Den evolutionära ekonomin

Så medan min andra datorn håller på att starta om så gick jag in och läste lite på cornubot blogg (som jag vart tipsad om för inte så länge sedan), rolig läsning och han verkar vara intresserad av samhället men nationalekonomi verkar inte vara hans paradgren. Hur som så berömde han sig för att han är ”Peak-Oil” kunnig i ett av hans inlägg och refererade till en hemsida (som ni finner här) som jag började läsa lite på. Där kom jag över denna fyndiga formulering:

 

”Our industrial societies and our financial systems were built on the assumption of continual growth – growth based on ever more readily available cheap fossil fuels. Oil in particular is the most convenient and multi-purposed of these fossil fuels. Oil currently accounts for about 43% of the world's total fuel consumption [PDF], and 95% of global energy used for transportation [PDF]. Oil and gas are feedstocks for plastics, paints, pharmaceuticals, fertilizers, electronic components, tyres and much more. Oil is so important that the peak will have vast implications across the realms of war and geopolitics, medicine, culture, transport and trade, economic stability and food production. Significantly, for every one joule of food consumed in the United States, around 10 joules of fossil fuel energy have been used to produce it.”

 

Så mycket skitsnack som det kan bli! Allt väl om biologer, kemister och fysiker men låt ekonomin skötas av ekonomer. Sen för guds skull se inte allt så statiskt! Jag vänder mig inte emot att det möjligtvis är så att majoriteten av all olja som har funnits i marken är upp pumpad men att de ska får dramatiska konsekvenser för vårat sätt att leva rimmar illa med verkligheten. Se på koppar som ett exempel, koppar har används av människor i bra många år nu (tusentals år) och hur många vill påstå att det inte finns någon koppar i världen.

 

Julian Simon (som en del av er är bekanta med) menar att naturresurser har två aspekter, en fysisk och en ekonomisk. Naturresurser är bara ändliga i den fysiska meningen, inte i den ekonomiska meningen. När en naturresurs börjar ta slut, så som land i Nederländerna eller koppar, så kommer priset på denna naturresurs att gå upp då det är brist på naturresursen. Det finns i det här läget goda vinstmöjligheter för en entreprenör som kan uppfinna något som gör resursutnyttjandet mer effektivt eller hittar ett substitut. Här kommer det riktigt spännande nämligen att i en ekonomisk mening så skapas det nya tillgångar av naturresursen när detta händer. Detta då de befintliga resurserna kan användas till att göra mer med. Coolt va! Jag kan inte peka på något som säger att så måste vara fallet (någon lagbundenhet) men tror ni mig inte så är det bara att titta på priset på naturresurser över en längre period (tänk 100 år inte 10) så ser ni att trenden är negativ och inte positiv.

 

Så åter igen till oljan. Det spelar ingen roll att det inte finns lika mycket olja i marken nu som för 50 år sedan och att priset (tillfälligt) går upp, vi kommer att kunna leva precis lika bra i framtiden (förmodligen bättre) efter det att ”Peak-oil” har inträffat. Redan idag så kan vi se att det råder en närmast febril aktivitet till att få effektivare bilmotorer och utvinna mer energi ur naturgas. För varje ny uppfinning så kommer oljetillgångarna i en ekonomisk mening att öka.

 

Vet inte hur klart det blev (är lite småtröt) men förhoppningsvis så går poängen fram, det finns inget att oroa sig över utan låt marknaden ha sin gång så kommer det att ordna sig.

 

Må gott!

Nu har jag inte skrivit på ett tag, har haft fullt upp med en massa läsande och lite jobb. De kurser jag läser just nu är kvalitativa läs kurser så det är mycket att läsa, som tur är så är det väldigt intressanta texter som avhandlas.

 

Tänkte ägna några rader om inflationens påverkan på ekonomin. Rent instinktivt så borde de flesta (alla) inse att inflation inte är något som borde förekomma i en ekonomi, det är lite som influensan är för människor – i bästa fall så är det en tillfällig obehaglighet men det kan också leda till mer allvarliga konsekvenser. Vad får inflation får då inflation för konsekvenser? Först och främst så är priset inte bara något som står på prislappar och som betalas i kassan på ICA eller motsvarande utan priser har även en kommunikativ förmåga, om priset går upp så kan det indikera att det till exempel är en flaskhals någon stans i produktionen och så vidare. Priset agerar som en signal i ekonomin och gör det möjligt för entreprenörer att kommunicera med varandra genom hela ekonomin, även mellan branscher, vilket gör att marknaden är koordinerad. Inflation påverkar dessa signaler och gör att de blir suddiga.

