Den evolutionära ekonomin

Har nu skrivit en del på min uppsats, måste säga att även fast jag har stött på en hel del som ses som vardagsmat och självklara så har det givit i alla fall mig väldigt mycket att faktiskt gå tillbaka till grunderna. Något som är direkt länkat till värden är priser och pristeorier, maginaliserna till exempel menar att det marknadspris som etableras är lika med marknadsvärdet av en vara. Det jag tänkte skriva om idag handlar just om detta, den marginalistiska synen (och alla nationalekonomiska skolor som har sin grund i den marginalistiska revolutionen) på prisbildning. Jag utgår ifrån Eugen Böhm-Bawerk som får agera som representant i detta fall för marginalisterna.

Såg att jag behöver förtydliga en sak i mitt tidigare inlägg, mer specifikt om den delen som handlar om variabeln V i formeln MV=PQ. När Cornucopia utgår ifrån penningmängden så mäter detta variabeln M (antalet pengar i ekonomin), för att ta hänsyn till reala uppgångar (ej nominella förändringar) i produktiviteten så tillåter Cornucopia M att öka i samma takt som Q (med andra ord ΔM=ΔQ). Detta leder i sin tur att det enda som kan påverka prisnivån (P) är pengarnas omloppshastighet (V), för att förhållandet MV=PQ ska bibehållas och M och Q samvarierar så leder det till att V=P. Prisnivån i ekonomin blir därmed beroende på pengarnas omloppstid. Det som Cornucopia gör är att anta att variabeln V är konstant över tid utan att visa på att den faktiskt är det, detta antagande skulle jag vilja mena är orimligt. Det går säkert att korregera för detta (kommer dock inte på något nu på rak arm) men vad jag kan se så har inte Cornucopia försökt att göra detta i sina beräkningar.

 

Hoppas att det blir lite tydligare nu.

 

Må gott!

Fick för en stund sedan ett samtal från min gode vän Oscar, ska inte gå in så mycket på samtalet men det fick mig att börja tänka på ett gamalt inlägg som jag skrev som ett svar på ett inlägg som publicerades på Cornucopia. Det inlägget handlade om inflation och om börsen, Cornucopia ville bevisa att börsen inte har gått upp de senaste hundra åren med ett antal underliggande premisser som jag skulle vilja påstå är lite tveksamma. Då jag för tillfället inte har så mycket bättre för mig (ska upp och jobba imorgon och orkar inte skriva på mitt papper) så tänkte jag punkta upp dessa.

 

Först så bjuds det på en liten kort resumé av vad inlägget på bloggen Cornucopia handlar om. Det författaren har gjort i inlägget är att ta börsen (OMXPI?) och sedan justerat detta från ökningen i penningmängden (M3). Det som framsälls då är en kurva över börsens utveckling givet en konstant penningmängd. Den kurva som framställdes var förhållandevis platt med två kraftigt avvikande toppar i början av 1900-talet (1920-talets stora uppgångar) och en i slutet av tidsperioden (med topp under it-bubblan). Den flacka utvecklingen tar Cornucopia som ett bevis på att börsen i princip inte har gått upp under de senaste hundra åren. Det som Cornucopia i praktiken har gjort är att sätta penningmängden som en konstant för att på så sätt se hur börsen har utvecklat sig under det senaste hundra åren.

 

Det första ganska uppenbara antagandet som Cournucopia gör är att penningmängden går att mäta (och framförallt att M3 är ett rimligt mått), detta är först och främst högst tveksamt att anta till en början. Detta är något som monetäristerna med Milton Freedman i spetsen har fått ta mycket kritik för av bland andra Fredrich von Hayek. Vi vet helt enkelt inte vad penningmängden är för något och vad det är som påverkar denna. Men för diskussionens skulle så antar jag att M3 är ett rimligt mått på penningmängden och att den är fult ut estimerbar.

