Den evolutionära ekonomin

Ibland är det lite jobbigt att vilja ha ny kunskap, att läsa böcker som tar upp nya aspekter som har potential att förändra ens uppfattning kan få oanade konsekvenser. Kommer återkomma till detta lite senare men ska börja lite kort om den senaste tidens följetång, nämligen SAAB.

 

SAAB har som ni säkert vet sålts till Spyker, vars bilar jag mer en gärna skulle vilja ha i mitt garage. SAAB har med det räddats enligt massmedia och en å annan fackpamp, personligen skulle jag inte säga att SAAB har räddats utan möjligen har de fått en ny inriktning (därmed inte sagt att problemen är lösta). SAAB har nu fått en ägare som är produktorienterat vilket skulle kunna överföras till SAAB och så att de återigen kan bygga bra bilar, om de bygger bra bilar som efterfrågas ute på marknaden så kommer de utan problem att kunna överleva. Problemet som SAAB har haft är att de varken har byggt bra bilar eller bilar som har efterfrågats av konsumenterna. Den centrala frågan är inte om Spyker är en bra ägare utan hur väl de kan matcha en eventuell ”lucka” i marknaden, ge konsumenterna de som andra tillverkar inte förser konsumenterna med. Det är viktigt för ett företag att kunna förstå att deras produkter till sist måste sälja för att de ska leva kvar.

 

Per Frankelius beskriver just detta i en artikel i SVD vid namn ”Sverige har inte förstått betydelsen av marknadsföring” där han just tar upp de faktum att både Volvo och SAAB inte har förstått att de ska producera varor för konsumenterna och det svar han fick från IR chefen på Volvo bekräftade mer eller mindre det Frankelius hävdar. Om ni har tid och lust så kan ni gå in på Auto, motor och sports webb-tv och se två avsnitt ifrån Detroits bilsalong. Den första heter ”Volvo-chefen om C30 Electric” och den andra heter ”Audi e-tron - en cool överraskning”, det är en stor skillnad i hur de framställer sig själva när det kommer till sökandet efter konsumenterna. Volvo chefen menar att det är upp till regeringarna världen över att fixa efterfrågan på de produkter som de har tillverkat medan Audi representanten menar att de som företag har en skyldighet att söka efter den perfekta lösningen och att ingen teknologi är given på förhand. I grunden betyder det att Volvo menar att de som företag enbart tillverkar en produkt och efterfrågan får anpassas senare medan Audi menar att det är upp till Audi att försöka tillverka produkter som konsumenterna vill ha. Det jag tror är att om inte något händer på Volvo när det kommer till deras inställning till konsumeter så kommer det på medel lång sikt att skrivas artiklar om ”försöken att rädda Volvo”.

 

Men nu åter till den inledande meningen, att det ibland är lite jobbigt med ny kunskap. Jag har äntligen tagit mig igenom inledningen till ”Das Kapital volym 1” (som är längre än många böcker) vilket fick mig att inse en del saker. Inledningen i den bok jag har är skriven av Ernest Mandel (en väldigt betydelsefull Marxistisk ekonom) och om hans beskrivning av Marx tankar i Das Kapital är någorlunda rimliga så är Marx syn på kapitalismen inte särskilt olik den som bland andra Hayek för fram, Marx uttrycker sig dock i lite mer värdeladdade ordalag. För att ta ett exempel (i lite generella termer) så menar Marx att utsugningen av det värde som arbetarna producerar ökar med en ökad kapitalackumulering, här ska dock sägas att Marx skiljer på värde och lön (v≠w) och enligt Marx så har reallönen en tendens att vara högre i mer utvecklade kapitalistiska ekonomier än i lägre utvecklade. Om vi skriver om det Marx menar med utsugningen av värde när kapitalackumuleringen ökar till mindre värdeladdade ord så menar Marx att med mer kapital så minskar det marginella bidraget av arbetskraft per producerad vara och därmed så kommer varje arbetare att producera mer, det han besktiver är helt enkelt produktivitetsökningar. Inte heller historiesynen skiljer sig särkilt mycket från de evolutionära ekonomerna då Marx ser kapitalismens ständiga förmåga att anpassa sig till nya förhållanden som en utvecklingsprocess och inte som bland annat Lenin för fram att kapitalismen kommer att falla samman i en slutgiltig kris, den slutgiltiga krisen existerar inte enligt Marx. Detta är två lite förenklade exempel men om ni har tid och lust så läs gärna inledningen (eller för den delen hela boken) så kommer ni att märka att om man rensar för de värdeladdade orden är det inte mycket som skiljer Marx ifrån till exempel Hayek. Det här är en av anledningarna till att Marxismen faktisk är förenlig i många stycken med de traditionellt mer marknadsliberala skolorna (som beskrivs i boken ”Socialism after Hayek”). Nu återstår det bara för mig att läsa resten av Das Kapital.

 

Ibland är det jobbigt att läsa böcker då de kan förändra ens uppfattningar om världen, att jag skulle finna att Marx antagligen skulle hålla med mig i min syn på marknaden var lite av en överraskning.

 

Må gott!

Vissa tankar har en tendens att leva kvar, en tanke som jag har haft länge (och antagligen aldrig kommer att släppa) är att gör en helomvändning när det gäller min image, se ut lite som basisten i Five Finger Death Punsch Matt Snell (kanske inte världens bästa band men han har ett jäkligt häftigt skägg :P).

 

 

Kommer nog aldrig ta mod till mig och faktiskt göra det, det skulle i alla fall vara lite roligt att se en seriös nationalekonom som ser ut som Matt Snell (eller vad säger ni?).

Många andra idéer som kanske har lite större inverkan på vårat leverne har dock också en tendens att leva kvar trots att de är mer eller mindre avfärdade av den samlade forskarvärlden så som tanken att ”nationernas välstånd” direkt är länkat till råvarornas användning (och då gärna en eller max ett par råvaror). Som ni kanske har listat ut så tänker jag på hela peak oil scenariot. Den bakomliggande tanken med hela peak oil fenomenet är inte så gammal som många (av forums och blogg debatten att döma) vill tro, tanken kommer ifrån en väldigt betydelsefull nationalekonom vid namn William Stanley Jevons (som var med om att föra in matematiken till nationalekonomin) och hans bok  ”the coal question” som publicerades 1865 (finns gratis att ladda ned på googel books för den som är intresserad). Den fråga som Jevon lyfte fram var: hur sunt är det att ett lands och dess tillväxt är beroende av en enda vara för dess energibehov? Det Jevon såg var att när Storbritanniens tillväxt följde en linjär funktion så växte användandet av kol växte exponentiellt. Svaret på hans fråga är att såvida inget händer så kommer tillväxten i ekonomin att vara begränsad till utvinningen av kol och sedan sjunka i lika snabb takt som kolet blir allt svårare att utvinna.