 

Produktion tar tid, det låter kanske inte så konstigt men det är något som inte alla vill hålla med om i alla fall på ett principiellt plan (se bara på ny klassikerna). Jag ser då inte produktionen av till exempel en VW Golf i VW fabriken utan den totala produktionstiden från de att råvarorna (allt från aluminium och trä till läder och textil) till den färdiga produkten. När vi för in inflation i en ekonomi så kommer det att påverka feedbacken från marknaden till företagen då input varorna i ett produktionssteg kommer ha ett relativpris och output varorna kommer att möta ett annat relativpris. Om en stolstillverkare köper in trä för 100 kr och sedan säljer en stol för 120 kr och det är 10% inflation så är det inte bara att dela vinsten med inflationstakten då det också har skett en relativprisförändring. Feedbacken från marknaden försämras då det blir svårt för företagen att se hur deras verksamhet faktiskt går, den vinsten som de till synes har gjort behöver inte vara en vinst i reala termer utan det kan vara en förlust.

 

För att spinna vidare på inflation när det finns en tidsdimension så blir det inflation när det finns ett överskott av pengar i ekonomin, utbudet av pengar är större en efterfrågan. Detta överskott av pengar kan bero på många saker så som ett kapitalinflöde utomlands eller nytryckta pengar från Riksbanken. Gemensamt för alla orsaker är att de aldrig blir jämt fördelade över ekonomin utan de går till en speciell grupp av personer/företag som får dessa pengar utan att göra något speciellt (kan tolkas som ett räntesökande men ska inte gå in på det nu) vilket leder till ett förändrat relativ köpkraft. Dessa personer/företag kommer att konsumera upp detta överskott i enlighet med deras behov vilket leder till en ökad efterfrågan på dessa varor som annars inte skulle ha varit fallet, de företag som berörs får då ett extra kapitaltillskott som de inte skulle ha fått annars vilket konsumeras upp i enlighet med deras behov osv. Detta fortsätter tills det att det inte finns något överskott av pengar i ekonomin. Det som har hänt då är att kapitalstrukturen har förändrats och återspeglar inte längre konsumenternas behov vilket har minskat värdet på kapitalet i ekonomin.

 

Så summa summarum så är inflation inte något bra.

 

Må gott!

Så då är jag här igen, kan meddela att jag mot förmodan fick G på tentan i Corporat Finance vilket känns riktigt skönt. Men men nu till dagens ämne. Jag tror inte jag är den enda som har hört att man inte ska blanda ihop äpplen med päron, lite roligt i sammanhanget är att vi människor gör det hela tiden och jag skulle nog tro att det i många fall beror på okunskap. Nu den senaste tiden så har det pratats friskt i media om de kinesiska och indiska undren (det är nästan dagliga rapporter från något av de länderna), de har en tillväxt i sina ekonomier som är helt fantastisk. Jag skulle vilja påstå att det inte är någon tillväxt över huvud taget, däremot så kan jag hålla med om att det kan vara ett underverk att just dessa länder ändå har lyckats komma in i en positiv spiral.

 

Anledningen till att jag inte anser att varken Indien eller Kina har någon speciellt stor (eller till och med ingen tillväxt) är att ekonomisk tillväxt är när en ekonomi givet den arbetskraft som finns tillgänglig kan producera mer vid tidpunkten t+1 än vad de kunde göra vid tidpunkten t. I både Indien och Kinas fall så finns det ingen större teknologisk utveckling utan de använder sig av befintlig teknologi och mobiliserar den arbetskraft som finns tillgänglig.

 

Men först så ska jag backa ett steg. Den maximala produktionen i en ekonomi (vid full syssesättning) vid en viss given tillpunkt kallas för ”Production possibilitie frontier”, eller PPF, vilket ger alla möjliga kombinationer av konsumtion och investeringar som är möjliga givet en viss teknologisk nivå och arbetskraft. I diagrammet nedan visas en typisk PPF kurva:

 

 

När en ekonomi växer, med andra ord det är en ekonomisk tillväxt, så förflyttar sig PPF och därigenom så kan ekonomin producera och konsumera mer vid tidpukten t+1 än vad de kunde vid tidpunkten t. Detta visas i diagrammet nedan:

 

 

Som illustreras i diagrammet så växer ekonomin när PPF förflyttar sig från den svarta kurvan till den röda.

 

Det som har hänt i Kina och Indien under de senare åren är att de har rört sig till sin PPF, de har med andra ord inte tidigare utnyttjat den rådande teknologin som har funnits tillgänglig i världen. Detta illustreras i diagrammet nedan:

 

 

Kina och Indien befinner sig innanför PPF, bildligt vid punkten A, och rör sig mot PPF kurvan, de har inte utnyttjat hela sin produktionskapacitet men det rör sig mot den punkt då de utnyttjar hela sin produktionskapacitet. Det som har misstolkats som tillväxt är i själva verket en mobilisering av deras arbetskraft givet den rådande teknologinivån som finns tillgänglig i världen. Så det är inte ekonomisk tillväxt det handlar om utan en rörelse mot deras potentiella produktions nivå.

 

En fråga ni som läser detta kan tänka på är om det är så att den vändningen i Sveriges (med fler) ekonomi som många företag och andra hänvisat till beror på att det faktiskt har vänt eller om det är effekter av stimulansåtgärder?

