Den evolutionära ekonomin

Så nu har jag börjat lite nya kurser, äntligen så är det tillbaka till grunderna med nationalekonomi. Det är inte så många som vet eller är intresserade av att nationalekonomi är en moralfilosofi och ska som sådan betraktas, det kommer bli väldigt intressant men samtidigt väldigt tungt.

Hur som så fick jag i uppgift att sammanfatta en artikel till en sida i Corporate Finance och jag lika gärna kan publicera sammanfattningen här. Artikel heter “The Trouble with Stock Options” och är skriven av Brian J. Hall och Kevin J. Murphy ("Journal of Economic Perspectives", 2003, v17(3,Summer), 49-70), om ni vill läsa hela artikeln så är länken här. Nedan följer en sammanfattning:

"Författarna undersöker problemen med aktieoptioner som kompensation för personer i ett företag. Under 1990-talet ökade användandet av aktieoptioner som kompensation till både ledning och anställda, från 11 miljarder dollar 1992 till 119 miljarder dollar under 2002 för att sedan sjunka till 71 miljarder dollar 2003. Huvudargumentet för att använda aktieoptioner som kompensation är att det ger ett ökat incitament för ledningen att agera i aktieägarnas in­tresse, det ska locka till sig motiverade och entreprenöriella personer till företaget. Vanligtvis så gäller optionerna på tio år och inlösen priset sätts till marknadspriset på aktien den dagen då optionen utfärdas. Om optionen verkställs utfärdas det en ny aktie. Det finns dock exempel på kontantlösa program där innehavaren får mellanskillnaden sig tillgodo. Den grupp som har haft den största ökningen av andelen aktieoptions program har varit de anställda som inte till­hör de fem högsta personerna i ledningen. Detta har till stor del att göra med den så kallade ”nya ekonomin”(företag relaterade till datorer, telekommunikation och networking).

Kostnaden för företaget att ge aktieoptioner till de anställda är högre än det värde som de an­ställda får, detta då alternativkostnaden för företaget är lika med vad en utomstående investe­rare skulle ha betalat för optionerna, medan den relativt riskaverta anställde får ett relativt mindre värde då optionerna inte får säljas och det inte är en diversifierad portfolio. Aktieop­tioner är enligt författarna svåra att motivera genom att hänvisa till motivation och attraktion. I bästa fall kan de hjälpa till att attrahera nyckelpersoner, men inte på något sätt avgöra. Det kan finnas en free-rider-problematik då 90 % av optionerna delas ut till personer utanför den högsta ledningen och det saknas em­piriskt bevis på att det fungerar. Det behöver inte heller vara optimalt att rörligheten bland anställda är knutet till ett företags aktie.

 

Det finns goda skäll, enligt författarna, att ifrågasätta de traditionella aktieoptionsprogrammen för den högsta ledningen som den effektivaste. En del ekonomer har föreslagit att inlösen pri­set ska indexeras till marknaden för att undvika att belöna dåliga prestationer. Detta skulle dock medföra att det är mindre sannolikhet att optionen är ”in the money”, därigenom mins­kar incitamenten för en riskavert person. Ett mer effektivt sätt enligt författarna är att ge inci­tament är att ge aktier med begränsningar, det ger ett mer stabil incitament oavsett aktiepriset.

 

En anledning till att företag ger ut aktieoptioner ha att göra med den nya betoningen på aktie­ägarnas välstånd, då det tidigare var ovanligt med prestationsbaserade ersättningar. En annan anledning kan vara den bull-marknad som rådde under senare delen av 1990-talet: (1) många blev förmögna på optionsprogram, (2) optioner blev synonymt med framgångsrika företag, (3) så är företag ovilliga att minska antalet utstående optioner när aktien stiger (mätt i antalet ak­tier). En annan anledning kan vara en överföring av välstånd från aktieägarna till ledningen, detta är dock inte sannolikt, enligt författarna: (1) styrelserna har blivit mer oberoende, (2) denna tanke är applicerbar på en redan sittande ledning och inte rekrytering av en ny ledning utifrån (under 1990-talet rekryterades ledningen allt oftare utifrån), (3) så föredrar en riskavert person pengar framför optioner.

 

En tredje anledning kan vara när företag väljer att ge ut aktieoptionsprogram så baseras det på den upplevda kostnaden och inte den ekonomiska kostnaden, då aktieoptionsprogram inte har någon revisionskostnad så antas de vara fira från kostnad.

 

Att göra aktieoptionsprogram till en revisionskostnad skulle minska skillnaden mellan den ekonomiska kostnaden och den upplevda kostnaden vilket skulle minska skillnaden mellan aktieoptionsprogram och andra typer av aktierelaterade incitament. Roten till problemen med aktieoptionsprogram menar författarna är att dessa baseras på de upplevda kostnaderna och inte på den ekonomiska kostnaden, vilket kan lösas med att minska gapet mellan kostnaderna."

 

En liten sammanfattning som inte ger allt, det är en väldigt kompakt sammanfattning som ni kanske har märkt. Det är en väldigt bra artikel som jag verkligen tycker att ni borde läsa om ni känner att det finns tid.

 

Må gott!