 

Jevon hade fel, det går inte att missta att Storbritannien är bra mycket rikare idag än vad de var för 140 år sedan och kolet har inte tagit slut eller används i den grad som det gjorde för 140 år sedan. Det som hände som inte Jevon hade tagit i åtanke var att det går helt enkelt att byta energiråvara, det må ta tid men det går. Hela resonemanget bygger på att det inte går att substituera bort från en vara/resurs eller att resursutnyttjandet blir mer effektivt, till exempel om en bil drar en liter bensin per mil så kommer den alltid att göra det och det går inte att varken köpa en ny bil som går på ett annat bränsle eller effektivisera den nuvarande bilmotorn. Det skulle jag inte påstå är ett särskilt rimligt antagande, vi människor är duktigare än vad vi tror. På något underligt vänster så har vi en tendens att alltid klara av att hantera de svårigheter som vi stöter på. Håller en vara som vi är beroende av på att ta slut så hittar vi en annan vara som vi kan använda eller helt enkelt hittar på ett sätt att använda varan mer effektivt. Det som kan vara lite kruxigt här är att detta tar tid, det är inte något som sker över en natt. När det står folk på barrikaderna och skriker att vi behöver få bort användningen av oljan nu(!) så sker redan substitutionen bort från oljan men det sker inte så snabbt att vi märker det på en gång utan det tar tid!

 

Nu är det kanske någon som tänker att Jevon må ha haft fel när det kommer till kolet på 1800-talet men med oljan idag är det en helt annan sak. Det skulle jag inte hålla med om, vi är precis lika beroende av oljan idag som de som levde på 1800-talet var av kol (både produktionsmässigt och transportmässigt). Det finns inget att vara orolig för, därmed inte sagt att vi ska sluta ställa om men det kommer inte innebära någon dramatisk förändring av vår levnadsstandard. Det ända vi behöver vara oroliga för är om den ”naturliga” bortsubstitueringen förhindras.

 

Hoppas att det gick att följa med i tankegången.

 

Må gott!

Mitt projekt att bygga en bokhylla fyld med ”bara måste läsa” böcker för nationalekonomer går frammåt, förutom böcker av Marx, Smith och Hayek har jag nu även bestält hem Keynes ”The General Theory of Emploutment, Intrest and Money” och Theodore Burczaks ”Socialism after Hayek” (ett bara måste för den som är intresserad av debatten om socialism), måste för övrigt rekomendera Von Mises institututets e-boksamiling för den som känner att de vill läsa på mer. Men men, har på sistone förstått att det här med inflation är lite svårt för många. Inte för att grundkonceptet är särskilt svårt att förstå sig på när det skrivs ut, att det är nominella prisökningar det handlar om, utan vad det faktiskt innebär med nominella prisökningar. Det är inte som många tror så enkelt att det enbart är att kolla på penningmängden och sedan säga att det är den ”verkliga” inflationen, skulle det vara så så skulle inte många på Riksbanken ha sina jobb kvar.

 

Så som de flesta redan vet så är inflation de nominella ökningarna i priserna i ekonomin, inflation är helt enkelt inte reala prisförändringar. Så vad menas med reala prisförändringar? Helt enkelt relativprisförändringar som beror på till exempel förändringar i den relativa produktiviteten eller efterfrågeförändringar. En nominell förändring i priset påverkar inte något annat en det som står på prislappen: om en vara kostar 10 kr vid tidpunkten t för att sedan vid tidpunkten t+1 kosta 11 kr så är det inflation (under förutsättning att det inte har skett någon förändring i produktiviteten eller efterfrågan).

 

Inflation uppstår när det finns ett överflöd av pengar i ekonomin, alltså när penningmängden överstiger produktivitetsökningen. Penningmängden kan öka av en hel del anledningar så som vid kreditgivning (då banker lånar ut andras pengar) eller helt enkelt att det trycks nya pengar. Det är dock inte så enkelt att säga att produktiviteten är på 2 % och penningmägden ökar med 3 % så då kommer vi få 1 % inflation. Återigen så är inflation prisökningar och inget annat, penningmägden kan allokeras på ett sådant sätt att de inte påverkar priserna på något sätt alls. Ett litet tanke expiriment: säg att penningmägden ökar med 20% på grund av kreditgivning och dessa pengar direkt hamnar i händerna på en grupp individer som inte är benägna att varken låna ut pengarna eller konsumera upp dem. Det kommer då inte i realiteten finnas 20% mer pengar i ekonomin och därmed kommer priserna inte att anpassa sig till den nya penningmägden. Nu är detta ett tanke exeperiment men det visar på hur trubbigt det är att använda sig av penningmängden som ett mått på inflation, om KPI inte är riktigt bra så är det ännu sämre att se till penningmägden.

 

Vart inte ett så långt inlägg men det vart i alla fall nått.

 

Må gott!

Då blir det ytterligare ett inlägg och denna gång om har det lite att göra med det jag kommer att skriva om i min uppsats, nämligen värden. Som en del av er i alla fall redan har förstått så är jag inte direkt en anhängare av Zentgeist rörelsen, tycker framförallt att deras val av namn är lite förolämpande mot Hegel och Marx som inte förtjänar att koplas samman med en sådan rörelse. Hur som så kom jag att läsa deras ”Activist Orientation Guide” och stötte på denna formulering som exemplifierar en del av deras kritik mot nationalekonomin:

 

“Now, general terminology aside, a very relevant attribute of Monetary Economics is the “Theory of Value”. The level of a product or service’s ‘value’ is derived essentially from two factors:

1) The scarcity (availability) of the materials used.

2) The amount of human labor required to produce a product/service.” (sid 6)

 

Deras slutsats blir senare att om vi har en helt automatiserad produktion så kommer det inte att finnas något värde i varor och tjänster, de vill försöka att använda ”ekonomiska” argument till deras egen fördel vilket de misslyckas ganska kopiöst med. De sättet att se på värde (eller priset som är den enda rimliga tolkningen av vad Zentgeist rörelsen måste syfta på) som de för fram är inte direkt från någon seriös nationalekonomisk bok eller tidsskrift som har publicerats efter ca 1870. Att se på värde som en direkt följd av hur mycket arbetskraft som används är faktiskt en tanke som Adam Smith tar upp i ”Wealth of Nations” där han hävdar att det enda som i längden kan påverka det naturliga priset (alltså det pris som en vara faktisk är värd) beror på den faktiska produktionskostnaden i arbetskraft räknat, även Marx och andra klassiker så som Ricardo är inne på samma spår. Det har dock hänt lite sedan dess och den kanske mest välkända av dessa är den så kallade marginalistiska revolutionen som inträffade ca 1870.