 

Det jag skrev om i mitt tidigare inlägg om detta rörde det faktum att penningmängden behandlas som en konstant vilket borde leda till en negativ prisutveckling. Kortfattat så kan sambandet mellan prisnivån och penningmängden beskrivas med formeln MV=PQ, där MV är antalet pengar i ekonomin multiplicerat med pengarnas omloppstid och PQ är prisnivån på varorna i ekonomin multiplicerat med kvantiteten varor i ekonomin. Det jag bör påpeka här är att det finns en mängd utvecklingar av denna ekvation så som Milton Friedman f(M)=PQ men de olika varianterna har mindre betydelse för denna diskussion. När MV är en konstant så måste prisnivån minska om kvantiteten varor ökar, med andra ord så kommer priserna minska när produktiviteten ökar. För en mer utförlig diskussion om detta så hänvisar jag till mitt ursprungliga inlägg. I senare inlägg har Cornucopia skrivit att han tar hänsyn till BNP ökningarna, vilket påpekades i en kommentar till det ursprungliga inlägget. Det som Cornucopia därmed gör efter korregering till BNP är att öka M i proportion till Q.

 

Det som Cornucopia dock antar, även när denne tar hänsyn till BNP, är att variabeln V som en konstant. Om okningen i M är lika med ökningen i Q och V är en konstant så leder det till antagandet att pengar används i samma omfattning nu i dag som de gjorde för hundra år sedan, pengar byter ägare med samma hastighet idag som de gjorde 1907. Även fast vi har en konstant fysisk mängd pengar så kan pengarnas omloppstid även påverka prisnivån, saktar den in (V minskar) så betyder det mer eller mindre att det finns en mindre tillgång på pengar i ekonomin. När Cornucopia låter M öka i samma grad som Q (ΔM=ΔQ) och när V är konstant så ska prisnivån vara konstant, endast relativprisförändringar ska synas.

 

Detta antagande skulle jag dock vilja påstå inte är rimligt, en specifik krona används inte i transaktioner konstant över tid. För att V ska kunna vara konstant så krävs det att en specifik krona till exempel använd en gång om dagen i olika transaktioner. Många saker kan påverka variabeln V så som ett ökat sparande eller handelsrestriktioner, till exempel kan ett ökat sparande leda till att mer pengar blir liggande på bankkonton och därigenom så finns det mindre tillgång till pengar för handel vilket får till följd av att prisnivån minskar (det finns mindre pengar i ekonomin). Låt oss anta att sparandet ökar och V minskar, Riksbanken ser detta och vill hålla prisnivån på en konstant nivå (P ska vara konstant) och ökar penningmängden mer än produktiviteten (M ökar mer än Q). Denna reaktion på en minskning i V syns i Cornucopias uträkningar som att M ökar mer än Q vilket leder till en minskning i P, trots att det är V som har minskat. Det finns inte något som Cornucopia redovisar (inte som jag kan se i alla fall) som skiljer på en förändring i V mot en förändring i P, går det inte att skilja V ifrån P går det inte heller att säga något om den generella prisnivån. Den nedgång i börsen som Cornucopia visar på under åren med Bretton-Woods systemet kan bero på just en sådan omständighet, som en konsekvens av Bretton-Woods så infördes även omfattande restriktioner framförallt mellan länder när det kommer till bland annat finansiella transaktioner men även omfattande reservkrav för bankerna infördes.

 

En annan premiss som ligger i Cornucopias senare uträkningar där även BNP tas hänsyn till (kanske inte den mest grundläggande) är att M alltid är i perfekt jämvikt i förhållande till Q, penningmängden förändrar sig i perfekt symbios i förhållande till BNP. Detta är inte heller särkilt rimligt att anta, framförallt då vi under denna tidsperiod har gått ifrån att ha en guldstandard till att ha en Fiat baserat penningsystem (på senare tid har vi även gått mot ett system med så kallade ”tender money” där det inte finns någon fysisk enhet bakom pengarna).

