Den evolutionära ekonomin

Så nu har jag varit borta ett tag, haft ganska mycket att göra så då får bloggandet bli lidande. Ska börja med något som kanske inte är så okontroversiellt men ändå så har jag insätt att det inte är så självklart för många. Först så måste jag säga att jag verkligen tycker om Spotify! Inte bara på grund av att jag får tillgång till en massa musik gratis utan även att de ger tips på band/artister som gör liknande musik som jag lyssnar på. Det gjorde att jag hittade ett band som jag år 2000 lyssnade på via en webbradio när jag gick i högstadiet men vars musik jag tyckte var helt okej men deras namn la jag aldrig på minnet, kom bara ihåg skivomslaget på deras då nya platta (konturerna på en häst mot en vit bakgrund). Nu för några dagar sedan så vart jag länkad till ett band som heter Deftones och där var ett skivomslag som jag kände igen, nämligen konturerna på en häst mot en vit bakgrund. Det roliga är att jag har lyssnat på Deftones lite sporadiskt under en ganska lång tid.

Hur som så för detta in på dagens ämne, nämligen trögheten i förändringar när det kommer till tankemönster (kommer inte på något bättre att kalla det just nu). När jag gick på gymnasiet så fick vi läsa om romantiken och empirismen. Jag antar att ni vet vad jag talar om men lite kort så kan jag säga att empirismen handlar om "hard fact" där det är vad som kan bevisas som är viktigt, tex vetenskap är högintressant. Romantiken är den raka motsatsen mot empirismen där det är mysticism och det övernaturliga intressant. Empirismen är en avbildning av verkligheten är romantiken en bild av en alternativ värld. När det kommer till musiken så är till exempel Bach och Mozart exempel empiristisk musik, tydliga rytmer och förutsägbar musik, medan till exempel Beethoven eller Brahms tillhör den romantiska eran, dramatisk musik med växlingar i rytmer och musiken är inte så förutsägbar.

Personligen är jag mycket för romantisk musik (i skrivande stund så lyssnar jag på Devildrivers låt "It's in the cards" från deras senaste platta "Pray for the villains"), jag älskar verkligen Beethoven och Brahms men även Slipknot och Mushroomhead är klara favoriter. Till exempel Mushroomheads låt "Sun doesn't rise" som handlar om en total uppgivenhet eller Coal Chambers "Friend?" som handlar om bedrägeri och svek är praktexempel på romantisk musik; det är känslor, ond bråd död och mörker som står i centrum. Ni som läser detta kan göra ett experiment och lyssna på till exempel Britney Spears och jämföra med till exempel med en Slipknot låt och se var skillnaderna ligger, både i uppbyggnaden av musiken och i själva låt texten. Det är ganska stora skillnader. Däremot om man lyssnar på till exempel Beethovens femte symfoni och jämför med till exempel en Static-X eller en Slipknot låt så är inte skillnaderna så stora, annat än instrumenten. Om det verkar mer intressant att jämför klassiska stycken med varandra så är till exempel Hans Zimmer ett bra exempel på nutida romantisk musik.

Vad är det som ligger bakom att det kan skilja 200 år mellan två musik stycken och det är i grund och botten samma musik? De underliggande idéerna och tankarna om hur musik ska vara är de samma. För ett tag sedan så såg jag en intervju mer James Hetfield (sångare och gitarrist i Metallica) där han sa att de ville spela "faster, harder and heavier then everybody else" och det roliga är att det är inte de ensamma om. Om vi går tillbaka till lite i tiden till rockens födelse så var grund tanken den samma. När Dez Fafara lämnade Coal Chamber (där han var sångare) för att bilda Devildriver så ville han uppnå precis samma sak. Faktum är att Beethoven ville göra samma sak, göra musik som är faster, harder and heavier then everybody else. På åtminstone 200 år så har inte tankarna om hur musik ska göras förändrats så mycket.

Vad har detta med denna blogg att göra? Ganska mycket faktiskt. Hur kommer det sig att Keynes är högintressant 80 år efter att hans bok kom ut eller att Adam Smith anses vara en gud? Tankarna om hur en ekonomi ska organiseras har helt enkelt inte förändrats så mycket. Det är ganska sällan som det sker en dramatisk förändring i tankemönster och när det väl händer så tar det så lång tid att det inte märks för ens lång tid efter att det faktiskt har inträffat. Dagens problem med attityder om att till exempel det är girighet som styr vad vi människor gör kommer inte att försvinna över en natt, hela "educated greed" fenomenet kommer inte att bara dö för att ett gäng politiker vill få bort bonusar (ska försöka skriva ett inlägg om hela bonus debatten senare).

Tankar om hur affärer ska bedrivas kommer inte att förändras så snabbt som vi ibland villd att det ska göra, till exempel skillnaden mellan nord och syd Italien där det i nord Italien räker med ett handslag för att få en affär, tilliten till människor i omgivningen är hög, mendan det i syd Italien krävs stora ansträngningar med formella kontrakt med mera för att en affär ska kunna gå i lås, tilliten till andra är låg. Dessa saker tar lång tid att förändra då det tar lång tid att bygga upp till exempel en tillitsnivå i samhället som är tillräkligt för att vi ska kunna räkna med att ett handslag räcker. Det går inte att förändra stora samhälleliga institutioner och tankemönster över en natt, ifall det görs ett försök med att göra det så leder det ofta till en annan variant av samma sak.

Vilket mega inlägg det vart men hoppas att det inte var allt för jobbigt att läsa.

Må gott!