 

Det marginalisterna (bland andra Leon Walras, Carl Menger, William Stanley Jevon och Alfred Marshall) förde fram var att priset inte bestäms av någon underliggande orsak utan beror på när marginalkostnaden är lika med marginalintäkten, alltså när kostnaden för att producera ytterligare en vara är lika med den intäkt som försäljningen av den varan ger. Att det är den relativa bristen på en vara som avgör det slutgiltiga priset är i och för sig inte helt fel men de som kan finnas i överflöd kan också vara de som betingar det största värdet, så som vatten eller luft. Om det skulle vara så att arbetskraften (som Zentgeist rörelsen för fram) enbart skulle avgöra det naturliga priset på en vara så skulle det gå att avgöra hur produktivitetsförbättringar leder till minskand priser över tid men det blir lite jobbigare att förklara hur skillnader i till exempel prissättningen mellan vete och majs, även fast de kan krävas lika mycket arbetskraft att producera en ton majs och ett ton vete så skilljer sig priset och kvantiteten som produceras. Det är inte direkt så att bara för att en vara har ett högre pris så kommer kvantiteten att vara lägre än en liknande vara som har ett lägre pris även fast det går åt lika mycket arbetskraft att producera motsvarande mängd vilket emotsätter synen på arbetskraft som det som avgör det långsiktiga priset på en vara.

 

Något som också gör mig lite bekymrad med Zentgeist rörelsen är att de inte kan skilja på pris och värde, det finns en del nationalekonomer som menar att priset är en direkt spegling av vad värdet är men det är inte riktigt så enkelt (inte ens för en nationalekonom). Det som de försöker anknyta till är tankar om prisbildning och inte om värde, diskutionen om värde är något som inte är avgjort på långa vägar utan kommer att fortsätta ett bra tag till. Vågar dock påstå att det inte finns många nationalekonomer som vågar hävda att så länge något inte är prissatt så finns det inte något värde.

 

En annan sak som gör mig lite bekymrad är deras sätt att klumpa ihop olika nationalekonomiska skolor till en och samma utan att ta reda på vad de faktiskt vill föra fram som de gör med till exempel Monetäristerna och den Österikiska skolan (vilket de gör precis innan de utdraget som jag har gjort). Okej de är båda nationalekonomiska skolor och har sin grund i den marginalistiska revolutionen men ungefär där upphör likheterna. Det finns fundamentala skillnader när det kommer till sättet att se på samhället och des funktioner och det går inte att klumpa ihop som en och samma, det är lite som att säga att Moderaterna och Socialdemokraterna är ett och samma politiskt parti.

 

Hoppas att det inte vart allt för rörigt.

 

Må gott!

Nu har jag äntligen fått rätsida på vad jag ska skriva om i min uppsats, kommer bli om entreprenören som resursfördelare och hur synen på värde kan påverka detta. Ganska intressant när man börjar tänka lite på dess konsekvenser måste jag säga, men att jag tycket det är kanske inte en överraskning då jag vill skriva om det :). Måste tacka Stefan som kommenterade mitt senaste inlägg, väldigt intressant kommentar och vill jätte gärna har fler spännande och intresanta kommentarer :).

 

Det är lite intressant det här med resursfördelning och hur entreprenörer samarbetar i konkurens. Det låter kanske lite konstigt att det faktiskt går att samarbeta på en marknad med konkurens men konkurens är en form av samarbete, går lite emot det som lärs ut på gymnasiet och på grundnivå på Neken (skulle vilja säga företagsekonomi också men är inte helt säker på hur det ser ut där), även i allmändebatten så är det inte direkt inte direkt det som i första hand tas upp. Konkurens framställs ganska ofta som en fragmentering av kunskap (vilket det är) och att det som är bra med konkurens är att det håller priserna nere (vilket det också gör) men sedan dör diskussionen av någon anledning. Det som inte framhålls så ofta är att konkurrenter faktiskt är samarbetspartners. Det låter konstigare än vad det är. Den fragmenterade kunskapen som ett företag har kommuniceras faktiskt till konkurrenter, oavsett hur hämligt företaget vill att kunskapen ska vara.

 

För att förklara hur jag tänker och ser på en marknadsekonomi. Tänk er ett jättestort pussel (marknaden) där varje pusselbit är en aktör på marknaden. När allt är i jämvikt så syns bilden som pusslet ska föreställa tydligt och det är en sammanhängande bild, detta är så pusslet (marknaden) ”vill” komma till. En pusselbit har enbart kontakt med ett fåtal andra pusselbitar och har inte någon möjlighet till kontakt med alla pusselbitar direkt. Pusselbitarna har också en förmåga att röra på sig när något som för den pusselbiten relevant information förändras (till exempel en efterfrågeförändring), när något händer som berör just den specifika pusselbiten så anpassar sig pusselbiten till de nya förhållandena. Pusselbiten kommer då inte att passa perfekt i pusslet och börjar gnida sig emot de omgivande pusselbitarna som därmed får ny relevant information som gör att de börjar röra på sig. Tillslut så kommer hela pusslet att röra på sig, bilden som pusslet förestället kommer att bli förvrängd så länge som pusslet rör på sig. Informationen som den första pusselbiten fick del av kommer att överföras fört till de närmsta pusselbitarna för att stegvis överföras till hela pusslet, därefter kommer hela pusslet att försöka anpassa sig till den nya informationen. Ny information kommer hela tiden att uppstå då varje pusselbit inte för vidare sin anpassning till de närmsta pusselbitarna, bilden kommer att vara konstant förvrängd. Hoppas att det var någorlunda lätt att förstå.

 

Så hur överförs då kunskapen och den nya informationen mellan pusselbitarna, jo genom priset. Priset innehåller mycket information som vi inte direkt tänker på finns där och många gånger inte kan artikulera. Om till exempel det blir en efterfrågeökning på en specifik vara så kommer priset att öka. Detta ger signaler att det för en entreprenör finns vinster att hämta (läs mitt inlägg om vinster för att förstå hur jag tänker där) och entreprenören svara på den nya information som entreprenören kan få ut ifrån priset. Det som avgör hur entreprenören tolkar till exempel en prisökning beror på mycket, till exempel den kulturella kontexten och personliga erfarenheter, vilket skulle kunna bli en egen bok bara om det.

 

Vad har detta med konkurens att göra? Två konkurrenter har lokal kunskap om de varor som just de producerar, till exempel hur produktionen går till och hur affärer görs. Den kunskap som ett enskilt företag har skiljer sig från sin konkurrent men genom att de kan anpassa priset, och svara på prisinformationen, så kommer de att kommunicera till sina konkurrenter om hur tillståndet ser ut i just det företaget. Låt säga att ett företag kommer på en smartare lösning för att producera en vara som ger upphov till en prissänkning och företaget får en ökad marknadsandel, detta observerar konkurrenterna som genast får en information att något har förändrats och att de måste svar på denna nya kunskap. Ett svar kan vara att lägga ned verksamheten och ett annat kan vara att satsa mer på forskning och utveckling, det beror på det enskilda företagets kunskaper vid det givna tillfället.

 

En i lite grova drag praktisk tillämpning av detta resonemang med ”pusslet” och samarbeten genom konkurens kan vi se i spåren av den senaste tidens miljödebatt och favoriseringen av etanol som nytt bränsle. När etanol vart subventionerat i jämförelse med andra bränslen så har det gett upphov till vinster för de bönder som producerar råvaror till etanolen, så som sockerrör och majs. Mark som tidigare användes till att odla till exempel soja på konverterades om för att producera etanolråvaror vilket höjde priset på dessa varor. Då det inte fanns någon mer odlingsbar mark så brändes helt enkelt regnskogen ned för att få tillgång till åkermark att odla till exempel soja på. Det var inte direkt det som politikerna hade tänkt när de valde att subventionera etanolen.