 

Det sista antagandet som jag kommer ta upp här är att det finns en direkt relation mellan prisnivån och penningmängden, det gör det inte. Även om vi accepterar att det finns en relation mellan penningmängden och prisnivån så behöver inte en ökning i penningmängden med en procent per automatik leda till en ökning i prisnivån med en procentenhet, även fast vi accepterar till exempel Milton Friedmans f(M)=PQ så är inte prisnivån innevarande år given av penningmängden innevarande år. Det finns inte något perfekt samband mellan prisnivå (inflation/deflation) och penningmängd, även om penningmängden påverkar prisnivån så är det penningmängden i förhållande till ett flertal andra faktorer som påverkar den faktiska prisnivån (alltså att en vara kostar specifikt 10 kronor). Penningmängden kan till exempel påverka prisnivån med en fördröjning på ett par års sikt, Riksbanken ser till exempel på två års sikt men även Riksbanken själva menar att detta är en osäker horisont på prisnivåns utfall.

 

Det som jag tror att Cornucopia har försökt att ta hänsyn till är att relativprisförändringar inte är inflation, bara för att datorer relativ övriga varor blir dyrare så betyder det inte att det är inflation. Detta är något som till exempel de traditionella KPI måttet inte tar hänsyn till utan KPI likställer alla typer av prisförändringar, för de som följde riksbankens höjningar under våren 2008 så var det en diskussion om att KPI överskattade inflationen till följd av att energikostnaderna blev allt högre vilket endast var relativprisförändringar och inte någon inflation. Att se till penningmängden är dock inte någon bättre väg att gå, penningmängden är inte prisnivån utan just penningmängden.

 

Hoppas att det gick att ta sig igenom.

 

Må gott!

Nu har jag inte skrivit något på bra länge, beror på många anledningar men kortfattat kan jag säga att jag inte har haft tid eller ork. Hamnade i en intressant diskussion för ett par dagar sedan om människors val, om det kan vara rationella eller inte. Det här med rationella val är något som i alla fall i de kretsar jag rör mig i väldigt väldiskuterat på ett eller annat sätt (indirekta eller direkta diskussioner), vad som utgör en rationell handling är kanske det som är känsligast. Detta har jag skrivit om tidigare men tänkte ta upp detta igen. Innan jag går in på det hela så tåls det att säga att en rationell handling är en handling som följer av en logisk slutsats, givet premiss A och B så kommer slutsats C och handling D. För att en handling ska vara irrationell så krävs det att handlingen inte följer av en logisk slutsats, alltså givet premiss A och B så kommer slutsats C och handling E (som skiljer sig från handling D).

 

Jag skulle vilja mena att alla handlingar och val vi gör är fult ut rationella. När vi gör ett val så väljer vi det för att det känns bra för oss, av vilken anledning det en må vara så väljer vi att gör en handling eller ett val för att handlingen/valet i alla fall inte försämrar ens situation (eller att vi åtminstone inte tror att det inte kommer att försämra ens situation). Om vi skulle acceptera att vi gör irrationella handlingar så kommer vi att få ganska konstiga konsekvenser, vi skulle i sådana fall handla precis emot vad vi vill göra. Går det att tänka sig att om jag skulle vilja gå ut på en promenad och njuta av solen en vacker vårdag, och jag har inget annat att göra eller ta hänsyn till, vilket jag ser som för tillfället det bästa jag kan göra med min tid för att sedan välja att sitta inne? Jag skulle vilja svara nej på den frågan, självklart kommer jag att ta en promenad i vårsolen om jag inte har något annat som jag mer brådskande behöver göra.

 

De premisserna som vi väljer att handla på behöver inte vara kända för omgivningen men de finns där, även om någon skulle ”lura sig själv” av en eller annan anledning så är även det en premiss för slutsatsen. För att acceptera att någon inte ska kunna fatta rationella beslut så krävs det att denne inte har förmåga att tänka logiskt, att denne inte kan känna eller tänka själv. Det är inte heller givet vem det är som i sådana fall kan tänka logiskt eller inte, jag är i alla fall inte beredd att acceptera att någon annan ska tala om för mig vad jag kan och inte kan göra bara för att jag på något sätt i princip ska bli omyndighetsförklarad. Ett barn måhända ha mindre information i jämförelse med en vuxen vid ett givet tillfälle men det säger inte att barnet inte kan tänka logiskt och systematiskt, barnet kanske inte kan artikulera sina premisser men tankegången behöver inte vara sämre i jämförelse med en vuxen.

