Konservatism
Så nu är dagen nästan slut. Moderaternas partistämma avslutades igår och det som har varit på tapeten under den senaste tiden är rörelsen emot mitten från de flesta partier. Exakt vad det betyder låter jag var öppet. Jag är, hur omodernt det en låter, Konservativ i min moralfilosofiska grund. Det betyder inte att jag är emot förändring på nått sätt, tvärt om jag är en person som förespråkar förändring.
Anledning till att jag är konservativ är ganska enkel, det är nämligen det enda som har funkat. Liberaler, kommunister och anarkister har alla misslyckats (den senare kategorin är kanske lite orättvist att ta med då de knappt har fått chansen men det finns ändå exempel på länder med total anarki). Det parti som har varit mest konservativt i Sverige under 1900-talet har, till någons förvåning, faktiskt varit Socialdemokraterna och det är inte av ondo (är inte socialdemokrat vill jag påpeka). Det som konservatismen förespråkar är ganska enkel nämligen ett ramverk, en konstitution, som alla i samhället ska vara överens om och inom detta ramverk så är det tillåtet att handla som den enskilda individen vill. Det kan beskrivas som en fotbollsplan där det blir ett bättre spel om vi har regler som ska följas och en domare som ser till att reglerna efterlevs, domaren i det här fallet är staten. I praktiken innebär det en "spring långsamt" politik.
Det som jag ser som anledningen till att konservatismen är det som har fungerat är helt enkelt den faktor gör att vi inte kan veta vad framtiden har att ge, vi vet helt enkelt inte vad som faktikt blir utfallet av våra beslut. Den överlägset största politiska gruppen är liberaler, allt från socialliberaler i Socialdemokraterna till nyliberaler i Centern och Folkpartiet, problemet med liberalerna är att de baserar sin politik på ohållbara teorem. De teoremen är de två så kallade välfärdsteoremen vilka i korthet är:
- En allmän jämvikt vid perfekt konkurrens är paretoeffektiv.
- Varje paretoeffektivt utfall är en marknadsjämvikt vid fri konkurrens för någon fördelning av ursprungliga tillgångar.
Kortfattat kan man säga att om det uppstår en jämvikt som anses orättvis så går det att omfördela denna jämvikt till en ny som anses vara rättvist. Det håller inte någon stans! Då vi inte vet vad som kommer att hända i framtiden så är det omöjligt att anta att bara för att staten anser att en jämvikt är orättvis så kommer den statligt sanktionerade jämvikten att vara bättre, den kan tvärtom vara sämre. Det finns inget som säger att bara för att alla jämvikter är paretoeffektiva (vilket inte heller behöver vara sant) så kommer den jämvikten som uppstår efter ett ingripande av staten att vara mer rättvis en den som marknaden hade innan ingripandet.
Det enda rätta när vi inte vet vad framtiden har att ge oss är att vi får använda oss av John Rawls så kallade "okunnighetens slöja" (vi befinner oss nämligen bakom den hela tiden) och hela tiden ställa oss frågan "om jag hamnade i position X i samhället hur vill jag ha de då" osv. Det leder till att vi tillslut får ett samhälle där alla får samma chans och alla har det så bra att de kan acceptera sin situation. Det är en anledning till att jag inte ser USA som ofta tillskrivs att vara ett konservativt land i själva verket är ett väldigt liberalt land, se bara på sjukförsäkringssystemet som kraftfullt exkluderar många.
Så till kommunisterna som jag inte tänker ägna så mycket tecken till, det är nämligen så att det inte håller på ganska grundläggande basis. Kommunism och socialism håller inte då det inte tar hänsyn till hela populationen då den samlade kunskapen inte finns tillgänglig för alla. Kortfattat så kan jag säga att i en marknadsekonomi så kommuniceras det hela tiden med hjälp av prissignaler vilket ger till följd ett system som är överlägset när det kommer till allokering av resurser, det sätts ur spel med en socialistiskt system.
Lite tankar om politik, hoppas att det inte är allt för oklart :).
Må gott!
Strategier för framtiden fort.