 

Det här med ekonomi är lite komplicerat ibland. Det är inte alltid så lätt att förutspå framtiden och vad en förändring kommer att få för konsekvenser som många vill tro. En pusselbit har enbart kontakt med ett fåtal andra pusselbitar och kan inte se hur hela pusslet kan komma att anpassa sig till en förändring.

 

Må gott!

Så då var jag tillbaka här igen, började faktiskt skriva ett inlägg om Zentgeist rörelsen där jag tänkte kritiskt granska deras ekonomiska tankar men märkte ganska snabbt att det var mer en vad jag orkar med ikväll – kan dock säga att de är utan tvivel kommunister och inget annat. Hur som så gick jag in på bloggen Cornucopia (jäklar vad jag hackar på det han skriver) och läste ett inlägg om Euron. Vart lite stött först och främst på hans sätt att se ned på andra; när han skriver att Lars Calmfors är en normalbegåvad idiot och samtidigt inte har förstått vad som skiljer mellan orden nominell och real så har jag svårt att tro att Cornucopia är speciellt mycket förståndigare än just en normalbegåvad idiot. Om ni läser hans inlägg och är införstådda med den reala växelkursen så förstår ni vad jag menar (skriv annars en kommentar så förklarar jag vad jag syftar på).

 

Det här med växelkurser är lite mer komplicerat en vad Cornucopia vill ge sken av. Det är inte så enkelt som att säga att har vi en fast växelkurs så måste lönerna anpassa sig istället för att den nominella växelkursen förändrar sig. Jag är en varm EMU förespråkare av den enkla anledningen att i kronor räknat så tjänar vi inte mycket på att ha en egen valuta mot att gå med i EMU samarbetet över en konjunkturcykel men vi har mycket att tjäna på att gå med politiskt. I stort sett så tjänar vi på att ha en egen valuta i lågkonjunkturer men vi förlorar på det i högkonjunkturer och dessa tar mer eller mindre ut varandra över tid. Men det är inte så roligt att skriva om (och dessutom så tror jag att just det ämnet är de som läser denna blogg ganska välförtrogna med, säg till annars så ska jag försöka reda ut det), det är däremot lite roligare att skriva om ”naturliga” valutaområden.

 

En region som har en liknande produktionsstruktur och är mer eller mindre sammanlänkande med varandra genom handel har en bra förutsättning att forma ett valutaområde, det är inte för intet att ett land brukar ha en egen valuta. Men gränsen går inte vid landsgränserna utan det är (skulle jag vilja säga) ganska rimligt att anta att länder handlar med varandra och därigenom blir beroende av varandra. Om det finns en relativt homogen produktionsstruktur så ökar sannolikheten att detta ska inträffa ganska dramatiskt. När länderna är förhållandevis tätt sammanlänkande så tenderar konjunkturcyklerna att sammanfalla ganska väl – men det kanske häftigaste är att de nominella växelkurserna tenderar att bli fasta till varandra oavsett om länderna formellt sätt har en flytande växelkurs. Det är en skillnad mellan de faktiska förhållandena (de facto) och mellan de juridiska förhållandena (de jure).

 

Så hur ser det ut mellan den svenska Kronan och Euron? Ja det är faktiskt mer sammanlänkande än vad det verkar i allmändebatten verkar ge sken av. Innan jag går in på lite siffror och diagram så måste det klarläggas att Sverige har en av IMF klassad helt fri växelkurs och inget annat, den svenska regeringen genom riksbanken eller annan institution kontrollerar inte den nominella växelkursen på något sätt. Diagrammet(går att förstora) nedan visas ett index jag har gjort utifrån Riksbankens officiella genomsnittliga månadskurser för perioden 1999-01 till 2009-12 i de nominella växelkurserna mellan den Schweiziska francen (CHF), Japanska Yenen (JPY), amerikanska dollarn (USD) och euron (EUR):

 

 

Som kan ses så tenderar CHF och EUR att ligga runt 100 medan USD och JPY har en större rörelser i sin relation till den svenska kronan (SEK), med undantag för perioden 2008-06 till 2009-12  där alla de studerade valutorna apprecierade mot den svenska kronan. Detta är inte så konstigt då det är en av fördelarna i en lågkonjunktur med att ha en flytande nominell växelkurs och desto större kris desto större rörelser. Hur som så är standardavvikelserna ungefär: CHF: 8, EUR: 6, JPY: 14, USD: 15. Standardavvikelsen för perioden 1999-01 till 2008-05 är ungefär: CHF: 5, EUR: 3, JPY: 14, USD: 16. Redan här så går det att se att det är mindre rörelser mellan EUR och CHF jämfört med JPY och USD. Men för säkerhets skull så presenteras nedan de procentuella skillnaderna från föregående månad (alla diagram går att förstora):

 

 

Även här så syns att den SEK inte har så stora variationer mot varken CHF eller EUR som den har mot USD eller JPY, CHF och EUR tenderar att ligga på under 2 % förändringar och JPY och USD ligger rund 4-5 %. Dessutom så har förändringarna en förmåga att mer eller mindre ta ut varandra för CHF och EUR, en uppgång följs av en ungefär lika stor nedgång. Förändringarna i USD och JPY har en tendens att ligga kvar på antingen positiv eller negativ förändringar under längre perioder vilket är likställt med att USD och JPY apprecierar eller deprecierar mot SEK. De genomsnittliga förändringarna mot valutorna är ungefär: CHF: 0,17 %, EUR: 0,11 %, JPY: 0,16 %, USD: -0,03 %. De genomsnittliga förändringarna för perioden 1999-01 till 2008-05 är ungefär CHF: 0,02 %, EUR: 0,03 %, JPY: -0,14 %, USD: -0,21 %. Standardavvikelserna för förändringarna i valutorna för hela perioden är ungefär: CHF: 1,73 %, EUR: 1,36 %, JPY: 3,31 %, USD: 2,86 %.

 

Så hur ska detta tolkas då? Nu är detta en ganska enkel analys och därmed inte så överdrivet tillförlitlig; men det går med en sådan här ganska enkel analys se ganska tydliga kopplingar mellan EUR-SEK-CHF och därmed kunna dra en slutsats att länderna är ganska beroende av varandra och därmed finns förutsättningar för Sverige att gå med i EMU. Jag skulle inte bli förvånad om EUR och SEK samvarierar i ganska stor utsträckning mot andra valutor.

 

Sverige bedriver en stor del av sin handel med EMU området, enligt WTO så utgörs ca 70 % av Sveriges import av EU 27 länderna som avsändare och ca 60 % av Sveriges export går till EU 27 länderna. Sverige är en del av den europeiska handeln och som konsekvens så blir vi mer beroende av Europa vilket leder till att SEK har en de facto peg mot EUR. Det skulle antagligen sammantaget inte hända så mycket om vi gick med i EMU av just denna anledning, vi i Sverige är nämligen redan de facto medlämmar i EMU även om vi inte är med de jure.