 

Följt av detta, att alla handlingar är rationella, så går det inte heller att prata om irrationella handlingar. Det går endast att prata om irrationella handlingar om en uppsättning premisser ställs upp som konstituerar en på förhand givet handlande, så som i fallet med ”Economic man”. Om ”Economic man” antagandet accepteras så går det att tala om irrationella handlingar i bemärkelsen handlingar som inte överrensstämmer med ”Economic man”. Jag vill dock påpeka att det är viktigt att vara tydlig med detta, annars finns det en risk för att man själv inte förstå vad en rationell handling innebär.

 

Hoppas att det inte vart allt för rörigt (kanske inte det mest välskrivna inlägget från min sida).

 

Må gott!

Det här med värden har ni säkert förstått vid det här laget att jag finner väldigt intressant. En del insikter som jag fått under den senaste tiden undrar jag hur jag har kunnat leva ett helt liv utan att ha insett :P. Ta något så enkelt som att det faktiskt spelar roll hur vi uttrycker vad en vara är värd, det har betydelse för vad vi väljer att jämföra.

 

Den enklaste formen att framställa värde i en utbytessituation är att sätta två varor som ekvivalenta, x antal av vara A = y antal av vara B. Denna ekvation gäller oavsett vad det underliggande värdet kommer ifrån (till exempel nytta eller mänsklig arbetskraft). Den ena varan är i detta fall aktiv och den andra passiv, aktiv och passiv i den meningen att den aktiva varan värdesätts av den passiva. Den passiva varan agerar som måttstock för den aktiva varan, den aktiva varan får värde genom den passiva varan. Denna form innehåller dock en brist, det värde som visas beskrivs i termer av varans egenskaper. Värdet på varorna i ekvationen utgår inte ifrån dess värde utan dess användningsområden. Om 20 meter tyg = 1 kg kaffe så sätts tygets egenskaper lika med kaffets egenskaper, det är inte enbart värdet på kaffet och tyget utan även dess egenskaper som ting (som tyg och som kaffe).

 

För att ta sig runt detta problem så kan den enkla formen förlängas eller med andra ord så förs flera passiva varor in i ekvationen, ekvationen blir då: x antal av vara A = y antal av vara B eller = z antal av vara C eller =w antal av vara D etcetera. Problemet med att varors funktion likställs med varandra finns dock fortfarande kvar, det är i grunden endast ett flertal enkla funktioner som staplas på varandra vilket endast gör problemet mindre.

 

Som en följd av att stapla funktionerna på varandra så kommer även ekvationerna gälla omvänt, ekvationen 20 meter tyg = 1 kilo kaffe kan också skrivas som 1 kilo kaffe = 20 meter linnetyg. För att få en generell bild av värdet på en vara samtidigt som varans funktion utesluts ur funktionen så krävs det en ekvation där en vara sätts lika med en annan samtidigt som den jämförs med alla andra varor på samma sätt. För att konstruera en sådan funktion så krävs det en passiv vara som jämförs med alla andra varor som får agera aktiva varor, funktionen blir därmed:

 

 

Denna funktion ger en generell bild av värdet på en vara i jämförelse med övriga varor, varorna reduceras ned till värdet och tar inte hänsyn till varans funktion och användningsområde. Det problem som tidigare fanns med den enkla funktionen där även varans funktion togs hänsyn till försvinner i och med att alla andra varor simultant finns med i funktionen, till exempel så återfinns substitut för alla varor med i ekvationen. Två varor kommer inte att likställas funktionsmässigt.

 

Tänker sluta här, det finns ytterligare att skriva om det här men detta får duga för den här gången. Det som jag har tagit upp här är egentligen ganska självklara saker (eller har jag fel?) men det är väldigt viktiga saker om vi ska diskutera värden ur ett nationalekonomiskt perspektiv. När jag först stötte på det här så tog det mig bra lång tid att förstå vad det var frågan om men när jag lyckades bena ut allt så insåg jag att det faktiskt är en ganska viktig förutsättning för mycket av det som diskuteras när det kommer till nationalekonomi. Jag har hämtat de jag har skrivit om från den första volymen av Kapitalet av Marx, en nationalekonom som jag tycker förtjänar att komma in i värmen så att säga.

