – i Sverige så har det både en och två gånger skrattats åt att Frankrike har extremt generösa pensionsregler men de har blivit slagna med hästlängder av Grekland. De övriga som inte har jobbat i den offentliga sektorn eller fått ta del av de generösa pensionsreglerna har fått lägre skatt än vad de skulle ha haft om budgeten skulle ha varit balanserad, annars skulle det ju inte finnas något behov av att låna pengar. De som har fått lägre skatt har därmed kunnat konsumera på lånade pengar i och med att den del av deras inkomst som borde ha gått åt till att betala de gemensamma samhällskostnaderna istället har kunnat användas till att köpa till exempel skor för. Bolag som egentligen borde ha gått i konkurs (om staten inte hade lånat pengar utan balanserat budgeten) har därmed haft en chans att överleva dels då de offentliga utgifterna har varit högre än vad de alldeles uppenbarligen har varit villiga att betala för, omvänt gäller om de är villiga att betala för de offentliga utgifterna men har lånat för att konsumera annat. Förutsatt att statskassan inte används som ett privat bankkonto i likhet med Mugabes Zimbabwe så finns det inte någon anledning till varför alla ibland annat Grekland ska betala statsskulderna. Det finns för övrigt en utmärkt bok som handlar om just detta som är skriven av Richard E. Wagner som heter ”Fiscal Sociology and the Theory of Public Finance” (för den som är intresserad).

Hoppas att det gick att läsa!

Må gott!

Såg igår en debatt på SVT om sjukförsäkringen, måste säga att det var en ganska dålig debatt (tyvärr). Det debatterades mycket men väldigt lite handlade om vad som skulle vara ämnet, nämligen sjukförsäkringen. Det som jag lyckades förstå av vad debatten skulle handla om var om det fuskas i sjukförsäkringen och hur de höga sjuktalen skulle minska, dock så snöade det in på någon slags semi-ideologisk debatt med en massa pajkastning. Jag förstår faktiskt inte varför debatten om sjukförsäkringen har blivit så pass värdeladdad som den har blivit.

Vill inte gå in på frågan om det fuskas eller inte i sjukförsäkringen, det har jag varken kunskaper om eller vill gå in på så det lämnar jag till sociologerna. Det jag däremot känner att jag kan diskutera är om sjukförsäkringen som sådan – vara eller inte vara så att säga. Innan jag går in på sjukförsäkringen som sådan så vill jag först klargöra min syn på transfereringar av välstånd. Jag har tjatat lie tidigare om generella regler och konservatismen och det tänker jag göra nu med. Den bästa illustrationen av den konservativa tanken som jag har stött på är John Rawls klassiska ”okunnighetens slöja” – kort och gott så handlar det om att en transferering är endas tillåten så länge som alla kan tillåta transfereringen. Om det initialt råder en okunskap om var den enskilda individen kommer att befinnas sig i framtiden (rik eller fattig, frisk eller sjuk) så är en transferering av välstånd endast tillåten under förutsättning att alla initialt godkänner att transfereringen äger rum – alltså vid t1 så finns det en okunskap om välståndsfördelningen vid t2 och en transferering vid t2 är motiverad om den vid t1 har accepterats av alla. Detta leder fram till att generella regler bildas, generella transfereringssystem som inte tar hänsyn till den enskildes sociala och ekonomiska förutsättningar i den givna situationen.

Det som motiverar att vi ska ha en allmän sjukförsäkring finansierad med skattemedel är att den är likabehandlande och att den transferering som sker kan accepteras av alla. Det hela bygger på helt enkelt på att alla kan bli sjuka oavsett om de bor i norrlands inland eller i en villaförort i södra Sverige. Det hela tillåter dock inte att en som bor i en viss del av landet har lägre krav för att bli sjukskriven eller av någon anledning får större ersättningen. Att de som bor i Danderyd har lägst sjuktal i Sverige anser jag i detta fall är helt ointressant, det har ingenting med sjukförsäkringen att göra. En person i Danderyd kan lika väl bli sjuk eller råka ut för en olycka som någon som bor i Kiruna vilket gör att även de ska ha samma möjlighet att utnyttja sjukförsäkringen och därmed även betala för den. Alla oavsett social status eller ekonomiska förutsättningar ska ha samma tillträde till sjukförsäkringen och ska vara med och betala för den, när en person är sjuk så ska de helt enkelt inte falla ned i misär och när de är friska så får de betala för det helt enkelt.