 

Må gott!

Så nu när jag har lite mer tid över i.e. inte har någon skola så kan jag skriva några ord om något som jag har tänkt på länge, nämligen vad sjutton jag och alla andra nationalekonomer håller på med? Vad är det vi sysslar med egentligen, är det någon som kan svara på det? Att vi studerar ekonomin är ett sätt att se på det hela men det räcker inte att definiera nationalekonomi så en studie av samhällsekonomin då frågan per automatik som följer är vad är då ekonomin? Nationalekonomi som ämne öppnar upp en massa dörrar (som i och för sig alla samhällsvetenskaper gör), allt ifrån metafysik till kemi. Ska nog ta och skriva ned alla dessa tankar lite allt eftersom men det är något att tänka på.

 

Något som jag vågar säga ganska säkert om nationalekonomi är att det är en normativ vetenskap, mycket beror på tyckande. Pratade för ett tag sedan med min far om Heidegger och om den tradition som han anslöt sig till när det gäller sanning inom samhällsvetenskaper. Heidegger menade att för varje två sanna beskrivningar om verkligheten så finns det en som är mitt emellan dessa två, det finns osanna beskrivningar om verkligheten men de sanna beskrivningarna om verkligheten är oändliga. Tänk er en linje där en bit av mitten är färgad röd och resten är gult så är de gula områdena osanna förklaringar av verkligheten och det röda är sanna beskrivningar av verkligheten, horisontellt kommer det att finnas en gräns för vad som är sant och osant men vertikalt så kommer de sanna beskrivningarna att vara oändliga (lite som att dela ett tal med två och sedan ta svaret och dela det med två osv.). Detta får till konsekvens att varje beskrivning som en nationalekonom gör (om den är någorlunda väl förankrad i verkligheten) kan vara sann men vad som gör att vad en författare eller motsvarande väljer för vinkel på just sitt ämne inte beror på verklighetens beskaffenhet utan vad han/hon väljer att studera. Varför just författaren väljer att skiva om det han/hon väljer är lite skrivet i stjärnorna men det jag vill poängtera är att det finns ett val av infallsvinkel och inte en absolut sanning.

 

Detta är kanske inte så konstigt när det stakas ut lite men har många gånger hamnat i diskussioner om just detta, det har hänt både en och två gånger att personer har blivit förbannade när jag har försökt förklara detta. Nu vill jag absolut inte säga att det inte finns osanningar inom nationalekonomin eller samhällsvetenskaper generellt, för det kryllar det av osanningar, men det är inte så enkelt att säga att en har rätt och den andra per automatik kommer ha fel.

 

Ett lite kortare inlägg så här på fredagskvällen.

 

Må gott!

Nu är essäerna inlämnade, men vill inte påstå att en av dem är klara, och jag har lite tid över för mig själv för en gång skull. Har dock upplevt de värsta 48 timmarna i mitt liv, om inte den värsta så i alla fall topp 3, med i stort sätt oavbrutet pluggande utan uppehåll (knappt ens för sömn). Hur som ska inte oja mig allt för mycket, det har varit givande att sätta sig in i de tanketraditioner som har behandlats på de två kurserna som jag har läst nu. Något som gör livet lite lättare att leva är att mina böcker som jag beställde hem i julas äntligen har kommit och de står i bokhyllan. Känner att det är ett mervärde i att bara ha Wealth of nations, A theory of moral sentiment och de tre banden av kapitalet; framförallt då dessa inte finns i vårat bibliotek här hemma. Kolla in bilden, vist är det lite coolt att ha dessa bredvid varandra (ja jag är en nörd :)).

 

 

Så det var uppdateringen i mitt liv och nu till det lite mer intressanta. Fick en fråga ifrån Johan om Solows modell (ni läsare får gärna fråga mer, alltid kul att bli tvingad att tänka efter), hoppas att det är Solow-Swan modellen du menar. Lite kul i sammanhanget är att sist jag hade med denna modell att göra var det 48 timmar som absolut hör hemma i de värsta topp 5 som jag har upplevt (en annan nationalekonomi bloggare skulle jag tro har en liknande erfarenhet :)). Måste dock erkänna att jag varken är en modellör eller någon som är överdrivet intresserad av modeller generellt, är mer intresserad av den teoretiska bakgrunden till modellerna och därav valet att införskaffa de böcker som jag gjorde.

 

Så nu till Solow-Swan modellen, kommer dock inte att gå igenom modellen grundligt utan istället igenom lite grundläggande om hur modellen ger tillväxt. Förstå och främst så är det en exogen modell vilket betyder att förändringar i den teknoligiska nivån sker utanför modellen, vilket har kritiserats då teknologi kommer som manna från himmelen; dessutom så är det en utveckling av den neo-klassiska modellen vars grundläggande antaganden minst sagt kan diskuteras. Är vidare lite lat och orkar för tillfället inte skriva ut en massa ekvationer utan får förklara logiken bakom ekvationerna i stället, kan dock krävas att ni känner till modellen (finns en bra grundläggande beskrivning på wikipedia för den som inte råkar ha en grundbok i makroekonomi hemma).

 

Utöver den vanliga utgångspunkten att vi människor är nyttomaximerande egoister som neo-klassikerna utgår ifrån (vilket jag har skrivit lite om tidigare men antagligen kommer skriva mer ingående om i framtiden) så är ett underliggande antagande att det finns en avtagande marginalproduktivitet på kapital. Här hoppar jag över massa steg i modellen och går direkt på hur tillväxt skapas i ekonomin. För att tillväxt ska inträffa i ekonomin så krävs det att det finns ett överskott av investeringar i kapital i förhållande till den nödvändiga ersättningen av kapital på grund av kapitalförslitningar; givet en konstant befolkningsmängd och teknologisk nivå så kommer produktiviteten att öka om kapitalet per arbetare ökar. Då marginalproduktiviteten för kapital är konstant så kommer en ökning av kapitalet i förhållande till arbetskraften (arbetarna har mer kapital att arbeta med) ge en positiv effekt på produktiviteten per arbetare och därmed den totala produktionen. Då teknologin är konstant kommer en arbetare enbart kunna hantera så mycket kapital själv och därmed kommer kapitalet att få en avtagande marginalproduktivitet; om det går åt tre personer för att övervaka en maskin och det finns sex arbetare så skulle en tredje maskin inte göra någon skillnad i produktionen då den kommer att stå still, skulle det däremot finnas två maskiner och nio personer så skulle en tredje maskin öka produktiviteten per arbetare.

 

Då tillväxten i ekonomin kan ske så länge sparandet överskrider kapitalförslitningen (givet en konstant befolkning och teknologisk nivå) och därmed ge mer kapital per arbetare, skulle sparandet understiga kapitalförslitningen så kommer kapitalet att minska i relation till arbetskraften och därmed skulle produktiviteten att minska. Om ni vill se lite mer ingående hur ekonomin hamnar i jämvikt och hur sparande behandlas i ekonomin så kan ni titta på den så kallade Domar’s formeln. Om befolkningen skulle växa så skulle kapitalet per arbetare att minska givet att den teknologiska nivån och sparandet är konstant.

