Konservatism
Så nu är dagen nästan slut. Moderaternas partistämma avslutades igår och det som har varit på tapeten under den senaste tiden är rörelsen emot mitten från de flesta partier. Exakt vad det betyder låter jag var öppet. Jag är, hur omodernt det en låter, Konservativ i min moralfilosofiska grund. Det betyder inte att jag är emot förändring på nått sätt, tvärt om jag är en person som förespråkar förändring.
Anledning till att jag är konservativ är ganska enkel, det är nämligen det enda som har funkat. Liberaler, kommunister och anarkister har alla misslyckats (den senare kategorin är kanske lite orättvist att ta med då de knappt har fått chansen men det finns ändå exempel på länder med total anarki). Det parti som har varit mest konservativt i Sverige under 1900-talet har, till någons förvåning, faktiskt varit Socialdemokraterna och det är inte av ondo (är inte socialdemokrat vill jag påpeka). Det som konservatismen förespråkar är ganska enkel nämligen ett ramverk, en konstitution, som alla i samhället ska vara överens om och inom detta ramverk så är det tillåtet att handla som den enskilda individen vill. Det kan beskrivas som en fotbollsplan där det blir ett bättre spel om vi har regler som ska följas och en domare som ser till att reglerna efterlevs, domaren i det här fallet är staten. I praktiken innebär det en "spring långsamt" politik.
Det som jag ser som anledningen till att konservatismen är det som har fungerat är helt enkelt den faktor gör att vi inte kan veta vad framtiden har att ge, vi vet helt enkelt inte vad som faktikt blir utfallet av våra beslut. Den överlägset största politiska gruppen är liberaler, allt från socialliberaler i Socialdemokraterna till nyliberaler i Centern och Folkpartiet, problemet med liberalerna är att de baserar sin politik på ohållbara teorem. De teoremen är de två så kallade välfärdsteoremen vilka i korthet är:
- En allmän jämvikt vid perfekt konkurrens är paretoeffektiv.
- Varje paretoeffektivt utfall är en marknadsjämvikt vid fri konkurrens för någon fördelning av ursprungliga tillgångar.
Kortfattat kan man säga att om det uppstår en jämvikt som anses orättvis så går det att omfördela denna jämvikt till en ny som anses vara rättvist. Det håller inte någon stans! Då vi inte vet vad som kommer att hända i framtiden så är det omöjligt att anta att bara för att staten anser att en jämvikt är orättvis så kommer den statligt sanktionerade jämvikten att vara bättre, den kan tvärtom vara sämre. Det finns inget som säger att bara för att alla jämvikter är paretoeffektiva (vilket inte heller behöver vara sant) så kommer den jämvikten som uppstår efter ett ingripande av staten att vara mer rättvis en den som marknaden hade innan ingripandet.
Det enda rätta när vi inte vet vad framtiden har att ge oss är att vi får använda oss av John Rawls så kallade "okunnighetens slöja" (vi befinner oss nämligen bakom den hela tiden) och hela tiden ställa oss frågan "om jag hamnade i position X i samhället hur vill jag ha de då" osv. Det leder till att vi tillslut får ett samhälle där alla får samma chans och alla har det så bra att de kan acceptera sin situation. Det är en anledning till att jag inte ser USA som ofta tillskrivs att vara ett konservativt land i själva verket är ett väldigt liberalt land, se bara på sjukförsäkringssystemet som kraftfullt exkluderar många.
Så till kommunisterna som jag inte tänker ägna så mycket tecken till, det är nämligen så att det inte håller på ganska grundläggande basis. Kommunism och socialism håller inte då det inte tar hänsyn till hela populationen då den samlade kunskapen inte finns tillgänglig för alla. Kortfattat så kan jag säga att i en marknadsekonomi så kommuniceras det hela tiden med hjälp av prissignaler vilket ger till följd ett system som är överlägset när det kommer till allokering av resurser, det sätts ur spel med en socialistiskt system.
Lite tankar om politik, hoppas att det inte är allt för oklart :).
Må gott!