Så nu är jag hemma igen och ska göra ett försök att skriva klart det tidigare inlägget. Det jag ville försöka få fram är hur som helst att bara för att en typ av strategier för att förvalta sina pengar för just den enskilda individen är det inte så att det passar alla personer. För vissa så kanske det är meningen med livet att dricka en massa kaffe medan det för andra är att se pengarna växa under 10-15 ja kanske 20 år och andra vill ha spänningen i nuet att sitta och bevaka en viss aktie för att kunna räkna sig tillgodo vinst på ett par kronor. Att lägga in värderingar i vad som är rätt och fel i detta är varken min eller någon annans sak att göra, jag kan bara ta ansvar för minna handlingar. Så nu hoppas jag att ni förstår minna invändningar mot folk som påstår att investeringar och sparande är den enda vägen till rikedom.
Som en liten fotnot säga att jag vill nog kategorisera mig själv som en investerare :P.
Må gott!
Strategier för framtiden
Så nu är första veckan avklarad och jag har hunnit med en hel del under denna vecka. Stressigt har de varit men har börjat mina kurser, satt mig in i konkurrenssituationen i Sverige och fått min första P-bot. Det senare är inte direkt ett framsteg för mitt ego direkt :P.
Läste precis en intressant artikel i DI där PH Börjesson berättade sin nya bok som handlar om en av minna idoler Warren Buffet. Han är en mycket intressant person som tåls att lyssnas på. Ska kanske skriva lite om han i framtiden men det var inte därför jag hamnade framför skrivbordet. I våras var jag på besök hos PH Börjessons företag Spiltan och det som jag tyckte både var intressant och lite störande var de sättet som han framförde investeringar och sparande som universallösningen för alla världens problem, lite grovt sagt. Han är långt ifrån ensam. Min invändning mot alla som tror att sparande och investeringar är det bästa sättet att bli rik och leva lyckligt är att det inte passar alla (det finns en del makro fördelar med sparande osv men det är inte föremål för detta inlägg). Om man ska investera i ett bolag så måste man vara bered att det kan gå åt fel håll i flera år innan det vänder och det är inte alla som har den disciplinen att de kan klara av det, det är inte så kul att se röda siffror på depån under en lång tid. För dessa personer är det kanske bättre att spekulera på kort sikt.
Lite grovt så kan man säga att det finns tre olika typer av personer;
- Den absolut största gruppen, de som inte är intresserade av sparande eller liknande över huvudtaget. Dessa personer sparar oftast i fonder eller på sparkontot om något alls, det är roligare för dessa personer att köpa nya kläder nu än att köpa massor av kläder i framtiden.
- Investerarna, kanske den mest inflytelserika grupperna i samhället. Här finner vi bland annat Wallenbergarna och Warren Buffet med flera. De investerar i bolag och sitter på aktierna under lång tid, ibland även mellan generationerna.
- Spekulanterna, de jobbar oftast på banker eller finans institut men det finns många som spekulerar på fritiden. De sysslar med kortsiktig Trading på kanske någon månad sikt och kan känna mycket pengar på kort tid.
Det är inte alla som klarar av att vara både spekulanter och investerare och har man fallenhet att vara det ena så är det inte lätt att försöka vara det andra. Det krävs lite olika personligheter att vara investerar eller spekulant. Investerare låser in sitt kapital under lång tid och måste kunna se framåt i tiden även fast det inte ser så ljust ut just nu, Spekulanter måste kunna hantera att det kan gå snabbt ned och kunna hantera stora förluster just nu. Att då påstå att den ena personligheten är bättre en den andra är lite som att påstå att vissa människor är bättre än andra och det kan jag inte hålla med om.
Nu måste jag åka iväg en stund, fortsättning följer.
Må gott!
vilken vecka
Må gott!