 

En teknologisk ökning i ekonomin skulle ge en ökning i produktionen då vid varje given avvägning av kapital och arbetskraft så kommer kapitalet att kunna producera mera, då teknologin gäller för kapitalet och gör kapital mer effektivt så kan den redan existerande kapitalstocken att producera mer än den tidigare kunde. Givet att kapitalförslitningen och sparandet är förändrat så kommer kapitalstocken att vara stabil men produktionen kommer att öka i och med mer effektivt kapital.

 

Så det var lite om Solow-Swan modellen, som jag skrev tidigare så är jag inte jätte insatt i just denna modell men det är i lite grova drag hur tillväxt behandlas i ekonomin.

 

Må gott!

Så nu har jag sett filmen Avatar, ganska sjyst film och helt klart sevärd måste jag säga om jag bortser från den riktigt tråkiga handlingen i filmen men det är inte därför som jag gick och såg den. Nu kopplar jag av med lite ”blue color” musik från USA, tyngre metal med andra ord. Tycker faktiskt att det bara är från USA som det kommer riktigt bra metal av någon anledning, de europeiska varianterna har inte riktigt samma tyngd i musiken som den amerikanska. Hur som så tänkte jag skriva ett inlägg om kapitalismen igen men det får vänta då min gode vän Oscar la ut en fråga på sin blogg tidigare idag, då Oscar är bättre på att skriver inlägg än vad jag är så gäller det att vara snabb :P. Frågan behandlade växelkurser och finner växelkurser väldigt intressant som fenomen.

 

Så hur ska vi se på växelkurser? För de som inte är jätte insatta med växelkurser så kan det vara bra med att gå igenom den reala växelkursens komponenter. Den reala växelkursen består av tre komponenter: den inhemska prisnivån, den utländska prisnivån och den nominella växelkursen. Den nominella växelkursen är det antal inhemska monetära enheter som krävs för att få en utländsk monetär enhet. Den reala växelkursen bestäms genom att ta den utländska prisnivån i inhemska monetära enheter delat på den inhemska prisnivån, matematisk kan detta skrivas som:

 

(U*N)/P

 

Där U är den utländska prisnivån, N är den nominella växelkursen och P är den inhemska prisnivån.

 

En flexibel nominell växelkurs ger i detta fall enbart ett substitut för flexibla priser som annars hade varit ett bättre då det ger mer transparens i ekonomin än en flytande nominell växelkurs. En helt flexibel prisbildning skulle ge en helt individuell prissättning på de enskilda varorna som skulle få till konsekvens att till exempel produktivitets eller efterfrågeförändringar direkt (eller tillräkligt snabbt) skulle kunna få genomslag på priset och därmed få en observerbar förändring på förhållandena för produktionen för den specifika varan. För att återknyta lite till det tidigare inlägget så skulle en entreprenör direkt kunna få en uppfattning om det finns en vinst i att investera i produktion av en viss vara genom att observera priset. När priserna inte är flexibla, som det är i de flesta fallen, så ger växelkurser ett substitut till avsaknaden för flexibla priser då växelkursen nominellt kan förändra sig. En flytande nominell växelkurs ger dock enbart en kvasiflexibel prisbildning då växelkursen påverkar ett helt valutaområde och inte en specifik vara. Det ger dock utländska (och inhemska i det motsatta fallet) entreprenörer en möjlighet att kunna se hur det står till i ett specifikt land genom att observera den nominella växelkursen. Det bör dock påpekas att om priserna är helt flexibla så finns det inte någon användning för en flexibel nominell växelkurs då priserna kommer att kunna absorbera förändringar i ekonomin, den nominella växelkursen behöver inte förändra sig. När prisnivån i den inhemska ekonomin förändrar sig, till exempel på grund av inflation, och det finns en flytande växelkurs så behöver inte den reala växelkursen att förändra sig då den nominella växelkursen agerar som en stötdämpare och tar emot ”chocken” vid till exempel inflation.

 

Om vi antar två ekonomier med två valutor som vi kallar för ekonomi 1 och 2, för enkelhetens skull så producerar ekonomierna två olika typer av varor. Ekonomi 1 får en ökning i sin relativa produktivitet och priserna sjunker till följd av detta, vid varje givet tillfälle kan ekonomi 1 producera mer än tidigare. Om det råder flexibla priser så skulle den nominella och den reala växelkursen vara stabil då prisnivåerna i båda länderna skulle sjunka till följd av produktivitetsökningen. Vid en trögrörlig prissättning så skulle till exempel priserna i ekonomi 1 sjunka men inte i ekonomi 2 och den nominella växelkursen skulle då behöva korregera för att hålla den reala växelkursen stabil. I detta exempel så kommer växelkursen att nominellt sett sjunka, ekonomi 1 valuta blir billigare i jämförelse med ekonomi 1 valuta, men då produktiviteten har ökat så kommer köpkraften att öka för ekonomi 1 relativt ekonomi 2.

 

Men för att återgå till Oscars fråga angående samvariationen med börsen och USD/SEK kursen så skulle jag säga att börsen som i mångt och mycket påverkas av förväntningar på ekonomin har det sambandet att den nominella växelkursen är en indikator på de relativa prisnivåerna och därmed i något hänseende på produktiviteten i ekonomierna, går växelkursen ned så gör den de av en anledning. En ökning i USD relativt SEK, om den reala växelkursen ska vara stabil, betyder att det går åt fler antal dollar i USA mot vad det går åt i Sverige, därmed inte sagt att per definition så behöver det innebära en köpkraftsförändring till förmån för det land som har en apprecierande valuta. En anledning till att jag tror att USD apprecierade förra året är att prisnivåerna ökade i USA ganska kraftigt relativt övriga världen efter Lehman krashen då räntan sköt i höjden. Tror att det är en ingång till varför det kanske kan finnas ett samband mellan USD och börsen, när USD apprecierar så har de en högre prisnivå än Sverige vilket kan bero på att produktiviteten är högre i Sverige jämförelse med USA samtidigt som en högre prisnivå ger vinster till en utländs entreprenör att investera i USA, självklart vice versa vid en depreciering. Dessa två anledningar antar jag i detta fall får en påverkan på börsens förväntningar om framtiden.

 

Nu finns det mycket som jag skulle vilja skriva om när det kommer till växelkursen som regionala valuta områden och skillnader mellan de facto och de jure förhållanden men det får bli till en annan gång. Måste dock påpeka att det jag har diskuterat i detta inlägg inte på något sätt har att göra med kortsiktiga svängningar per minut eller dag utan mer långsiktiga förändringar i de nominella växelkurserna.

 

Kanske ett lite långt och krångligt svar men hoppas att det var ett någorlunda svar på frågan.

 

Må gott!

