Bistånd och Statistik

Nu har jag inte skrivit något på jätte länge, ber om ursäkt för detta. Har haft jättemycket nu på sista tiden, allt ifrån uppsatsskrivande till en handskakning med en miljardär. Såg igår på nyheterna att svenskars stöd till bistånd till fattiga länder har minskat vilket tros har att göra med den senaste tidens ekonomiska bekymmer. Personligen är jag inte för bistånd (jag ser dock ett behov för katastrofbistånd även i framtiden) vilket lätt kan härledas ifrån mitt motstånd emot handelsregleringar (tullar, importkvoter med mera), nu låter jag kanske som en hjärtlös kall person men jag vågar säga att det är tvärt om.

 

Det nuvarande system som finns implementerat i de rikare delarna (och även mer eller mindre i de fattiga) kan enkelt beskrivas genom att det hindra handel genom tullar med mera samtidigt som en del av pengarna går tillbaka genom bistånd. Det finns en del saker som är mer eller mindre svinit (för att uttrycka mig milt) som bland annat EU använder sig av som en del i detta så som dumpning av överskott på världsmarknaden så att priserna sjunker. Så enkelt kan detta system förklaras med att vi i Europa ser till att personer i andra länder inte kan försörja sig själva genom till exempel jordbruk då vi dels ser till att de inte kan sälja dem till oss och dessutom ser till att de inte kan sälja sina produkter någon annanstans heller på grund av prisdumpning. Samtidigt så är det ju jobbit att se dessa personer när de svälta (samma personer som vi har sett till att de svälter) så då ger vi dem bistånd. I alla fall jag ser detta som något helt oacceptabelt och fyllt av dubbelmoral, vist det är en väldigt förenklad bild men i grund och botten är det inte helt orealistiskt.

 

Det som jag i stället föreslår är att skippa tullar och handelsrestriktioner för att helt enkelt handla fritt i stället. Det ger en möjlighet för låg och medelinkomstländer att kunna utveckla sina komparativa fördelar och därifrån utveckla en livskraftig industri. Handeln skulle ge dessa länder en möjlighet att höja sin materiella standard genom att möjliggöra att den lokala kunskapen på ett effektivt sätt kan spridas och utvecklas på ett sådant sätt att effektiv produktion möjliggörs. Det som en gång ha gjort oss i västvärlden rika kan även göra de i de fattigare länderna rika om dels vi tillåter dem och dels de själva tillåter det.

 

Nu har vi ju handelshinder av en anledning, de är till för att ”skydda” personer inom tullmurarna. När fattiga länder har möjlighet att till exempel producera spannmål mer effektivt än i Europa så kommer europeiska bönder att bli utslagna och förlora jobben. Det är inte så lätt för en politiker (eller någon för den delen) att säga till en person att han/hon ska bli arbetslös för att en helt okänd person hundratals mil bort i sin tur ska kunna försörja sig, det är lättare att sätta upp en tull. Vi i Europa har dock möjlighet att hantera detta, vi är tillräkligt rika för att kunna hjälpa arbetslösa så att de i varje fall kan leva ett drägligt liv medan de i till exempel Senegal och Bangladesh svälter. Skulle vi handla med de fattiga länderna så ger de effekter som skulle överträffa det mest effektiva biståndssystem och därmed göra bistånd mer eller mindre onödigt.

 

Sen måste jag kommentera något som jag ärligt talat inte har skrattat så mycket över på länge, SVT har som en del av er säker redan har uppmärksammat lanserat ett väljarindex. Hela konceptet med väljarindex kommer tydligen ifrån USA och innebär att ett flertal väljarundersökningar sammanvägs till ett, med andra ord så beräknas indexet på ett genomsnitt för ett antal olika undersökningar. Okej, jag är inte någon statistiker (och jag antar att de som sammanställt allt har gjort ett bra jobb) men det faller ju på sin orimlighet att om vi tar flera undersökningar som innehåller felaktigheter så blir det inte nödvändigtvis mindre fel för de, två fel gör inte ett rätt som det brukar heta. En sådan sammanvägning förutsätter att en undersöknings skevhet ska uppvägas av en annan undersöknings motsatta skevhet för att därmed bli mer rätt, ett antagande som blir svårt att bevisa. Det finns säkert någon av er som kan förklara detta bättre än jag men ifrån min horisont så har inte väljarindexet någon större trovärdighet. Vist är det kul med statistik.

