Den evolutionära ekonomin

Har läst alldeles för mycket på sistone, känns lite som att det börjar gå till överdrift när jag utan problem kan citera ur stora verk i tid och otid eller börjar applicera värdeteorier på debatten om fildelning P. Men lite fastnar hoppas jag, annars skulle jag inte ha något att skriva om här ;).

Fick en fråga från en läsare vid namn Ann om hur jag ser på att regeringen är med på nyemissionerna i SAS. Kul med frågor som har en mer praktisk karaktär, jag är mer inne på att diskutera teori och glömmer ibland bort de praktiska tillämpningarna. Men innan jag börjar svara på frågan så vill jag först säga att jag har en fast övertygelse att stater inte ska äga och driva företag. Jag anser att på marknaden ska marknadsaktörer agera och inom politiken ska politiker verka. Jag vill inte att individer i egenskap av politiker ska agera som marknadsaktörer, att en individ kan vara både marknadsaktör och politiker har jag inga problem med (en riksdagsledamot får äga ett företag) men jag anser inte att det är okej att en politiker är marknadsaktör (till exempel att staten äger bolag). Det är en intressant fråga i sig men för tillfället får ni nöja er med detta så får jag förklara mer sedan om min syn på detta.

SAS upplever just nu (som de flesta nog redan vet som följer ekonomisidorna) inte direkt några happy days, de har haft problem under ett flertal år och det har resulterat i att SAS ett flertal gånger har begärt in pengar genom nyemissioner. Svenska, Danska och Norska staten var med och bildade SAS och har sedan dess haft var sin ägarandel i SAS. Det är inte heller någon hemlighet att den svenska staten kommer att sälja sin andel, det är inte en fråga om aktierna kommer att säljas utan när.

Så nu till själva frågan, vad anser jag om att den svenska staten deltar i SAS nyemission? Jag anser att det faktiskt inte är något större moraliskt fel att den svenska staten går in med mer pengar i SAS. Staten har redan ett ägande i SAS och därigenom så vill de (som alla aktieägare) ha en bra förräntning på sitt insatta kapital, om de anser att för att få en bra avkastning på pengarna så krävs det ett tillfälligt kapitaltillskott så ska de självklart gå in med mer pengar. Inte en så konstig tanke hoppas jag och ser det som ganska rimligt att kunna kräva av politikerna att de bolag som de ändå har investerat i (vilket jag anser att de inte borde ha investerat i) ska ge en så bra avkastning som möjligt. Med andra ord så anser jag att politikerna i det här fallet ska vara så affärsmässiga som en marknadsaktör bör vara. Men kom ihåg att jag inte anser politiker inte ska agera som marknadsaktörer men nu äger dock den svenska staten aktier i SAS vilket gör att det enda rimliga kravet som går att ställa är att de ska sälja (vilket kommer att göras) och innan de har sålt så ska politikerna agera på ett sådant sätt att de inte förstör de värde som finns i aktierna.

Hur kan jag då påstå att den svenska staten inte ska gå in i SAAB men att de ska gå in med pengar till SAS? Det gör jag av den enkla anledningen att då SAAB var ett konkursbo med GM som ägare så skulle pengarna mer eller mindre gå förlorade direkt och det finns inga garantier att det kommer att gå bra för SAAB i framtiden samtidigt som den svenska staten inte har något ägande i SAAB. När det kommer till SAS så äger staten aktier i bolaget och det är i jämförelse med SAAB Automobile är ett bra mycket bättre skött bolag, det finns en chans att pengarna kommer att förränta sig. Dessutom så är det inte så smart att (möjligtvis) försämra läget för SAS när staten är i full färd med att sälja sin andel, med en ägarandel på 21,1 % så har det betydelse om den svenska staten går med i en nyemission eller inte.

Hoppas att det svarade på den inledande frågan, vart inte så långt men hoppas att det lite generellt gick fram hur mina tankegångar går.

Föresten, ni har ätigt en semla idag va? :P

Må gott!