Nu är jag lite små snurrig efter en dags pluggande så jag ska ta en paus för tillfället. Har nu i alla fall beställt hem hela serien av Kapitalet av Karl Marx (tre band) som jag ska försöka att läsa, kommer nog att vara klar om ett par år eller så men först ska jag läsa Smith som inte är så lite de heller. Efter att ha pratat lite med min far så insåg jag att en del saker i mitt tidigare inlägg som jag ser som självklart kanske inte är så självklart som jag anser att de är, nämligen den delen som handlar om vinst.

 

För att ha någon slags startpunkt i detta inlägg så behöver jag skriva lite om vad vinst är och när det uppstår. Vinst är mellanskillnaden mot vad det kostar att producera en vara och försäljningspriset, då räknar jag med alla produktionskostnader så som att det krävs mat för att personerna som producerar varan ska kunna överleva och det som behövs för att kunna fortsätta verksamheten och så vidare. Den vinst som ett företag redovisar i årsredovisningen behöver inte nödvändigtvis vara en vinst i detta fall utan den vinsten är den ränta som aktieägare får för sin investering. Om det finns möjlighet till vinst så är det ett tecken på att det finns obalanser i ekonomin. Obalanserna kan bero på många saker så som en ny teknologi som gör det möjligt att producera något mer effektivt, där jag hänvisade till Schumpeter så var det just ett exempel på en ny teknologi som ger upphov till en obalans som för en entreprenör ger vinst. Vinsten är central i det kapitalistiska systemet för att kunna hantera obalanser i ekonomin då det ger en resursfördelning givet den teknologiska och materiella förhållanden som råder vid ett givet tillfälle. Jag med flera skulle vilja påstå att det är just dessa obalanser i ekonomin som driver ekonomin framåt men i ett perfekt välbalanserad ekonomi så skulle det inte finnas några vinstmöjligheter.

 

För att återgår till det inlägget om peak oil som jag skrev för ett tag sedan där jag hänvisar till Simon och att det finns åtminstone två sett att se på naturresurser, en ekonomisk och en fysisk. När Simon säger att det naturresurser är oändliga i ekonomisk mening så gör han de på goda grunder. Att priset på en naturresurs går upp är en indikation på obalanser i ekonomin vilket gör att det finns en möjlighet till vinst för en entreprenör, entreprenören kan då till exempel se en vinstmöjlighet att göra bilmotorer som går på ett annat bränsle (hittar ett substitut till olja).

 

Detta var kanske inte så svårt att förstå men det som jag var mindre tydlig med i det tidigare inlägget är att det inte är vinsten i sig som avgör vad en entreprenör faktiskt kommer välja att göra. För att förklara detta så måste jag gå tillbaka till Adam Smiths bok Wealth of Nations där i han behandlar arbetsfördelning i de tre första kapitlet, vilket är de enda kapitlen som jag har läst (hela boken finns digitalt via wikipedia för den som är intresserad och länken är här). Adam Smith menar att alla tjänar på om vi får hålla på med det som vi anser är bäst för oss: det vi har talang för, det vi tycker är roligt, det som vi anser är mest intressant. Som en liten not så berör han inte ämnet om vi är egoister eller inte. Smith menar att vi gör inte saker av välvilja och att när vi handlar med någon så hänvisar vi till motpartens self-love (kommer inte på någon bra översättning). Självklart så går det att göra en väldigt snäv tolkning av self-love och dra slutsatsen att vi är egoister men den tolkningen skulle nog inte Smith själv hålla med om då bara något stycke längre ned så skriver hur arbetsfördelning ger oss möjlighet att göra det vi finner mest intressant och har den bästa talangen för, det är inte av välvilja att vi gör det vi gör utan av andra saker. Smith har ett exempel med en person som tycker om och har talang för att göra pilar och pilbågar, personen kommer då att finna att om han samarbetar med någon annan som får jaga så kommer personen kunna få en större glädje, mer mat, fler pilar och pilbågar än om han skulle göra allt själv. Det är inte heller så att den person som får jaga kommer att bli en förlorare då även han kommer att kunna tjäna lika mycket som den person som gör pilar och pilbågar. Smith hänvisar vidare till ett exempel med två tvillingar som är lika som bär till utseende och handlingar i unga år men kommer att syssla med helt olika saker på äldre dagar, de valde att göra olika saker för de har olika talang och fallenhet för olika saker. Smith är inte heller ensam om att föra fram dessa tankar utan det är många som bland annat ägnar sig åt nationalekonomi som verkar i våran samtid som talar om just samma sak, till exempel Israel Kirzner och Roger Garrison för att nämna två.

 

Hur ska vi då se på marknaden? Enkelt skulle jag vilja säga att marknaden är enbart ett medel för att uppnå sina egna mål, vi gör de vi gör av egenintresse men det är en bred tolkning av egenintresse som jag syftar på och därmed inte egoism. En entreprenör ger sig inte in i en bransch enbart för att söka vinst utan även av andra intressen, entreprenören finner en tillfredställelse till sitt egenintresse i det som denne faktiskt gör. Marknaden gör det möjligt för entreprenören att till exempel ha kul och roligt. Egenintresset kan vara att få så mycket pengar som möjligt men det är absolut inte nödvändigt, antagligen är det inte det utan det handlar om andra saker.

 

För att knyta ihop det som jag har försökt att beskriva i detta inlägg så är Wikipedia ett bra exempel på just detta. Jimmy Wales som grundade Wikipedia såg en obalans i utbudet av encyklopedier, de var dyra och det fanns en hög efterfrågan som inte tillfredsställdes ordentligt, och det fanns helt enkelt en möjlighet till vinst. Nu är det inte så att han gjorde detta enbart för pengarna, det skulle vara lite konstigt då Wikipedia formellt bedrivs av en stiftelse vilka är i förhållande till bland annat aktiebolag är hårt reglerade när det kommer till att ta ut överskott från verksamheten och dessutom så är deras tjänster helt kostnadsfria att använda. Det är något annat underliggande som driver Jimmy Wales att göra det som han faktiskt gör, nämligen att driva Wikipedia. Han måste onekligen tillfredsställa sitt egenintresse på något vis men det är inte genom att få så mycket pengar som möjligt utan det är något annat. Jimmy Wales tillfredställer sitt egenintresse genom marknaden men marknaden i sig är inte tillfredställaren.

 

Hoppas att jag klargjorde mina tankar lite bättre den här gången.

 

Må gott!

Nu har jag inte skrivit på ett tag av olika anledningar var av den kanske jobbigaste är att jag tror att jag håller på att bli slutkörd, big time. Orkar verkligen inte med något numera. Men men det är bara att bita ihop och köra på så gott det går. En lite rolig sak med allt snack om att ungdomar inte får jobb och så vidare är att jag råkade (ja råkade, tittade inte igenom papperna ordentligt som man ska) tacka ja till att få en fast halvtidstjänst i tre månader av misstag, har skrivit på papperna och allt så vet inte riktigt hur jag ska göra med skolan och allt annat nu under våren men det måste gå på något sätt. Vill inte dra ut på pluggandet mer än nödvändigt. Visst det är intressant och så men jag vill hålla på med sådant som jag finner intressant också och inte bara läsa en massa kurser. Har i alla fall beställt hem Adam Smiths två stora verk som jag ska läsa igenom nån vacker dag, kommer i alla fall se bra ut i bokhyllan :P.