Vi alla är mer lika än vad vi tror
Så med detta klipp i åtanke, hur olika är vi egentligen från våra medmänniskor? Jag vill påstå att vi är precis som alla andra, vi beter oss precis som alla i våran omvärlden. De som inte gör som alla andra ses ofta som ganska störda och bor antagligen som enstöringar på någon fjälltopp någon stans. Hur många är det till exempel som ni har sett idag som inte har gått i kläder i enlighet med dagens mode? Vist det kan skilja sig lite i små detaljer men i huvudsak är vi alla otroligt lika varandra. Min lärare Thomas som jag hade under Nek B och kommer ha i några kurser nu under hösten kunde inte ha uttryckt det bättre: vi alla observerar våran granne och reagerar på det. Lite enkelt kan vi säga så här: springer våran granne så kommer vi också att springa, köper våran granne jeans så kommer vi också att köpa jeans. Som sagt så skiljer det sig lite i detaljer, köper våran granne blåa Levi's kanske vi köper vi kanske svarta Wrangler, men konceptet är ändå det samma.
Vad får detta för konsekvenser? Ja om vi ska tro Friedrich von Hayek och Antoni De Jasay så är detta grunden för det samhälle vi lever i idag. De menar att vi lever i ett spontant uppkommet samhälle där alla har just observerat sin granne och vips så har vi en stat med mera (en av anledningarna till att jag tror att en nedmontering av staten bara kommer leda till en ny). Ska inte gå in på det allt för mycket, tror inte det kommer vara många som förstår vad jag skriver då (eller vad tror du Oscar?).
En annan konsekvens som uppstår är den att alla springer åt samma håll även fast det kan leda till en total katastrof, nu senast så har vi finanskrisen. Innan vi fick denna kris så var det inte direkt många som ifrågasatte hela sub-prime modellen och allt som hör där till och de som gjorde det ansågs som lite smått efterblivna. Det samma gäller i nedgång där alla panik sålde sina aktier samtidigt och vi fick en jätte nedgång som följd. Denna uppgång som vi har sett den senaste tiden är egentligen ett uttryck för denna "hordekonomi" som vi lever i, någonstans på vägen är det någon som har köpt som en galning och sen har alla hoppat på, det förklarar även alla dessa kraftiga svängningar (och som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan svängningarna vara ett uttryck för osäkerhet). Jag väntar på den dagen då det är någon som säljer allt, då kommer vi få se på svängningar.
Må gott!
Skola, Börsen och lite till
Förövrigt så vad jag på Carnegies extra bolagsstämma igår tillsammans med Oscar och Alexej, altid lika roligt att träffa er två. Jag fick de beslut som jag ville ha på stämman, nämligen att driva bolaget vidare och fortsätta med processen mot staten. Även fast jag vet att minna pengar som jag investerade i Carnegie är borta så är det mer av en principsak just nu, hur ska staten egentligen agera och ska den verkligen hålla på med godtycke? Vi får se hur det går med den saken, är hur som helst beräd att pytsa in med lite pengar för att hålla processen levande.
Så nu till Börsen som har svängt kraftigt under en lång tid nu. Hur ska vi egentligen tolka det? Att börsen ena dagen är ned 2 % för att nästa gå upp lika mycket osv. Tror presonligen att det beror på osäkerhet bland investerare och spekulanter som inte riktigt vet hur de ska tolka den situation som befinner oss i just nu. Som en fotnot så svängde börsen under 30-tals krisen både kraftigt före och efter kraschen 1929 och den andra kraschen 1937.
Swedbank presenterade en rapport som säger att vi har nått botten och är på väg mot en återhämtning i världsekonomin just nu. Personligen så har jag inte mycket till övers för den rapporten, inte minst då den har presenterats av Swedbank. Faktum är att det problem som finns med all statistik är att det går bara att observera det som har varit och inte det som sker just nu, tex så kan vi inte observera vad BNP är denna månad förens nästa månad då all data har samlats in och sammanställts. Så att påstå att "nu vänder det" är i sig alltid en överdrift och innehåller en hel del "hoppas". Vi vet bara att det vänder när det faktiskt har inträffat.
Är det någon som vet hur jag kan fixa RSS-flöden i Outlook kalender by the way?
Må gott!