Det jag har diskuterat hittills är inte så kontroversiellt (hoppas jag i alla fall). Det som jag ser som mer intressant (och mer centralt) än det som sjukförsäkringsdebatten har handlat om (med andra ord om det fuskas eller inte och varför en del är friskare än andra) är hur sjukförsäkringen ska utformas och administreras. Var gränsdragningen ska gå för hur mycket en person som har ett högt materiellt välstånd ska subventionera de mindre bemedlade är alltid en fråga för diskussion och det är inte en helt enkel fråga att besvara, personligen så är jag inte för en politik som mer eller mindre inte tillåter en inkomst över en viss nivå men det är en annan diskussion. Det finns lite olika varianter som har testats för hur en sjukförsäkring ska administreras. Det exempel som vi Svenskar brukar titta på (förutom det Svenska så klart) är det Amerikanska systemet. När USA:s sjukförsäkring tas upp till diskussion så framställs den ofta som icke existerande men det är lite att ta i, den är om möjligt minimal. Den allmänna sjukförsäkringen i USA täcker endast akut sjukvård men det är öppet för den enskilda individen att köpa en tilläggsförsäkring som ger ett ökat skydd (så som kompensation för inkomstbortfall). I Sverige (och i stort sett alla andra europeiska välfärdsstater) så täcker den allmänna sjukförsäkringen i stort sett allt, även om till exempel hela inkomstbortfallet inte täcks av försäkringen. Det är även i Sverige möjligt att köpa sig en tilläggsförsäkring för att få en högre ersättning vid till exempel inkomstbortfall. Även om jag inte har några siffror så skulle jag tro att det inte är helt ovanligt med till exempel en olycksfalls försäkring som just ger ersättning bland annat inkomstbortfall (har en själv). I båda det Amerikanska och det Svenska systemet så förser den allmänna sjukförsäkringen ett trygghetsgolv för den enskilde (även fast nivån på golvet skiljer sig markant åt) och det går att köpa sig ett bättre skydd om det skulle vara önskvärt för den enskilde.

I Sverige så administreras den allmänna försäkringen av staten, vilket inte nödvändigtvis behöver vara fallet. Den Svenska skolan finansieras med ett system baserat på vouchrar vilket även skulle kunna användas för sjukförsäkringen. Med andra ord så skulle staten i ett sådant system ta in skatt för att betala sjukförsäkringen och fördelar skatteintäkterna lika till alla individer i form av vouchrar som endast kan användas för att köpa sjukförsäkring för. Den enskilde kan välja om denne vill köpa sin sjukförsäkring ifrån en privatägd aktör eller från en statligt ägd aktör, det finns inget som säger att Försäkringskassan ska sluta med att förse försäkringar men det sker i konkurens med till exempel Trygg-Hansa och Folksam. Staten skulle kunna definiera en miniminivå som en sjukförsäkring måste innehålla för vouchern och om försäkringstagaren vill lägga till pengar för att få ett ökat skydd är det också helt okej. I grund och botten kommer inte mycket att förändra sig från idag med ett sådant system, alla kommer fortfarande ha rätt till en sjukförsäkring, men försäkringsbolagen kommer att administrera sjukförsäkringarna vilket i längden kan ge en mer effektiv administration. I och med att sjukförsäkringen kommer att vara satt under konkurens så finns det incitament för försäkringsbolagen att kunna för se försäkringstagaren med en så bra försäkring som möjligt för att därigenom kunna behålla tidigare kunder och locka till sig nya.

Nu är det ju så att inte alla har samma risk för att kunna bli sjuk, även fast alla kan bli sjuka så är sannolikheten att någon blir sjuk inte alltid den samma. Den som har haft med försäkringsbolagen att göra vet att deras premier sätts efter den sannolikhet som gruppen som individen tillhör har för att råka ut för en olycka (i bred mening) och därmed en utbetalning sker. Detta riskerar att utesluta individer som har hög risk för att bli sjuka, även om de har en voucher som gör det möjligt för dem att köpa en grundförsäkring. Detta problem löser sig dock genom att först definiera vad en voucher ska kunna köpa för försäkring, om inget försäkringsbolag är villig att erbjuda försäkringar till en speciell grupp så finns det ett glapp i efterfrågan och utbudet på försäkringar. Ett försäkringsbolag skulle därmed kunna erbjuda en bättre lösning för till exempel rehabilitering och därmed få flera kunder som tillhör den specifika riskgrupp och därmed göra en vinst i och med att gruppens sjuktal minskas, det finns med andra ord incitament att minska sjuktalen för en utsatt grupp

Så det var lite om sjukförsäkringen, hoppas att det gick att läsa!

