Bostäder

Nu har jag inte skrivit något på hur länge som helst, har haft alldeles för mycket att göra på sistone. Trodde att sommaren skulle föra med sig lite ledighet men nej det vart tvärt om. Jag har funderat en hel del på att köpa en lägenhet under den senaste tiden och det har fått mig att fundera på en hel del frågor om bostäder, framförallt om det går att se själva köpet av en bostad som en investering.

 

Att köpa fastigheter kan ses som en relativt stabil inventering under svårare tider, fastigheter förlorar aldrig i värde brukar det ju populärt föras fram. Avkastningsmässigt så är det dock en väldigt dålig investering att investera i en bostad för sig själv, den enda avkastningen som kommer ifrån detta är boendet i sig självt (tak över huvudet med mera). Att till exempel investera i en skogs- eller jordbruksfastighet är lite annorlunda då det finns en avkastningsmöjlighet som kan kapitaliseras som är direkt beroende av fastigheten (lite som en aktieutdelning) så som timmer och spannmål. Att köpa en egen bostad saknar dock avkastning (förutom i form av boende) och kan inte ses som en god investering ur denna synpunkt, det är i sådana fall bättre att köpa aktier.

 

Värdet kan dock förändra sig på bostaden och om någon direktavkastning är nödvändig så kan värdeförändringarna i bostaden spela roll. Det finns bara ett problem med att se bostaden som en investering ur denna synvinkel, när väl det är dags att realisera vinsten (med andra ord sälja bostaden) så förlorar innehavaren sin bostad (inte så konstigt) och vill inte denne sova på gatan så krävs det att en ny bostad införskaffas. Bostäder har en tendens att inom en specifik region öka i stort sett lika mycket i värde, till exempel stockholmsregionen, vilket ganska tydligt kan ses i statistiken (för den som är intresserad så finns det statistik bland annat på SCB och Mäklarsamfundets hemsidor). Skillnaderna mellan de olika regionerna tenderar även att vara relativt stabila, även fast det relativa kostnadsläget förändrar sig mellan regioner så är förändringarna många gånger inte så stora över tid. Så när den personen som till exempel har en lägenhet i Storstockholm så har denne en andel i bostadskollektivet i Stockholm, skulle denne sälja sin lägenhet och istället köpa en motsvarande lägenhet i en annan del av Stockholm så kommer det kosta ungefär lika mycket (under förutsättning att de tillhör samma kostnadsregion).

 

Låt nu tänka oss att det är en person (säg att denne heter Adam) som köper en lägenhet för 100 kr i Storstockholm och att för enkelhetens skull är det en kostnadsregion. Tio år senare så säljer Adam lägenheten för 200 kr och flyttar till Örebro där Adam köper en lägenhet för 50 kr. Nu skulle Skattemyndigheten med flera hävda att Adam först har tjänat 100 kr för att värdet på hans fösta lägenhet har ökat, en del skulle säkert hävda att Adam netto har gått plus 150 kr på affären. Jag håller inte riktigt med denna lite förenklade förklaring, Adam behöver inte ha gått plus alls. Adam kan endast gå plus på affären om kostnadsläget i Stockholm ökar mer än i Örebro. Om kostnadsläget ökar i samma takt både i Örebro och Stockholm så har ingenting förändrats, en lägenhet i Stockholm kostar i sådana fall i lika mycket relativt en lägenhet i Örebro som initialt. Adam kan till och med förlora på affären om kostnadsnivån i Örebro har ökat i snabbare takt än i Stockholm.

 

Vad är det då jag skulle köpa om jag köper en lägenhet? Jo helt enkelt en andel i (i mitt fall) Stockholms bostäder.

 

Må gott!


Lite konsumentupplysning

Jag är i full färd med att leta ny mobil med tillhörande abonnemang och jag förstår inte hur telefonbolagen kan vara så himla dåliga. Jag har stört mig på telefonbolagen ett bra tag nu och jag fattar verkligen inte hur de kan bete sig som svin utan att bli av med kunder. Det roliga är att de i många sammanhang skryter och är jättestolta över att de erbjuder (som de också säger själva är) dåliga tjänster. Till exempel när det kommer till surfningstjänster så har alla de stora (förutom Telenor) en gräns för hur mycket som man får surfa utan att de stryper hastigheten, vanligtvis på fem gigabyte. Är det inte helt fantastiskt att det är någon som väljer att teckna ett sådant avtal. Det låter kanske ganska harmlöst och många tänker att de inte kommer att surfa för så mycket i alla fall men det som telefonbolagen säger är att de inte kan garantera bandbredden eller med andra ord de kan inte garantera att du får de du betalar för. Det är lite som om Volvo skulle sälja en bil där de garanterar att bakaxeln kommer att gå sönder efter 1000 mil, vem skulle köpa en Volvo då? Sen när de ska sälja in abonnemangen så säger de att ”fem gigabyte minsann räcker till att ladda ned 1000 MP3 filer”. Det är bara ren idioti att överhuvudtaget föra fram ett sådant argument, att det är tillåtet att annonsera på hemsidor och dylikt med detta är vilseledande och KO (menar jag) borde göra något. Fem gigabyte är fem gigabyte och inget annat, att säga att de räcker till X antal visningar av aftonbladets hemsida kan de aldrig garantera annat än momentant.

 

Sen kommer vi till själva mobil abonnemangen där de ibland tar extra betalt och säger att det är billigare, ett exempel är Telenors Surfa abonnemang. Det kostar 199 kr i månaden och man får surfa hur mycket man vill med en uppkoppling på 6 megabit, ringer och sms:ar så koster det extra med 39 öre per minut och 69 öre per sms. Det låter kanske inte så himla galet men en lite närmare titt på deras övriga abonnemang så förstår man att de inte riktigt har tänkt till. Om man vill surfa men inte har ett Surfa abonnemang hos Telenor så kan man köpa till en tjänst där man kan surfa hur mycket man vill med en uppkoppling på upp till 6 megabit för 149 kr. Låt anta att en person inte vill betala mer än 199 kr i månaden och vill surfa. Ett alternativ skulle då vara att köpa ett Telenor Rörligt abonnemang för 49 kr i månaden, utöver månadskostnaden så får man även här betala för det man ringer och sms:ar för (ingen skillnad ifrån Surfa abonnemanget). Köper man då till surfningstjänsten för 149 kr så hamnar man på en månadskostnad på 198 kr med den skillnaden att med ett abonnemang med 12 månaders bindningstid så betalar man 39 öre per sms med Rörligt abonnemanget (Surfa = 69 öre/sms). Med 24 månaders bindningstid så betalar man med ett Rörligt abonnemang 29 öre per minut och sms till skillnad ifrån Surfa där det var 39 öre per minut och 69 öre per sms. Comviq har även med sitt Comviq Kompis den roliga prissättningen att så länge som du ringer inom Comviq och Tele 2 så är det kostnadsfritt per minut (öppningsavgiften är 69 öre) men ringer man till något annat nät (inklusive det fasta) så kostar det 2,49 kr per minut, även om alla man känner har Comviq och Tele 2 så kan man inte ringa hem utan att det kostar skjortan. Tyvärr är det inte bara Comviq och Telenor som gör denna typ av sanslös prissättning utan alla de stora telefonbolagen gör detta, skulle jag skriva ut alla smått upprörande saker hos dem skulle det antagligen kunna bli en bok. Men vad kan man förvänta sig av företag i en omogen marknad.

 

Det får räcka med lite konsumentupplysning för idag, återkommer vid ett senare tillfälle om de stora skuldbergen och fastighetspriser.

 

Må gott!


RSS 2.0