 

Må gott!


Frihandel

Jag är en sådan där jobbig typ som är en övertygad frihandelsförespråkare, skulle jag vara en utvecklingsekonom skulle jag antagligen vara en traditionalist. Det är mycket som talar för frihandel och lite som talar emot skulle jag vilja säga. Frihandel ger inte bara möjlighet för människor att ta sig ut ifrån fattigdom utan gör dessutom i förlängningen möjligt att utveckla till exempel kulturen och kunskapen, när färre personer enbart behöver försöka ägna sig åt andra saker än att försöka få mat på bordet och kan ägna sin tid åt annat så ger det möjlighet utvecklande av till exempel bloggande. Så här kan det kunna låta för en frihandelsförespråkare (och då jag är en sådan så säger jag det också).

 

Vad är det då som är så bra med frihandel? Ett enkelt svar till det är att frihandel möjliggör att vi kan specialisera oss på det vi är bäst på, vi kan utnyttja våra komparativa fördelar på bästa möjliga sätt. Det som detta leder till är att vi kan producera mer samtidigt som det är färre som producerar. Frihandel gör det möjligt att samla all kunskap på marknaden och gör det möjligt för kunskapen att spridas så att det kan ge nya innovationer vilket i sin tur leder till kat välstånd och så vidare. Hur ska en Kines eller Japan på bästa sätt kommunicera tekniska eller produktionsmässiga förändringar med en Svensk eller en Amerikan, jo via handel så klart. Ni som har läst mina andra inlägg förstår nog att det är Hayeks kunskapsargument jag syftar på. Tänker inte ägna detta så mycket tid just nu (har skrivit om det förr och kommer att skriva om det i framtiden) men för den som är mer intresserad om denna aspekt när det kommer till länders ekonomiska utveckling så rekommenderar jag att ni kan läsa Peter Bauer (som är en utav grundarna till utvecklingsekonomin).

 

I och med att jag är en frihandelsförespråkare så förespråkar jag även fri rörlighet för människor, det följer ganska naturligt att om varor ska få flytta över gränserna fritt så ska människor också få flytta fritt över nationsgränser. Vissa länder må hända ha sina komparativa fördelar i produktion av varor medan andra kan ha sin i arbetskraft. En konsekvens som har visat sig av att människor rör på sig är att den bilaterala handeln ökar, det finns en alldeles utmärkt artikel i sjunde numret i Ekonomisk debatt från förra året som heter ”Migration och handel – uppmuntrar invandring utrikeshandeln?” skriven av Andreas Hatzigeorgiou om just detta (artikeln finns i fulltext här). Ska inte gå in allt för mycket på den artikeln nu men kortfattat så kommer Hatzigeorgiou fram till att handeln ökar med en ökad invandring, ganska logiskt skulle jag säga. När en person flyttar till ett annat land så finns antagligen inte alltid de varor som denne är van vid att inhandla, det kan därmed kan det finnas en möjlighet till vinst för den enskilde. Det finns även möjlighet för individen att se till varor som fattas i dennes hemland som även de skulle kunna inbringa vinst för den enskilde. Detta tjänar vi alla på i slutändan då vi får en direkt kanal till kunskap som vi inte har här i Sverige, genom Hayeks kunskapsargument. En fråga som jag ofta får när jag pratar om detta är om jag är för en helt oreglerad fri invandring och ja det är jag, det jag propagerar för är en helt oreglerad invandring inte bara i Sverige utan att det ska vara fritt att flytta överallt i världen.

 

Det här vill inte de invandrarfientliga partierna så som Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna med flera ska inträffa. Jag är i ärlighetens namn djupt oroad över de rent av fascistiska strömningarna som går igenom Europa just nu, främlingsfientliga (om inte fascistiska) partier får mer och mer makt över hela Europa. Lyckligtvis så är Sverigedemokraterna inte så stora i Sverige och kan i det närmaste liknas med en syjunta om vi jämför med till exempel Magyar Gárda i Ungern (den paramilitära grenen av det ungerska partiet Jobbik, precis som SA var för NSDPA). Det som dessa partier vill göra är i grund och botten att isolera det enskilda landet och därmed göra oss fattigare, i stället för att dra nytta av hela mänsklighetens samlade kunskap så vill de utesluta merparten för att därmed både döma sig själva till fattigdom och dömda att leva i en konstant rädsla för sina grannar.