 

Men men, jag fick en liten nytändning igår när en av mina kollegor ville att jag skulle ta en titt på en film som är gjord av Zeitgeist rörelsen (se deras filmer är ganska intersant), lite roligt i sammanhanget är att jag var inne i en argumentation med en av deras följeslagare för ungefär ett år sedan på ett forum utan att veta om att det var därifrån min motståndare hämtade sina argumenten ifrån. Tror att jag har hittat mitt kall i livet, att popularisera nationalekonomin så att vi blir av med alla sådana här skitargumentation som Zeitgeist rörelsen för fram, men vi får se hur det blir med den saken. Ska inte ta upp all min kritik emot deras resonemang men ska presentera några av minna invändningar.

 

1. Först säger de att ekonomisk tillväxt inte existerar då ekonomisk tillväxt är helt och hållet beroende av penningmängden, när penningmängden ökar så ökar också produktionen samtidigt som de säger att teknologisk tillväxt (ekonomisk tillväxt) är dåligt då de ger arbetslöshet för att i sin utopi säga sig vara helt beroende av en teknologisk tillväxt (med andra ord ekonomisk tillväxt är bra).

Det kanske mest uppenbara är att de inte vet var ekonomisk tillväxt faktiskt innebär och vad det är för något vilket är lite roligt, sen så är kopplingen mellan penningmängden och ekonomisk tillväxt inte helt klar (och definitivt inte den som de för fram). Den teori som de för fram är baserad på monetaristernas tankar som faktiskt menar att penningmängden har en inverkan på konjunkturcykeln genom att en för stor/liten ändring av penningmängden i förhållande till den ekonomiska tillväxten påverkar konjunkturen. Därmed inte sagt att det inte finns någon ekonomisk tillväxt, tvärt om det finns absolut utrymme för ekonomisk tillväxt i deras modeller men de kan finnas berättigad kritik att teknologisk tillväxt kan komma som manna från himlen. Det som de inte riktigt har förstått är att ekonomisk tillväxt beror på den teknoligiska utvecklingen, hur vi kan producera mer varor med samma arbetskraft så där har de faktiskt en poäng i deras kritik. Teknoligisk utveckling ger faktiskt arbetslöshet, i alla fall på kortsikt, då det går att producera mer med färre personer som arbetar. Det som de inte har tagit hänsyn till är människans fantastiska uppfinningsrikedom som de fakto tar hand om denna arbetslöshet, givet om det antas en evolutionär syn på ekonomin, så på lång sikt så kommer arbetslösheten inte vara ett problem om inte någon person medvetet sabbar för folk (Zimbabwe host host). Om vi vill ha 100 % faktisk sysselsättning, med andra ord en ekonomi likt feodalsamhället på 1100-talet, så kommer stötdämparen i ekonomin i stället för arbetslöshet bli att folk svälter, inte så nice va? En av de stora fördelarna enligt min mening är att med det kapitalistiska systemet är att ett tillräkligt välfungerande kapitalistiskt system, se tillexempel till Sverige, så kommer svält inte att uppstå.

 

2. De anser att vinst enbart beror på vår inre egoism och att det i grunden är stöld ifrån alla andra individer (företagen tar köpkraft som de inte förtjänar).

Håller inte riktigt med om att vi är egoister för att börja med, det gör inte alla nationalekonomer heller som de vill göra sken av. Sen är vinst i sig inte något vi behöver vara oroliga för då det är grunden till att kapitalismen faktiskt fungerar när det kommer till resursfördelning. Vet att alla läsare inte har höga tankar om en ekonom vid namn Joseph Schumpeter men måste få citera han (kommer dock inte ihåg exakt hur ha uttrycker sig) för att exemplifiera det som jag vill säga: ”elektrisktljus spelar inte så stor roll för den som har råd att köpa tillräkligt många stearinljus för att lysa upp sitt hem, elektrisktljus har bara betydelse för den som inte kan köpa tillräkligt många stearinljus”. För att beskriva lite närmare så ser en entreprenör en möjlighet att göra vinst i att förse hem med elektrisktljus och det är vinsten (priset) som entreprenören observerar, om det inte skulle finnas någon vinst i att förse hem med elektrisktljus så skulle inte entreprenören kunna starta upp någon verksamhet. För att uttrycka detta lite mer abstrakt så får brister ett uttryck på marknaden genom stigande priser vilket entreprenören observerar och genom drar nytta av genom att ge sig in i den bransch som bristen har uppstått inom, att entreprenören gör vinst i detta fall är ett uttryck för att entreprenören tillfredställer konsumenternas behov.

 

3. Den tredje och för den här inläggets sista invändningen har att göra med deras utopi (kallat Venus projektet) som i grunden utgår ifrån att ha ett helt och hållet planerat system där vi individer enbart ska konsumera de varor som vi faktiskt behöver (de utgår ifrån att vi konsumerar saker för att vi är okunniga och vi behöver inte konsumera mycket av de vi faktiskt konsumerar) och produktionen är helt planerad efter allt de vi faktiskt behöver.

Det är lite kul att de inte släpper att vi ska ha ett samhälle där det är ett fåtal som ska bestämma över andra och där allt går att planera, alla givna situationer och förhållanden är givna på förhand. I grund och botten så är de ett nytt Sovjetunionen som de föreslår. De kan inte heller skilja mellan fantasi och de i dag faktiska förhållandena, detta faktum är ganska roligt men ska inte skriva om det här men se filmen så kommer ni förstå vad jag menar. Hur som så är det lite smått fantastisk att de på fullaste allvar tror att de (för de är vad de syftar på) kan avgöra vad som individer i samhället faktiskt vill ha, de som de säger är att de har kontakt med gud och de har inte alla andra vilket gör att de har rätt till att säga vad alla andra verkligen vill ha. En lite avskyvärd tanke då det i deras ögon ger dem rätt till att ge sig på andra. Deras resonemang bygger på att alla händelser är kända redan från början vilket gör att de måste acceptera den inom nationalekonomin kallade neoklassiska skolan (som de i mångt och mycket argumenterar emot), det första problemet med det resonemanget är att det idag inte går att säga att vi vet allt (vill inte ge mig in allt för mycket i diskussionen om välden är determinerad eller inte för då kommer jag bara att få pisk). Det andra är att det finns mycket lokal kunskap (alltså kunskap som den enskilde individen besitter om en specifik marknad så som skoförsäljning i skärholmen eller hur produktion av lastbilar i Södertälje går till) som inte nödvändigtvis går att artikulera och som kommer att vara okänd för en central planerare vilket gör de dömt att misslyckas, precis som i sovjet.

 

Det finns så mycket mer som jag skulle vilja skriva om men det kommer i sådana fall att bli till en bok. Kommer kanske nån dag att skriva en bok om all denna skitkritik mot det kapitalistiska samhället som finns och alla dessa förståsigpåare. Men tills dess så gäller det bara att kom ihåg att kapitalism är det värsta av system, bortsätt från alla andra.

Må gott!