Den evolutionära ekonomin

Ber om ursäkt för att jag inte har skrivit något på ett bra tag, har haft fult upp med allt ifrån jobb till plugg. Dagens ämne handlar om Eugen Böhm-Bawerks värdeteori som han presenterar i hans bok ”The Positive Theory of Capital”. Mycket av det kommer ni antagligen känna igen, det är i stort sett den värdeteori som de flesta nationalekonomer utgår ifrån. Det är inte hela värdeteorin som jag presenterar utan det är den första delen som handlar om subjektiva värden, resten kommer senare. Tänkte för en gång skull be ni som läser om lite hjälp, skulle vara jätte tacksam om ni ser några konstigheter i resonemangen eller om något behöver förtydligas (alla åsikter är varmt välkomna).

För att ha någon slags utgångspunk så anta att vi har två individer, vilket vi kan benämn som Erik och Johan, som båda har tillgång till och möjlighet att producera varor som inte den andra har tillgång till eller möjlighet att producera, låt säga att Erik har tillgång till varor av klassen α och Johan har tillgång till varor av klassen β. Varor av klasserna α och β är skilda i fråga om användning och de är begränsade i tillgång, även fast Erik och Johan har möjlighet att producera α och β så har de inte möjlighet att producera ett tillräkligt stort antal så att de båda har ett överflöd av α och β. Om dessa individer ska ge sig in i en handelssituation hur avgörs då värdet på de varor som de ska byta?

Böhm- Bawerk vill skilja på vad han menar är subjektiva värden och objektiva värden. Objektiva värden är värden som ligger i en varans fysiska eller tekniska förmåga, så som värmen som kan produceras från en vedbrasa eller bröds förmåga att mätta hunger. Subjektiva värden är de värde som en enskild individ får ifrån i form av nytta ifrån att använda sig av ett speciellt föremål, det välbefinnande som individen får av att tända en vedbrasa eller att äta brödet i en given situation. Objektiva värden menar Böhm Bawerk inte har någon relevans när det kommer till ekonomiska analyser då de subjektiva värdena avgör om två individer (i vårt fall Johan och Erik) kommer att välja att byta med varandra, om Erik och Johan inte kan få ut någon ökad nytta av att få tillgång till den andres varor och samtidigt minska sin tillgång till de varor som de redan äger så kommer de inte heller att byta varor med varandra.

En vara kan ha en förmåga att vara användbar men det är, enligt Böhm-Bawerk, inte liksällt med att en vara har ett värde. Värdet uppstår i det ögonblick som varan blir begränsad i omfattning och inte räcker till att tänka den totala efterfrågan på potentiellt välbefinnande som varan kan ge. Om en individ enbart behöver, och enbart har förmåga att utnyttja, ett kilo bröd om dagen så kommer ytterligare ett kilo bröd (som inte kunna utnyttjas eller användas av individen) inte få någon betydelse för individen och därigenom blir det extra kilot bröd värdelöst. Om vi har en bägare som ställs under en öppen kran och bägaren börjar fylls med vatten så kommer vattnet att rinna över när bägaren är full, vattnet kommer ha ett värde så länge som bägaren inte är full men det vatten som rinner över bägaren kommer inte att ha något värde. Om tillgången på en vara är konstant högre eller precis lika med det totala Behovet av tillfredställande som kommer utan varan så kommer det inte varan att ha något värde. Detta gäller även sådana varor som är nödvändiga för att en människa ska överleva så som luft och vatten, om en källa med vatten som ligger i mitten av en by ger ifrån sig mer vatten än vad som hämtas ifrån den varje dag av by invånarna så kommer vatten inte att få något värde för invånarna. Om en person skulle uppleva en brist på en vara, till exempel vatten, så kommer varan att få ett värde. Om en individ går på en vandring med en begränsad tillgång till vatten, tillgången på vatten är inte lika eller större med individens behov av tillfredställelse, så kommer det vatten som individen har tillgång till att få ett värde. Vattnet kommer för individen att bli bristfällig och individen kommer lägga större vikt vid att få behålla och släcka sin törst med vattnet och därigenom kommer individen vilja ha något i utbyte för att ge upp en del av sina vattentillgångar.

Johan och Erik, som inte har tillgång till samma klasser av varor (α och β), kommer därigenom att värdesätta varorna olika i den mån som de önskar att ha en vara som de inte har tillgång till. Om Johan har, eller har möjlighet att producera, något som Erik inte har tillgång till men som Erik skulle vilja ha för att tillfredställa ett behov så kommer Erik tillskriva ett värde till varorna. Om Johan skulle ha en större tillgång till klassen varor än vad han skulle behöva så skulle dessa vara värdelösa för Johan. Johan skulle då vara villig att avstå från de överskott som han av klassen av varor i fråga. Det samma gäller omvänt för Erik som har tillgång till α som inte är tillgängliga för Johan.

En varas förmåga att tillfredställa ett konkret begär, antigen genom till exempel en direkt tillfredställelse av vällbefinnande eller genom till exempel en avsaknad av lidande som inte hade uppstått utan varan, och dess relativa tillgång i förhållande till den enskilda individen avgör dess relativa värde i en given situation. Nivån på värdet av en vara för en enskild individ är beroende hur mycket individen vill ha just den varan, värdet på en vara beror på vad den enskilda individen värdesätter varan i situationen. Värdet i en vara utgörs av dess förmåga att tillfredställa ett specifikt behov, desto större behov desto större värde. Om en individ svälter och därigenom upplever en kraftig hunger känsla så kommer en brödbit att ha ett stort värde för individen, det konkreta behovet att stilla hungern som brödbiten kan ge upphov till kommer ge brödbiten ett högt värde för individen. Om samma individ istället precis skulle ha ätigt ett stort mål mat och inte har någon hungerkänsla så skulle samma brödbit inte betinga något större värde för individen. Värdet för olika varor och dess rangordning beror på den enskilda individen och dennes behov att tillfredställa specifika begär. En individ som har flera olika begär som kan tillfredställs med flera olika varor men som har begränsade resurser för att tillfredställa begären (till exempel i form av tid att införskaffa de varor som kan tillfredställa begären) kommer att tillfredställa de begär som är mest akuta, till exempel som hunger om individen svälter. Begären rangordnas där de begär som är minst tillfredsställda kommer att rangordnas högre än de begär som inte är lika akuta, de varor som kan tillfredställa de mest akuta begären kommer att betinga ett högre värde för individen då de varorna mer akut behövs för individen.

Om Johan skulle uppleva ett stort behov som enbart kan bli tillfredställt genom varor av klassen α och samtidigt inte har några stora begär som kan tillfredställas genom varor av klassen β så kommer Johan att vara beredd att ge upp relativt stora mängder β till förmån för att få tillgång till α. Om β är relativ α mindre värda för Johan så kommer Johan att var beredd att ge bort större kvantiteter β relativt den kvantitet α han får. Omvänt i fallet för Erik, om Erik har begär som kan tillfredställas av β och de begär som kan tillfredställas av α är relativt mindre akuta så kommer han att vara bered att byta bort relativt stora kvantiteter β för att få tillgång till α.

Hoppas att det i alla fall var lite intressant och inte allt för svårläst.

Må gott!