 

Hoppas att det gick att ta sig igenom.

 

Må gott!

Jag håller på att bli galen, allt som har kunnat gå snett i dag har gått snett. Murphys lag gäller verkligen! Känner verkligen att stressen håller på att ta ut sin rätt, de behöver jag verkligen inte just nu. Börjar få en djupare förståelse av Soleflys låt ”Blood, Fire, War, Hate”. Men men, nu är det inte allmänt klagande jag ska skriva om.

 

Enda sedan finanskrisen slog till så har Keynes blivit allt mer citerad i olika sammanhang, vilket i och för sig inte är så specielt förvåndande. Det som jag tycker är mer intressant är att även Fredrich von Hayek har fått en uppsving i och med detta. Hayek har främst blivit aktuell i och med att han debatterade med Keynes under 1930-talet om synen på marknaden. Nu ska jag i rättvisans namn säga att Hayek inte har blivit lika väl citerad (eller i alla fall inte vad jag har sett) som Keynes har blivit på senare tid men hans tankar har i alla fall lyfts fram mer seriöst på senare tid. Personligen så har jag en fascination för Hayek och hans tankar, har läst åtskilliga av hans böcker. Jag håller inte riktigt med honom om allt men grundkonceptet måste jag dock acceptera.

 

Hayek tillhör den så kallade Österrikiska skolan inom nationalekonomin, där bland andra Israel Kirzner och Ludwig von Mises (som för övrigt var Hayeks lärare) ingår. Den Österrikiska skolan grundlades av Carl Menger och därigenom så har skolan en grund i den marginalistiska revolutionen vilket gör den till en neoklassisk skola, dock är det som idag anses vara den neoklassiska skolan inte mycket gemensamt med den Österrikiska skolan. Den Österrikiska skolan utgår bland annat inte ifrån den så kallade ”Economic man”. Med andra ord utgår inte den Österrikiska skolan ifrån att vi har perfekt information, är nyttomaximerande och strängt kalkylerande egoister. I stället så utgår den Österrikiska skolan ifrån att vi inte har perfekt information (alltså alltid har tillgång till all relevant information) utan att vi har en del av all information och att vi på basis av den information vi har gör rationella beslut, så kallad bounded rationality. Lite enkelt kan detta beskrivas som att varje beslut som vi tar påverkar de möjliga beslut som vi kan ta i framtiden, för varje val vi gör i dag så stängs möjliga valmöjligheter i morgon. Till exempel så har jag när jag valt att läsa nationalekonomi inte möjlighet att uppfinna ett nytt läkemedel, även fast jag skulle snubbla över en jätte möjlighet att tillfredställa konsumenter. Detta kan sättas i kontrast till ”Economic man” antagandet (där alla har perfekt information) där jag oavsett val av studieinriktning skulle kunna uppfinna en ny typ av läkemedel om möjlighet skulle ges.

 

Det bidrag som jag anser är ett av de viktigaste bidragen ifrån Hayek bygger just på bounded rationality antagandet, nämligen det argument som handlar om informationshantering (jag har även tagit upp detta i andra sammanhang). Hayek utvecklade detta argument när han argumenterade emot socialisterna i det som kom att kallas för den socialistiska kalkyleringsdebatten. Hayek menar kort och gott att informationen inte är perfekt och tillgänglig för alla utan istället är distribuerad över alla individer och all kunskap är inte artikulerbar. Kunskapen som finns lagrad ”ut bland folk” kan aldrig finnas tillgänglig för en centralplanerare och därmed går det inte att ha en centralplanerad ekonomi. För att all kunskap ska kunna hanteras krävs det, enligt Hayek, ett fritt samhälle där människor fritt kan sända och använda den information som de har. Kunskapen kommuniceras genom pris signaler på marknaden och därmed finns all information tillgänglig på marknaden, kunskapen finns lagrad på marknaden och marknaden ser därmed till att ge den optimala resursfördelningen. Marknaden kan enligt Hayek aldrig vara orättvis utan ger den optimala fördelningen av resurser givet de förhållanden som råder. Skulle det av någon anledning till exempel bli en flaskhals i produktionen av någon vara så kommuniceras detta genom högre priser vilket ger signaler till entreprenörer att etablera sig i på just den marknaden.