 

Måste nog sluta här innan det spårar ur fullständigt men för att avsluta så skrev Hayek senast det var liknande strömmar i Europa på 1920- och 30-talen en bok om just detta som heter ”The Road to Serfdom”, jag hoppas att bland annat denna bok hinner bli läst av fler innan det är försent.

 

Om det blir ett så kallat ”worst case scenario” och fascisterna faktiskt tar över makten så kommer jag nog antagligen bli skjuten men till dess så kommer jag fortsätta att förespråka frihandel, vilket inkluderar att människor ska få flytta och bosätta sig var de vill. Hoppas att det gick att läsa!

 

Må gott!


Money Velocity

Efter att ha fått en fråga från min gode vän Oscar (rekommenderar varmt hans blogg) hur pengars omloppstid har förändrats under tid så insåg jag att jag inte hade någon koll på det alls, så jag var tvungen att se hur det har sett ut för Sveriges del. Jag hittade tyvärr inte några officiella siffror tyvärr. Däremot så går det att uppskatta hur omloppshastigheten har utvecklat sig genom att transformera formeln MV=PQ (som vanligt är M = penningmängden, V = pengarnas omloppshastighet, P = prisnivån i ekonomin och Q = kvantiteten varor och tjänster ), det följer av formeln att V=PQ/M. Det jag gjorde för att få ett ungefärligt mått på variabeln V är att ta prisnivån (inflationsindex ifrån SCB) multiplicerat med BNP i fasta priser (också ifrån SCB, hittade tyvärr endast ifrån 1950) dividerat med M3 (fram till 2006 är siffrorna ifrån Riksbanken och de sista tre åren är ifrån SCB). Värt att notera är att definitionen av M3 har förändrats så sent som 1996. Jag valde att använda mig av M3 som mått på penningmängden av den anledningen att Cornucopia använde sig av M3 som mått (för att vara lite konsekvent). Nu är det tyvärr så att BNP inte är ett riktigt bra mått att använda sig utav då det exkluderar all produktion som inte är klar (även fast det heter bruttonationalprodukt så är det ett nettokoncept), alltså alla varor och tjänster som håller på att produceras räknas inte med. Då jag inte riktigt känner att jag har ork just nu att ge mig in i ett megaprojekt att ta reda på hela produktionsstrukturens utseende så får detta duga som ett ungefärligt mått, det används i alla fall av Norges centralband så då duger det säker här också. Hur som så indexerade jag talen och fick fram denna kurva.

 

Diagram 1

 

Så nu när jag har fått fram ett mått på V så kan jag ju lika gärna ta och försöka se om börsen har gått upp eller inte, har jag kritiserat Cornucopia så kan jag ju lika gärna försöka korrigera för dennes misstag. Först och främst så tänkte jag visa två diagram över hur börsen (AFGX generalindex, nedan kallat AFGX index alternativt B) ser ut efter att ha rensat för prisökningar (vid fasta priser), den ena är för perioden 1901-2009 (diagram 2) och den andra är ifrån 1950-2006 (diagram 3). Denna utveckling är det som Cornucopia menar inte är någon rimlig beskrivning av de verkliga förhållandena för börsens utveckling under de senaste lite dryga 100 åren.

 

Diagram 2

 

Diagram 3

 

Jag har sedan försökt att replikera Cornucopias beräkningar så bra jag har kunnat, med undantag för data för 2009 för AFGX indexet där jag använder mig av sista handelsdag det året där Cornucopia använde sig av data från den 21 augusti. För övrigt så är all data inhämtat ifrån samma källor som Cornucopia redovisar (vågar dock inte säga att jag har hämtat data ifrån samma URL men det är från samma grundkälla då Cornucopia inte redovisar med direkta hänvisningar). Nedan visas det diagram där AFGX indexet har korrigerats för förändringar i M3 (vilket i praktiken behandlar penningmängden som konstant) vilket ger en liknande utveckling som den graf som presenteras hos Cornucopia:

 

Diagram 4

 

Efter en del diskussion så gjorde Cornucopia en korrigering (som denne inte publicerade) och tillät M3 att fluktuera i enlighet med BNP utvecklingen. För att göra detta så krävs det att jag ska korrigera för den relativa förändringen mellan BNP och M3, eller för att uttrycka det med en formel så är det förändringar i kvoten M/Q som ska rensas bort (kvoten M/Q ska behandlas som en konstant). I diagrammet nedan så presenteras utvecklingen för perioden 1950-2009 (hade tyvärr inte tillgång till data före 1950) där den blåa linjen är utan hänsyn tagen till förändringar i BNP och den röda där hänsyn är tagen till BNP:

 

Diagram 5

 

Då jag i ett tidigare inlägg kritiserat Cornucopia för att inte ta hänsyn till variabeln V (pengars omloppshastighet) så tänkte jag nu göra det. För att korrigera för detta så har jag använt mig av den data som presenteras i det tidigare diagrammet. Det jag nu vill göra är att hålla M och V konstanta samtidigt som jag ska tillåta för förändringar i Q, då det är M*V som ska hållas konstant samtidigt som M ska tillåtas att förändras i samma takt som Q så blir ekvationen sammantaget B/((M/Q)*V), där B är AFGX indexet. Utvecklingen för AFGX indexet efter korrigering för (M/Q)*V redovisas i diagrammet nedan:

 

Diagram 6

 

Om ni tittar en gång till på det diagram där AFGX indexet har korrigerats för prisförändringarna för 1950-2009 (diagram 3) så kommer ni se att diagram 6 och diagram 3 är farligt lika, faktum är att de är exakt på decimalen likadana.

 

Hur kommer sig detta? Svaren hittar ni i alla ekvationer som jag har presenterat. Först så behöver vi komma ihåg den första ekvationen som jag presenterade MV=PQ. Den sista korrigeringen som jag gjorde för att rensa för både förändringar i penningmängden (M) som skiljer sig från förändringar i BNP (Q) samtidigt som pengars omloppshastighet ska vara konstant (V är fixt) så får vi formeln (M/Q)*V, denna formel kan skrivas om till (M*V)/Q. Om vi tar ursprungsformeln MV=PQ och sätter P ensamt på höger sida (flyttar över Q till den vänstra sidan) så får vi fram att (M*V)/Q=P. Med andra ord så har jag gått varvet runt. Inte så komplicerat va?

 

Så för att sammanfatta det hela (och numera sluta skriva om Cornucopias inlägg om börsens förändringar under de senaste 100 åren) så har börsen gått upp under de senaste hundra åren (vilket kan ses i diagram 2), de eventuella korrigeringar som Cornucopia försökte göra har han inte gjort utan endast antagit att V är konstant (vilket den inte är, se diagram 1) utan att visa detta och när vi korrigerar för V så får vi fram P. Alltså det fungerar lika bra med att använda sig av något inflationsmått (hur dåliga de än må vara för att mäta prisnivån). Lösningen finns dock inte i att försöka använda sig av penningmängden, det ger samma resultat som att korrigera för inflationen direkt.

 

Hoppas att det var en någorlunda intressant läsning.

 

Må gott!


Regler

Det här med reglering har varit ett ämne som har stötts och blötts under lång tid, inte minst nu i finanskrisens spår. Många gånger så får jag känslan av att debattörerna inte riktigt har någon gemensam syn på vad en reglering är för något, de debatter jag har sett och läst på sistone har mer eller mindre kunnats reduceras till ”vi ska (eller inte ska) reglera för du är dum”. Detta återknyter lite till det jag skrev i ett tidigare inlägg om rationella val där jag vill mena att det är viktigt att klart definiera vad som menas med (i det här fallet) regleringar.