Må gott!

Nu har jag återigen inte skrivit på ett tag, har inte haft så mycket tid tyvärr. Men men, som de flesta nu har förstått så pågår en kris med Grekland som centrum. Det är mycket som har aktualiserats på sista tiden som tidigare inte har legat i centrum för en ekonomisk analys vilka nu helt plötsligt har belysts. Innan jag går in på en av dessa så måste jag säga lite om krisen generellt, närmare bestämt om de övriga länderna som har tagits upp som problem länder. Grekland utmärker sig på väldigt många punkter som de andra så kallade PIIGS (Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien) länderna inte gör. Grekland har till exempel inte satsat på att rusta upp infrastrukturen och höjt utbildningsnivån för invånarna som Spanien och Irland har gjort, Portugal har befunnit sig i en ekonomisk stagnation under lång tid och har inte förnekat de vilket gör att situationen är överblickbar och Italien är delat i två (norra och södra) där den norra delen inte har några större problem medan den södra i alla fall under de senaste 4-500 åren har haft problem. Spanien och Irland har växtverk medan Grekland har lånat för att konsumera (och ljugit om det), Portugal och Italien har det bara allmänt dåligt – detta är viktigt att komma ihåg.

En del där Grekland utskiljer sig som mest är i frågan om korruption, vilket har fått långtgående konsekvenser. Grekland tillsammans med Rumänien det mest korrumperande landet i EU, hur dessa båda länder överhuvudtaget kunde få gå med i EU är för mig en gåta. Korruption har inte endast relevans att tala om när det kommer till politiker som vill renovera om en kiosk på en badplats i Göteborg utan sträcker sig även in till den enskilda butiksanställde när denne ska ta emot en reklamation. Det som gör korruption så avskyvärt är att vissa individer på bekostnad av andra kan få fördelar, till exempel om en butik har lägre krav för reklamationer för vissa kunder (med andra ord tar emot reklamationer som inte borde tas emot) så kostar det butiken pengar och dessa pengar är det någon annan som får betala, pengarna må hända tas ifrån ägarna genom en lägre vinst men det kan även tas ifrån andra kunder genom högre priser eller högre krav för reklamationer. Oavsätt vilka pengarna tas ifrån så är det en transferering av egendom från en part till en annan som inte kan motiveras av en ekonomisk prestation.

Okej att det kan få individuella konsekvenser av en omfördelning av köpraft men var kommer de ekonomiska konsekvenserna in? Problemet kan kanske inte vara så tydligt på en gång men korruption minskar den ekonomiska aktiviteten betydande, ett system med korruption baserar sig nämligen på välvilja. Det låter kanske lite konstig men i grund och botten är det så. När till exempel en tjänsteman tar emot en muta så att ett specifikt företag får bättre avtalsvillkor så är det som avgör mutans storlek och vilket företag som får lämna en muta beror på tjänstemannens välvilja. När ett system baserat på välvilja i stället för prestation etablerar sig så kraschar mer eller mindre den ekonomiska systemet som har möjlighet att skapa materiellt välstånd, när familjen får större betydelse för hur en individ får för ekonomiska förutsättningar än det som denne faktiskt gör. Transaktionskostnaderna kommer helt enkelt att skjuta i höjden.

När väl korruptionen har fäst sig i ett samhälle så liknar det mer ett feodalsamhälle än vad det gör en modern demokratisk stat, korruption stannar tyvärr inte endast vid marknadsaktiviteter. Ett slående exempel är södra Italien där Maffian inte enbart bestämmer vem som ska göra vilka affärer och till vilket pris utan även vem det är som ska vara borgmästare och parlamentsledamot, de demokratiska institutionerna är endast där för syns skull. En korrumperad stat blir tvungen att sätta sin tillit till en välvillig despot för att fatta välgrundande beslut – tyvärr så är inte alltid alla makthavare välvilliga.

Den största (som jag tror) anledningen till att Grekland tyckte att det var okej och motiverat att ljuga om sin finansiella ställning för övriga EU är just denna mentalitet om korruption, de ljuger ju hela tiden så vad annars kan man förvänta sig. Grekland har många år framför sig av svåra ekonomiska reformer men de behöver även ändra sina tankemönster för att komma till rätta med sina problem, bland annat i synen på korruption.

Hoppas att det gick att läsa!

Må gott!