 

Detta resonemang om kunskapshantering leder i förlängningen till att den spontana ordning som uppstår alltid kommer att ge den optimala lösningen på resursproblem. Till exempel så kan produktionen av olja att minska på grund av att det inte går att pumpa upp mer men detta kommer genom höjda priser på olja att leda till en omallokering av resurserna, till exempel så kan nya substitut att utvecklas. Den spontana ordningen som uppstår måste enligt Hayek bevakas och får inte störas, om den skulle störas så kommer orättvisor att uppstå då individer kommer att få mer tillgångar än vad de annars skulle vara berättigade till. För att den spontana ordningen ska fungera så krävs det en samlig regler för att hantera den okunskap om en okänd individs handlande som uppstår, de regler som utvecklas är informella regler som gäller i alla situationer eller med andra ord normer. Staten ska därmed, enligt Hayek, inte beblanda sig i marknadsaktiviteter utan ska ägna sig åt att bekräfta de regler som uppstår på marknaden, de normer och värderingar som utvecklas. Det är inget fel att ”olja maskineriet” och till exempel sätta en standard att det gäller högertrafik på Svenska vägar (en sådan regel skulle antagligen ha utvecklats i alla fall) däremot specifika kommandon som ämnar till att få ett vist utfall är alltid orättvisa. Hayek ser till exempel ”Common law” systemet som det bästa juridiska systemet därför att en domare måste gå till de normerna som har utvecklats för att kunna döma i ett mål.

 

Ett antagande som Hayek gör när det kommer till staten är att staten står utanför den spontana ordningen men har makt att ändra på den. Jag skulle i stället vilja påstå att staten är en del av den spontana ordningen, jag hoppas att jag i framtiden har möjlighet att utveckla detta argument men så länge så får det duga med en enkel åsikt. En annan invändning som kan göras när det kommer till staten är att ”Common law” inte alls kan vara den garant för den spontana ordningen som Hayek vill ge sken av utan tvärt om kan ge en skevhet i det juridiska systemet, detta skriver bland andra Theodore Burczak om i boken ”Socialism after Hayek”. Jag personligen anser dock att tanken om den spontana ordningen och informationshanteringen i grunden är helt rätt även fast jag har vissa invändningar i några förhållandevis små teknikaliteter.

 

Det finns mycket mer att skriva om Hayek men idag så får detta räcka. Jag anser att Hayek är en nationalekonom som förtjänar mer utrymme i vardagsdebatten än vad han får och jag hoppas att de lilla jag har skrivit ändå har givit en lite ökad förståelse över Hayeks tankar. Om det finns någon som är lite mer specialintresserad så rekommenderar jag varmt att ni läser Hayeks böcker ”Individualism and Economic order” och ”Law, Legislation and Liberty” (Hayeks magnum opus).

 

Hoppas att det inte var allt för jobbit att ta sig igenom.

 

Må gott!

Så nu har jag inte skrivit på ett tag, alldeles för länge måste jag erkänna (har i alla fall några inlägg påbörjade som förhoppningsvis kommer upp snart). Har haft fullt upp med bland annat en resa till Göteborg och försökt att ta reda på var jag kan doktorera någonstans, lutar åt att jag måste åka till Finland för att kunna skriva om det jag vill (i Sverige så är den neoklassiska mainstream fåran alldeles för stark tyvärr). Jag har även inhandlat en ny klocka till min samling, för de som inte redan vet det så har jag ett stort intresse för klockor. Klockan jag har köpt kan ses på bilden nedan.

 

 

Vist är det en skönhet (beklagar den halvdana bilden)? Har länge velat ha en Rolex och sen hittade jag den här Datejusten för ett bra pris, helt underbar klocka som håller tiden så jäkla exakt att det är lite irriterande :P. Som lite onödig fakta angående Rolex så hade Che Guevara en GMT-Master, vilket är lite kul i sig. Men men nu är det inte klockor jag ska skriva om utan om Grekland, har skjutit på detta inlägg adlelses för länge.

