Den evolutionära ekonomin

Vissa tankar har en tendens att leva kvar, en tanke som jag har haft länge (och antagligen aldrig kommer att släppa) är att gör en helomvändning när det gäller min image, se ut lite som basisten i Five Finger Death Punsch Matt Snell (kanske inte världens bästa band men han har ett jäkligt häftigt skägg :P).

 

 

Kommer nog aldrig ta mod till mig och faktiskt göra det, det skulle i alla fall vara lite roligt att se en seriös nationalekonom som ser ut som Matt Snell (eller vad säger ni?).

Många andra idéer som kanske har lite större inverkan på vårat leverne har dock också en tendens att leva kvar trots att de är mer eller mindre avfärdade av den samlade forskarvärlden så som tanken att ”nationernas välstånd” direkt är länkat till råvarornas användning (och då gärna en eller max ett par råvaror). Som ni kanske har listat ut så tänker jag på hela peak oil scenariot. Den bakomliggande tanken med hela peak oil fenomenet är inte så gammal som många (av forums och blogg debatten att döma) vill tro, tanken kommer ifrån en väldigt betydelsefull nationalekonom vid namn William Stanley Jevons (som var med om att föra in matematiken till nationalekonomin) och hans bok  ”the coal question” som publicerades 1865 (finns gratis att ladda ned på googel books för den som är intresserad). Den fråga som Jevon lyfte fram var: hur sunt är det att ett lands och dess tillväxt är beroende av en enda vara för dess energibehov? Det Jevon såg var att när Storbritanniens tillväxt följde en linjär funktion så växte användandet av kol växte exponentiellt. Svaret på hans fråga är att såvida inget händer så kommer tillväxten i ekonomin att vara begränsad till utvinningen av kol och sedan sjunka i lika snabb takt som kolet blir allt svårare att utvinna.

 

Jevon hade fel, det går inte att missta att Storbritannien är bra mycket rikare idag än vad de var för 140 år sedan och kolet har inte tagit slut eller används i den grad som det gjorde för 140 år sedan. Det som hände som inte Jevon hade tagit i åtanke var att det går helt enkelt att byta energiråvara, det må ta tid men det går. Hela resonemanget bygger på att det inte går att substituera bort från en vara/resurs eller att resursutnyttjandet blir mer effektivt, till exempel om en bil drar en liter bensin per mil så kommer den alltid att göra det och det går inte att varken köpa en ny bil som går på ett annat bränsle eller effektivisera den nuvarande bilmotorn. Det skulle jag inte påstå är ett särskilt rimligt antagande, vi människor är duktigare än vad vi tror. På något underligt vänster så har vi en tendens att alltid klara av att hantera de svårigheter som vi stöter på. Håller en vara som vi är beroende av på att ta slut så hittar vi en annan vara som vi kan använda eller helt enkelt hittar på ett sätt att använda varan mer effektivt. Det som kan vara lite kruxigt här är att detta tar tid, det är inte något som sker över en natt. När det står folk på barrikaderna och skriker att vi behöver få bort användningen av oljan nu(!) så sker redan substitutionen bort från oljan men det sker inte så snabbt att vi märker det på en gång utan det tar tid!

 

Nu är det kanske någon som tänker att Jevon må ha haft fel när det kommer till kolet på 1800-talet men med oljan idag är det en helt annan sak. Det skulle jag inte hålla med om, vi är precis lika beroende av oljan idag som de som levde på 1800-talet var av kol (både produktionsmässigt och transportmässigt). Det finns inget att vara orolig för, därmed inte sagt att vi ska sluta ställa om men det kommer inte innebära någon dramatisk förändring av vår levnadsstandard. Det ända vi behöver vara oroliga för är om den ”naturliga” bortsubstitueringen förhindras.

 

Hoppas att det gick att följa med i tankegången.

 

Må gott!