Räntan
För att kunna föra en diskussion så krävs två antaganden. Det första är att Riksbanken är trovärdig i sitt inflationsmål på 2±1%. Det andra är att även fast det går på ett ungefär att förutsäga konjunkturen den närmsta framtiden så är vi alla ovetande om vad framtiden faktiskt har att ge oss. Efter att ha etablerat dessa två grundantaganden så borde akademikern inom er fråga om det är rimligt att anta detta. Jag vill hävda att det är rimligt att acceptera dessa antaganden. Riksbanken har visat att de tar inflationen på alvar och är bereda att ta tuffa beslut om räntenivåerna, så jag vill hävda att Riksbanken är trovärdig. Det andra antagandet om att vi inte kan förutsäga framtiden är kanske till synes en självklarhet men det är förvånansvärt många som inte håller med, kanske till och med du :P. Det är en ganska intressant diskussion om världen är fullständigt förutsägbar eller inte och jag vill hävda att vi i dag inte kan förutsäga framtiden, kan sammanfatta mina argument med; skulle vi ha en finnanskris idag om det vore så att vi kunde förutsäga allt? Svaret på den frågan är självklart nej.
Nu när vi har antagandena klara så kan vi gå vidare. För dem som inte vet så sätter Riksbanken räntan utefter inflationshotet som råder. Räntevapnet är ett väldigt trubbigt sådant och får effekt på ekonomin på ca ett par års sikt, det är med andra ord inte inflationen idag som styr Riksbankens ränta utan vad Riksbanken tror att inflationen kommer att vara i framtiden. Vad är det då för ränta som Riksbanken sätter? Det är den så kallade tom/next, med andra ord den ränta som bankerna lånar ut till varandra med återbetalning nästa dag. Alltså den ränta som betalas på ett väldigt kort lån. Riksbankens beslut påverkar därigenom de korta lånen men inte nödvändigtvis de långa lånen, tänker inte gå in på hur de påverkar de korta lånen.
Vad finns då inbakat i räntan? Ränta är priset på att låna pengar och inget annat. Som alla prispåslag så innehåller räntan en del som är ren och skär vinst och en del som tar hänsyn till risken i affären. Förutom dessa två så innehåller även räntan en del som tar hänsyn till inflationen, med andra ord en del som tar hänsyn till pengarnas värdeförändring. Med en inflation som ligger på 2% så hanar räntan på 4% under en konjunkturcykel. Den långa räntan, säg 5-10 år, kommer därigenom ligga på just 4% även fast den korta räntan kan fluktuera ganska mycket.
Okej vad får detta för konsekvenser om vi följer det andra antagandet i diskussionen. Jo om vi har en kort ränta som fluktuerar, en lång ränta som ligger still på 4% och dessutom inte vet vad den korta ränta kommer att ligga på i framtiden. Om man skulle vara ”aktiv” i sitt val av ränta och bindningstid och försöka få ned räntan så mycket som möjligt under en konjunkturcykel så kommer man antagligen att misslyckas på grund av det andra antagandet då ingen vet exakt hur lång tid en viss räntenivå kommer att vara. Till exempel så förra året så höjde Riksbanken räntan fram till slutet av året för att sedan kraftigt sänka den till dagens nivå på 0,25 %. Att man ska kunna förutspå det så pass bra så att man kan sitta bunden på sig 3% från december 2007 fram till säg februari i år för att sedan gå över till kortare intervaller om tre månader händer inte, en sån timing har man inte (om man inte har tur) om man accepterar det andra antagandet. Under tiden kommer den långa räntan att vara stabil på 4 % enligt det första antagandet.
Var vill jag nu komma med detta inlägg. Jo det jag vill säga är att dem som tror att de kan vara aktiva och få ned ränta inte kommer att kunna göra de, troligtvis så kommer de få en högre ränta annat än i undantagsfall, enligt det andra antagandet. Det lättaste och det i de flesta fall billigaste alternativet är att förhandla till sig en ränta på 4% direkt, då blir kostnaderna förutsägbara och privatekonomin blir lättare att hålla ordning på så slipper man lyxfällan.
Ung och arg
Det har tjatats om hur mycket SAAB skulle kosta om det skulle gå i konkurs men de flesta av journalisterna verkar inte ens ha en gnutta av insikt i att det kommer att kosta att hålla igång eländet också! När det kommer en köpare som är villig att driva och försöka få snurr på de extremt misshandlade företaget så duger inte det för journalisterna utan då hittar de en jäkla massa småsaker som de anser kommer få katastrofala följder.