 

Som ni säkert redan vet så har Grekland problem (minst sagt) med sin ekonomi just nu. Jag vill börja med att skriva om Eurons påverkan, Euron har varit en bidragande orsak till Greklands kris. Euron har försämrat Greklands läge ganska mycket måste jag säga, vilket gick att räkna ut att den skulle redan när de gick med. Om ni kommer ihåg mitt inlägg om produktionsstrukturernas relevans när det kommer till växelkurerna (annars hittar ni det här) så har Grekland inte varit en del av den väst europeiska produktionsstrukturen. Grekland har länge (och är) inriktad mot produktion för inhemsk konsumtion och de är inte tillräkligt stora för att kunna ha en sådan produktionsstruktur och gå med i EMU samarbetet. Anledningen till detta är helt enkelt att om produktionsstrukturerna är allt för olika så kommer olika händelser att påverka ekonomierna olika (så kallade asymmetriska chocker). När jag läste A-kursen i nationalekonomi så tog läraren upp Sverige och Norge som exempel, om oljepriset går upp så går Sverige in i en lågkonjunktur och Norge i en högkonjunktur vilket bland annat skapar obalanser i bytesbalansen mellan länderna. Grekland tillhör inte den europeiska produktionsstrukturen och löper därmed risk för att hamna i en asymmetrisk chock relativ övriga EMU området.

 

Ett enkelt sätt att se om två eller flera länder har en gemensam produktionsstruktur är att se till handels storlek av BNP och landets största handelspartner är (både import och export), enkelt kan detta beskrivas med att en ökad ekonomisk integrering medför att länderna blir allt mer specialiserade och detta syns i statistiken som mellanstatlig handel. Om ni är intresserade kan ni läsa mer om detta bland annat i Leland B Yeagers bok ”International Monetary Relations: Theory, History, and Policy” och Artus, Patrick, André Cartapanis och Florence Legros (red.) bok ”Regional Currency Areas in Financial Globalization”. Greklands handel i relation till BNP har mellan åren 2006-2008 i genomsnitt legat på ca 53 %, enligt WTO. Handeln med EU 27 länderna har i och för sig legat på en relativt hög nivå, ca 60 %, men det blir totalt sett en väldigt liten andel av produktionen som är knuten till EU och än mindre med EMU länderna. Detta kan jämföras med Sverige som har en total handel i relation till BNP på ca 96 % med ungefär 60 % av handeln med EU 27 länderna där större delen är med EMU länderna.

 

Sen så har Grekland haft ett bytesbalansunderskott under väldigt lång tid, enligt IMF ”World Economic Outlook Database” så har de inte legat på plus åtminstone sedan 1980. Vad betyder då detta? Jo helt enkelt att utlandet har fått ökade fodringar på Grekland, Grekland har helt enkelt överkonsumerat länge. Det har inte blivit bättre med Greklands inträde i EMU samarbetet vilket kan vara (och vilket jag tror är väldigt troligt) en effekt av att växelkursen sattes alldeles för högt, utländska varor blir helt enkelt billigare än de inhemska. För att korrigera sådana obalanser när den nominella växelkursen inte kan ändras så krävs det att prisnivån förändras, om ni inte är så insatta i detta så kan ni läsa ett tidigare inlägg om detta här.

 

Det jag har tagit upp här är två ganska alvarliga problem för Grekland, lägg till lite politiskt kaos så var krisen inte direkt en överraskning. Grekland har ett flertal andra problem, till exempel de statliga utgifterna, som de också måste fixa och det kommer att bli en lång uppförsbacke för dem. Tyvärr är det så att om de vill gå på plan mark i framtiden så måste de ta sig upp för kullen först. Grekland borde inte ha gått med i EMU eller ha en fast växelkurs till Euron. Lägg dock märket till att Grekland inte är Sverige.

 

Hoppas att det var någorlunda intressant läsning.

 

Må gott!