 

När det kommer till nationalekonomins värld så vågar jag påstå att det inte finns någon seriös person som på fullaste alvar inte vill ha regleringar på ett eller annat sätt, det finns säkert någon anarkist som menar att lagboken ska brännas men de är ganska få (har inte träffat på någon vare sig i text eller i person). För att på något sätt börja så skulle jag vilja skilja på regel och regel. Regler kan lite grovt delas in i två kategorier: den första är generella regler som gör det möjligt för människor att interagera så som men är fria från ett specifikt mål, den andra kategorin regler är detaljreglerande vilka syftar till att få ett specifikt utfall. När till exempel Fredrich von Hayek eller Milton Freidman framhäver att vi ska ha ett fritt oreglerat samhälle så syftar de på frihet från regler av den andra kategorin, de regler som har ett specifikt ändamål (ett specifikt syfte).

 

En generell regel är en regel som gäller alla individer i ett samhälle och tar inte hänsyn till någon specifik omständighet eller personlig egenskap (de gäller oavsett en individs ekonomisk ställning, släktskap, hudfärg, religion, bostadsort, kön, etc.). Det enda syftet som dessa regler har är att underlätta för oss människor att leva tillsammans. Ett exempel på en sådan regel är att vi i Sverige har högertrafik, att vi har högertrafik diskriminerar inte någon utan gör det helt enkelt lättare för oss att ta oss från punkt A till B utan att bli påkörd. Dessa regler utgår vi ofta ifrån i vardagen för att hantera den osäkerhet som finns när vi träffar en annan person, med andra ord normer. När John Rawls diskuterar ”okunnighetens slöja” så syftar han på att etablera just sådana generella regler som alla kan acceptera och inte går emot någons intressen specifikt.

 

De regler som detaljregler här tvärtemot de generella reglerna ett specifikt syfte och försöker påverka mänskligt handlande, till exempel att en butikssäljare måste säga hej till alla sina kunder för att få ökad försäljning. Dessa regler skiljer på människor av en eller annan orsak och avgränsar handlingsutrymmet för en individ. Dessa regler är inte generella i den bemärkelsen som för de generella utan har en ojämn ”påtryckningsgrad” där vissa individer/organisationer lämnas orörda av regeln (eller kanske till och med tjänar på den) och andra påverkas och måste anpassa sig till reglerna. Dessa regler är tydligast i organisationer, det är där som de för det mesta existerar, men de finns även exempel på lagar som faller under denna kategori. Ett sådant exempel är den så kallade ”Pumplagen” som lagstadgar att alla bensinstationer måste erbjuda ett miljövänligt alternativ (så som etanol eller biogas). Även fast den kan verka generell (det gäller ju alla mackar) så är den inte det, denna lag stiftades för att försäljningen av miljöbilar skulle öka (ett specifikt syfte) och det gör det omöjligt för små bensinstationer att verka men lämnar stora bensinbolag orörda (Statoil, OKQ8, Prem, etc.). ”Pumplagen” snedvrider även den relativa fördelningen av bränsle då det är betydligt billigare att omvandla en befintlig pump så att den klarar etanol men det krävs en helt ny tank för att installera till exempel biogas, vilket inte nödvändigtvis behöver vara vad konsumenterna skulle ha valt om lagen inte fanns.

 

Ibland så framförs dessa två typer av regler som begränsande regler (detaljreglerande) och obegränsade regler (de generella), personligen så tycker jag att dessa ord inte är så bra beskrivning av vad det handlar om då alla regler i någon form är begränsande utan jag föredra i sådana fall orden generella och detalj / komnado regler. Så för att återknyta lite till det jag inledde detta inlägg med så är det inte generella regler som är kontroversiella i någon mening (det krävs att vi har regler för att organisera ett samhälle) utan det är detaljregleringar som diskuteras, detta har jag en känsla av glöms bort ibland i debatten vilket mer eller mindre leder till diskussioner om vi ska ha en lagbok eller inte.

 

Personligen så skulle jag argumentera för att detaljregleringar inte ska finnas i lagboken, de hör hemma i organisationer och är inte till för att organisera ett samhälle. Detta dels på grund av Hayeks kunskapsproblem, vi vet inte alla konsekvenser av vårt handlande och därmed införandet av en detaljregel, och dels på grund av att alla framgångsrika tidsperioder där länder har kunnat resa sig ur fattigdom har karakteriserats av en avsaknad av just detaljregleringar i lagboken.

 

Hoppas att det gick att läsa.

 

Må gott och Glad Påsk!


RSS 2.0