De skriker efter pengar utan att fundera på att det är någon som måste betala för allt och att pengar inte alltid löser problemen, de kan faktiskt orsaka problem också.
Börsen och framtiden
Börsen är i skrivande stund ned med 1,2% och vi hittar Swedbank på förlorarlistan som har fallit med knappa tre procent. Swedbank har begärt in en till nyemision vilket om man har följt bankernas utveckling under finnanskrisen inte var direkt oväntat trots att det hela tiden har dementerats av Swedbanks ledning. Med en sån exponering mot öststaterna, framför allt i baltikum, så kunde en lagom påläst person förstå att det inte räkte med den tidigare emissionen.
Personligen är jag mycket övertygad om att det kommer komma en dubbel dipp nu under hösten. Det beror i huvudsak av två anledningar.
1. Många av de stödpaket som har presenterats kommer att få slut på pengar vilket leder till att den boost som ekonomin har fått under den senaste tiden kommer att försvinna (i alla fall tillfälligt). I framförallt USA så har problemen visserligen blivit lite mer konkreta men det är långt ifrån bra och även fast vi i europa har det ganska bra i jämförelse så är det så har vi problem vi också, ta bara defflationen i sverige som ett exempel. Jag kan inte heller ställa mig bakom de som säger att alla problem kommer vara lösta till oktober som ni kanske har förstått av tidigare inlägg.
2. Börsen har inte följt de konjukturförändringar som har varit, visst börsen kan kanske räkna in kommande vinster och uppgångar men den dramatiska ökningen som vi har sett på börsen under sommaren motsvaras inte någonstans av några makroekonomiska fenomen, snarare tvärt om. Då kanske vissa säger att det har att göra med att börsen föll för mycket än vad som var motiverat under hösten och vinten. Då får man brottas med problemet att vi i dag och för en tid framöver inte kommer ha ett industri och företagarklimat som som de vi hade under slutet 2005 början 2006, för det är där vi ligger och skvalpar just nu.
Lite tankar om börsen den kommande framtiden, får se hur de artar sig :)
Kris och katastrof då och nu del 3: slutorden
Det jag vill lyfta fram som de centrala i dessa båda kriser är obalanserna i ekonomin, anser att det är de centrala som måste fixas innan vi kan se en ljusning i tuneln. Att omfamna Keynes helt och hållet utan reflektion kommer ge oss en ny kris om några år, precis som 1937. Det som Keynesianerna antar (hoppas i de här fallet) är att marknaden hinner fixa de obalanser i ekonomin innan effekterna av en expansiv finanspolitik hinner komma igång på allvar. Tänk er en luftballong (ekonomin) som har fått ett hål och varmluften pyser ut vilket leder till att det är läge för ballong föraren (regeringarna) att dra på med mer varmluft (för vem ska annars göra de?) för att hålla ballongen i luften och sedan så hoppas man på att ballongen mer eller mindre hinner fixa sig själv innan propan/butan bladningen tar slut i tuberna. Problemet som jag ser i dessa två gigantiska kriser är att de hål som har skapats i ekonomin är så pass stort att det kräver mer än en tro på att marknaden ska fixa sig själv utan det kommer att krävas tid och tålamod men med det inte sagt att vi inte ska försöka göra det bättre. Obalanserna i ekonomin kommer att ta tid att fixa till sig och det måste de få göra, det kommer bli en del potatis ätande (en ny kartoffelkur). Nu kanske jag låter som en socialist men de vill jag bestämt säga att det är jag inte, raka motsatsen är mer i närheten av sanningen.
Det går inte att lösa denna kris med att kasta pengar och försöka täppa till hålen i ekonomin, som många journalister och politiker anser. Det kommer oundvikligen leda till en ny exakt kopia av denna kris om några år. Även fast det inte är helt lätt att sätta fingret på vad som har gjort att vi har hamnat där vi är i dag så anser jag att det är bättre ur allas perspektiv om politiker och näringsliv gemensamt satte sig ned och funderade ut vad det var som gick snett, det är garanterat inte bara sub-prime, utan det är något mer. Jag har fört fram i dessa inlägg att det är obalanserna som har skapat problemen, och det är obalanserna som måste balanseras ut innan vi kan gå vidare, men vad som ska göras för att undvika dessa problem i framtiden vågar jag inte skriva här, det lämnar jag till min doktorsavhandling i framtiden. Innan den är skriven så kan ni läsa den här artikeln http://www.dn.se/opinion/sverige-bor-ga-i-spetsen-for-ett-nytt-finansiellt-system-1.931748.