 

Det gäller att inte blanda ihop äpplen med päron ;)

 

Må gott

Så nu har jag börjat lite nya kurser, äntligen så är det tillbaka till grunderna med nationalekonomi. Det är inte så många som vet eller är intresserade av att nationalekonomi är en moralfilosofi och ska som sådan betraktas, det kommer bli väldigt intressant men samtidigt väldigt tungt.

Hur som så fick jag i uppgift att sammanfatta en artikel till en sida i Corporate Finance och jag lika gärna kan publicera sammanfattningen här. Artikel heter “The Trouble with Stock Options” och är skriven av Brian J. Hall och Kevin J. Murphy ("Journal of Economic Perspectives", 2003, v17(3,Summer), 49-70), om ni vill läsa hela artikeln så är länken här. Nedan följer en sammanfattning:

"Författarna undersöker problemen med aktieoptioner som kompensation för personer i ett företag. Under 1990-talet ökade användandet av aktieoptioner som kompensation till både ledning och anställda, från 11 miljarder dollar 1992 till 119 miljarder dollar under 2002 för att sedan sjunka till 71 miljarder dollar 2003. Huvudargumentet för att använda aktieoptioner som kompensation är att det ger ett ökat incitament för ledningen att agera i aktieägarnas in­tresse, det ska locka till sig motiverade och entreprenöriella personer till företaget. Vanligtvis så gäller optionerna på tio år och inlösen priset sätts till marknadspriset på aktien den dagen då optionen utfärdas. Om optionen verkställs utfärdas det en ny aktie. Det finns dock exempel på kontantlösa program där innehavaren får mellanskillnaden sig tillgodo. Den grupp som har haft den största ökningen av andelen aktieoptions program har varit de anställda som inte till­hör de fem högsta personerna i ledningen. Detta har till stor del att göra med den så kallade ”nya ekonomin”(företag relaterade till datorer, telekommunikation och networking).

Kostnaden för företaget att ge aktieoptioner till de anställda är högre än det värde som de an­ställda får, detta då alternativkostnaden för företaget är lika med vad en utomstående investe­rare skulle ha betalat för optionerna, medan den relativt riskaverta anställde får ett relativt mindre värde då optionerna inte får säljas och det inte är en diversifierad portfolio. Aktieop­tioner är enligt författarna svåra att motivera genom att hänvisa till motivation och attraktion. I bästa fall kan de hjälpa till att attrahera nyckelpersoner, men inte på något sätt avgöra. Det kan finnas en free-rider-problematik då 90 % av optionerna delas ut till personer utanför den högsta ledningen och det saknas em­piriskt bevis på att det fungerar. Det behöver inte heller vara optimalt att rörligheten bland anställda är knutet till ett företags aktie.

 

Det finns goda skäll, enligt författarna, att ifrågasätta de traditionella aktieoptionsprogrammen för den högsta ledningen som den effektivaste. En del ekonomer har föreslagit att inlösen pri­set ska indexeras till marknaden för att undvika att belöna dåliga prestationer. Detta skulle dock medföra att det är mindre sannolikhet att optionen är ”in the money”, därigenom mins­kar incitamenten för en riskavert person. Ett mer effektivt sätt enligt författarna är att ge inci­tament är att ge aktier med begränsningar, det ger ett mer stabil incitament oavsett aktiepriset.

 

En anledning till att företag ger ut aktieoptioner ha att göra med den nya betoningen på aktie­ägarnas välstånd, då det tidigare var ovanligt med prestationsbaserade ersättningar. En annan anledning kan vara den bull-marknad som rådde under senare delen av 1990-talet: (1) många blev förmögna på optionsprogram, (2) optioner blev synonymt med framgångsrika företag, (3) så är företag ovilliga att minska antalet utstående optioner när aktien stiger (mätt i antalet ak­tier). En annan anledning kan vara en överföring av välstånd från aktieägarna till ledningen, detta är dock inte sannolikt, enligt författarna: (1) styrelserna har blivit mer oberoende, (2) denna tanke är applicerbar på en redan sittande ledning och inte rekrytering av en ny ledning utifrån (under 1990-talet rekryterades ledningen allt oftare utifrån), (3) så föredrar en riskavert person pengar framför optioner.

 

En tredje anledning kan vara när företag väljer att ge ut aktieoptionsprogram så baseras det på den upplevda kostnaden och inte den ekonomiska kostnaden, då aktieoptionsprogram inte har någon revisionskostnad så antas de vara fira från kostnad.

 

Att göra aktieoptionsprogram till en revisionskostnad skulle minska skillnaden mellan den ekonomiska kostnaden och den upplevda kostnaden vilket skulle minska skillnaden mellan aktieoptionsprogram och andra typer av aktierelaterade incitament. Roten till problemen med aktieoptionsprogram menar författarna är att dessa baseras på de upplevda kostnaderna och inte på den ekonomiska kostnaden, vilket kan lösas med att minska gapet mellan kostnaderna."

 

En liten sammanfattning som inte ger allt, det är en väldigt kompakt sammanfattning som ni kanske har märkt. Det är en väldigt bra artikel som jag verkligen tycker att ni borde läsa om ni känner att det finns tid.

 

Må gott!