Den evolutionära ekonomin

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något, är jätte ledsen för det. Har knappt haft tid för att sova de senaste tre veckorna för att det har varit så mycket att göra, så jag hoppas att jag är ursäktad. Men nu måste jag skriva några rader om HQ bank. Jag har under en längre tid funderat på att investera i HQ och har därmed följt dem under en längre tid till följd av detta. Som några av er läsare kanske redan vet så investerade jag i Carnegie veckan före att Finansinspektionen drog in tillståndet och hela Carnegie karusellen satte igång, ville inte göra om det så jag tänkte göra en grundlig genomgång när det kom till HQ .

Som sagt så har jag följt HQ ett tag men blev inte intresserad förrän det uppdagades att det fanns en del problem i banken i våras (då sjönk aktien till intressanta nivåer). Jag valde dock att inte investera direkt då jag hade med mig erfarenheten ifrån Carnegie. Det jag lärde mig ”den hårda vägen” var att hellre köpa en aktie till ett pris som du/jag är komfortabel med än att jaga ”billigt” (eller som Warren Buffet lär ha sagt ”It’s far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price”). Jag såg allt för många signaler som liknande Carnegie och bestämde mig för att vänta tills det hade lugnat ned sig en smula (vilket i detta fall lönade sig). De signaler som jag observerade var att banken var extremt misskött, HQ var misskött på precis samma sätt som Carnegie, då de kortsiktiga vinsterna blåstes upp utan att det egentligen fanns någon grund för det i verksamheten – och sådant slutar alltid illa (eller, med andra ord, det rörde sig om traditionell mjölkning). Så det är inte så konstigt att de blev av med tillståndet, HQ har levt på lånad tid ett bra tag.

Det finns dock ett stort men i det hela: var någonstans har Finansinspektionen varit under den här resan? Det finns tyvärr ett ganska illavarslande mönster i bankinstitutionen (som både HQ och Finansinspektionen är en del av) - när man kikar närmare på det hela så är det inte någon trevlig syn man möts av. Så här skriver Finansinspektionen om sin uppgift: ”Finansinspektionen är en myndighet som övervakar företagen på finansmarknaden. Vårt uppdrag från allmänheten - riksdag och regering - är att bidra till att det finansiella systemet fungerar effektivt och uppfyller kravet på stabilitet. Vi ska också verka för ett gott konsumentskydd i finanssektorn”. Trots att de har detta uppdrag så har det, under Finansinspektionens vakande öga, tillåtits att två investmentbanker har kunnat missköta sig under lång tid så till den milda grad att tillstånden måste dras in; två av storbankerna lånar ut pengar till riskprojekt i öst i sådan utsträckning att när det visar sig att de inte kan få tillbaka allt, så går de nästan omkull - det var med nöd och näppe som det finansiella systemet under en tid kunde hålla sig flytande: på vilket sätt har Finansinspektionen bidragit till att det finansiella systemet ska fungera? kan man med fog fråga sig.

Finansinspektionen drog in HQ banks tillstånd då de under lång tid hade missköt sig, samma anledning som Carnegie för övrigt, vilket direkt leder till frågan varför Finansinspektionen inte har uppmärksammat och gjort något tidigare? Hur kommer det sig att en myndighet som har tilluppgift att granska bankernas balansräkningar och se till att de sköter sig i stället sväljer allt som bankerna säger med hull och hår? Vad ska vi med Finansinspektionen till om de inte är en nagel i ögat på bankerna och dubbelkollar allt som bankerna säger? HQ ska enligt Finansinspektionen under flera år ha mörkat delar av sin verksamhet, hur kommer det sig att de har kunnat mörka saker under flera år? Det verkar som om de på Finansinspektionen får in bankernas balansräkningar och sedan bara ytligt kollar för att därefter gå och fika, skulle däremot någon journalist (som inte ska ha samma insyn som Finansinspektionen har) får nys på något så börjad det minsann hända grejer!

Att Swedbank och SEB tillåts ta helt otroliga risker i Baltikum och att Carnegie och HQ får sina tillstånd indragna är ett underkännande av Finansinspektionen, det är inte så att sådana saker plötsligt händer, utan de byggs upp under lång tid. Var har Finansinspektionen varit under den resan? Tyvärr så måste jag säga att mitt förtroende för banksystemet har blivit ordentligt sargat under den senaste tiden: det går ju inte att lita på att den övervakade myndigheten gör sitt jobb ordentligt för att se till att reglerna efterföljs. Varför ska jag då lita på att bankerna ens försöker följa reglerna?

Må gott!

Av någon anledning så är det förvånansvärt många (i alla fall vad jag har uppmärksammat) som kan bli riktigt sura när någon påpekar att världen inte är stabil utan kan förändra sig. Ta hela oljedebatten till exempel där det av någon anledning är helt otänkbart att ny teknologi skulle kunna hjälpa till att lösa problemet med oljeberoendet, är det bara jag som tycker det är konstigt? Det som jag ser som konstigt i den ekvationen är att det ligger någon slags förutsättning att den tid vi nu lever i är den alldra yttersta och allt som går att uppfinna redan har uppfunnits, allt som gick att uppfinna var ju redan uppfunnet på slutet av 1800-talet. För er som är intresserade av bildkonst så känner ni säkert till att barockkonst ofta är precis perfekt planerad, även fast bilden kan vara tillsynes ge sken av kaos, vilket är just ett uttryck för denna önskan om stabilitet. Vist är det kul med lite stabilitet men av någon anledning så har alla ”stabila” samhällen som vi människor försökt att upprätta fallit sönder och fört med sig total missär (tänk Sovjet, Mao Kina, Zimbabwe och feodala Europa).