Det finns dock en stor skillnad mellan dagens kris och 30-tals depressionen som inte får glömmas bort. Under 1930-talet (och långt innan) så vad världen inne i en protektionistisk era där de olika staterna ville sluta sig mot omvärlden, idag är vi inne i en globaliseringsprocess. Det kommer göra att vi garanterat kommer att klara denna kris bättre än vad vi hade gjort annars, varför hoppas jag inte att jag behöver förklara.
Kris och katastrof då och nu del 2: den stora depressionen
De flesta känner nog till att det man ser som startskottet för den ekonomiska nedgången vad den så kallade svarta torsdagen, som i sig var en ganska intressant händelse, och att depressionen inte var slut förens 1941 i och med att USA börja kriga under andra världskriget. Det är faktiskt en halvsanning. Det många glömmer bort är att mellan 1933 och 1937 så var det en i huvudsaklig ekonomisk uppgång i världen, USA inräknat, och att det inträffade en kraftfull ekonomisk krasch 1937 med en minskning i den amerikanska industriproduktionen med ca 40 %. Hur kommer det sig?
För att kunna förklara hur allt gick till så måste vi gå tillbacka till 1914. Det var mycket som gick snett 1914, inte bara de som de flesta tänker på nämligen första världskriget utan det var det var avslut på en av de mest fantastiska epoker i den (europeisk) ekonomiska historian. Det som garanterat fick sitt slut 1914 vad de värderingar som hade funnits under 1800-talet. Den maktbalans som fanns och garanterade fred och säkerhet, guldmyntfoten som garanterade ekonomisk stabilitet och den liberala staten med den fria marknaden. Skulle vilja gå in mer på detta område men det får vänta till ett senare inlägg, under tiden så rekommenderar jag att den som orkar och har kunskaperna läser Karl Polanyis ”Den stora omdaningen” (en fantastisk bok). Det som jag kommer koncentrera mig på i detta fall är sammanbrottet av guldmyntfoten, den delen som gjorde att valutariskerna mellan länderna i stort sätt minskade till noll. När guldmyntfoten brakade samman så ökade valutafluktuationerna dramatiskt vilket ledde till att man ”offrade” den fria marknaden genom att införa handelshinder av olika slag i ett försök att upprätthålla valutakurserna. Det låter inte så dramatiskt men det är det i det här fallet för det innebar dels att de ekonomiska aktiviteterna minskade och spekulationen ökade (återkommer till detta strax).
Efter att ha etablerat det första problemet så går jag nu på det andra och nu är årtalet 1920. Det är början på det decennium som vi kallar för det glada 20-talet. Det skedde en fantastisk ökning i människors förtroende och konsumtionsförmåga. Det konsumerades vitt och brett, kulturen frodades och det kunde inte bli bättre. Detta var framförallt ett amerikanskt fenomen. Problemet fanns inte där till en början men de viste inte vilken väg de hade slagit in på, den väg som oundvikligen skulle leda dem till den stora depressionen. Den konsumtionsökning som hade inletts motsvarande nämligen inte den produktivitetsökning som krävdes för att hålla igång hela maskineriet vilket ledde till att man lånade pengar till konsumtion, det mest slående exemplet är Ivar Kreuger som hade lånat ca 800000000 sek av riksbanken när han sköt sig i paris (ca 25 % av Sveriges BNP vid det här tiden). Det lånades inte enbart för att konsumera utan även för att spekulera, ser inte spekulation i sig som ett problem utan när det blir allt för omfattande och dessutom på lånade pengar så blir det ett problem, som ledde till en övertro på aktiemarknaden som steg dramatiskt under framförallt det sena 20-talet och vart övervärderad. En korrektion av dessa obalanser i ekonomin var oundviklig.
Vad hände sen då? Hur kommer det sig att de kom en till kris 1937? Där har vi en brännande fråga där vi är nu. Som de flesta som var vakna under samhällskunskapen i skolan känner till så kom en filur vid namn John Maynard Keynes med svaret på hur man skulle lösa problemet, han var för övrigt inte ensam om dessa tankar utan de var ganska många världen över som hade liknande tankar men han presenterade dessa snyggast. Keynes menade att regeringarna skulle låna för att öka den offentliga konsumtionen för att på så sätt få igång ekonomin igen. Problemet med detta är att de löser inte problemet med obalanserna i ekonomin. Då obalanserna i ekonomin var så pass stora och vi lever i en ekonomi med trögrörliga priser (skriv en kommentarer om jag ska förklara vidare) så tar det tid om ekonomin ska balansera ut sig. Detta tog inte Keynes hänsyn till så jag måste säga, om jag tillåts citera min far, att Keynes hade fel på ett intressant sätt. Ja regeringarna världen över skulle ökat den offentliga konsumtionen men det som de gjorde var att blåsa upp en ny bubbla som sprack 1937 då ekonomin inte hade balanserat ut sig. Med andra ord så hade man inte löst problemet.
Så nu är det bara ett inlägg kvar för att knyta ihop säcken.
Kris och katastrof då och nu del 1
Okej vad är det som är likheterna, förutom att det är en jäkla massa människor som har förlorat sina pengar på börsen. Jag tar och börjar med det enkla, nämligen den kris som vi har idag. Vad är det egentligen som har hänt? Det enkla svaret är att det var en bostadsbubbla som sprack vilket fick banker som under lång tid har spekulerat i bostadsobligationer att gå på knäna vilket har lett till en finansiell kris då bankerna helt enkelt inte har vågat låna ut några pengar (jag förutsätter att ni vet hur det finansiella systemet är uppbyggt annars så skriv i kommentarfältet så redogör jag i ett senare inlägg).
Tyvärr så är jag en av de personer som inte direkt kan ställa mig bakom denna väldigt enkla förklaring, som titeln på bloggen antyder så är jag en anhängare av de så kallade evolutionära ekonomiska analyserna (de ger nämligen en mer komplett bild av ekonomin på lite längre sikt, återkommer om detta). Det som är grunden till de problem som vi ser idag är att det har rådigt kraftiga obalanser i ekonomin under lång tid. Vad menar jag med det? Jo det har fallit så att framförallt amerikaner och britter har kraftigt levt över sina tillgångar och framförallt kineserna har kraftigt levt under sina tillgångar. Framförallt amerikanerna har konsumerat på lånade pengar som kineserna mer än gärna har lånat ut. Dessa pengar har amerikanerna och britterna i huvudsak investerat på bostadsmarknaden (som inte är så produktiv) vilket ledde till kraftigt ökade bostadspriser(mao de belånade sinna hus eller köpte bostäder), skulle de ha investerat pengarna i industrin och fått en produktivitetsökning till följd av detta så hade vi inte haft denna kris. Vill bara påpeka att jag vet att jag nu förenklat läget lite men skulle behöva skriva en bok om jag skulle ta och redogöra exakt hur de finansiella strömmarna i värden har flödat.
Nu är vi framme vid sommaren 2007. Det inleds en ganska normal avmattning i ekonomin som i sig inte är något farligt. Efter en högkonjunktur där det tillkommit en del obalanser så är en lågkonjunktur inte så dum för att rätta till dessa obalanser i ekonomin. Men nu var tyvärr inte obalanserna små. När lånen som amerikaner och britterna hade tagit krävdes tillbacka fanns inte dessa, de hade konsumerats upp på lyxbilar och lyxmat. Sen kom Lehman-kraschen och resten tror jag att ni alla känner till.
Så för att sammanfatta så är det de kraftiga obalanserna i ekonomin som har lett oss dit vi är idag och dessa obalanser måste lösas annars kommer vi få exakta kopior av denna krasch längre fram. Jag återkommer till det sista i ett senare inlägg.