Jag är en kapitalist kramare av många anledningar men framför allt för att det kapitalistiska systemet är det enda system som klarar av att hantera förändringar på ett någorlunda schyst sätt. Det låter kanske som om inget annat system (till exempel det feodala) kan hantera några förändringar alls och det är självfallet inte det jag vill påstå utan det handlar om magnituderna och konsekvenserna av den enskilda förändringen. Låt mig exemplifiera: anta att det blir en kraftig befolkningsökning av någon anledning, låt för enkelhetens skull anta att en person behöver y antal enheter mat för att överleva och att det produceras x enheter mat initialt. I ett feodalt samhälle (där samhällsordningen är exakt given) så kommer den ökande befolkningen helt enkelt motsvaras av att lika många svälter ihjäl, det feodala samhället kommer inte att kunna producera mer än x enheter mat då feodalsamhället inte kan tillåta att den gällande hierarkin förändras – det är endast fursten som får bestämma och ingen annan får något inflytande. Det kapitalistiska samhället å andra sidan har inbyggt i sig en förmåga att både hantera kunskapsspridning och i detta exempel kunna öka produktionen av mat så att ingen behöver svälta. Vist det här liknar mer påståenden (vilket det är) om olika samhällen men de är inte helt ogrundade, det skulle ta ett bra tag att beskriva allt i sin helhet. Det jag dock kan hänvisa till är de som jag baserar påståendena på, för den som är intresserad så rekommenderar jag varmt de personer (framförallt Marx, Hayek och Schumpeter) som är porträtterade ovan men även personer så som James Buchannan, Knut Wicksell, Gunnar Myrdal, Bertil Ohlin, Leland Yeager, Peter Bauer, Emily Chamlee-Wright, Donald Lavoie, Oskar Lange med flera.

Anledningen till att jag skriver om just detta är att problemet med till exempel peak oil är inte att oljan i sig har en ändlig gräns, det är hur vi använder oss av den specifika resursen. Problemet är inte resursens ändlighet utan resursutnyttjandet. Problemet med att en naturresurs finns i en finit mängd löser man bäst med att utnyttja den så effektivt att den inte tar slut, låter helt sjukt vid en första anblick men ge det en stund så är det inte så galet. Låt anta att det finns flera olika naturresurser och att dessa är ändliga i fysisk mening (det finns endast en viss mängd guld eller brukbar mark), vid ett givet resursutnyttjande (till exempel att det går åt x antal kg stål att göra en bil) så kommer den specifika naturresursen att ta slut efter att y varor har producerats. Allt efter som att den specifika naturresursen börjar bli svårare att få tillgång till (i och med att den tidigare har utnyttjats) så skapas allt fler problem, i det tidigare exemplet med mat så svälter människor när det blir svårare att få tag i odlingsbar mark. Dessa problem går att lösa under förutsättning att vi som är en del av samhället tillåts att lösa dem, det går inte för en person att lösa alla problem alltid utan vi alla kan bidra med lite. Det finns inte någon enskild individ som har möjlighet att lösa världssvälten eller ställa om ifrån olja, det finns inte någon som kommer att få en blixt ifrån klar himmel och lösa problemet – det krävs att ett konkret problem i närtid ställs inför en person med rätt bakgrund. Låt mig uttrycka mig så här i stället: när vi ställs inför ett problem så kan vi lösa det problemet under de förutsättningar som råder vid det givna tillfället, till exempel så cyklar jag en hel del som ett resultat av att jag är i behov av att ta mig till olika platser – det är inte så att jag vakna upp en dag och tänkte ”CYKEL” och började cykla. Hade det varit under andra förutsättning (till exempel att jag hade en familj eller levde på landsbygden) så hade jag antagligen löst problemet på ett annat sätt.

De förutsättningar som råder för olika individer ger olika lösningar, vi vet inte vilken av dessa lösningar som kommer att vara samhällsomvälvande. Just på grund av detta så krävs det att alla lösningar får möjlighet att testas. En brödbagare i Luleå måste tillåtas att kommunicera på sjysta villkor med veteodlaren i Skåne, teknikfantasten i Manchester måste få tillgång till information som biltillverkaren i Ruhrområdet har (nej den handlar inte om att öppna alla arkiv). När vi tillåts att kunna kommunicera och ta del av information så kan vi även lösa problem med resursutnyttjande – utveckling av substitut och effektivare användning av resurser är inte en omöjlighet utan har inträffat ett flertal gånger. Beroendet av kol som energikälla, efterfrågan på diamanter i både produktion av varor och som juvel, guld och silver, behovet av att odla mat på ett effektivt sätt – dessa exempel är bara några av de exempel som jag kommer på just nu där det antingen har utvecklats ett substitut eller en effektivare användning har implementerats för att hantera en allt mindre tillgång på naturresurser (hur kommer ni säkert på om ni tänker efter).

Att acceptera att kapitalism är det bästa sättet att fördela resurser på men samtidigt förneka att det inte går att förändra resursutnyttjandet efter de rådande omständigheterna är i sig en motsägelse, kapitalismen är ett system för att hantera resursbrist.

Hoppas att det gick att läsa!

Må gott!