Den evolutionära ekonomin

För att utbyte ska uppstå så krävs det enligt Böhm-Bawerk (sid 193-197) att två individer ser en ökad nytta i att gå igenom en utbytesprocess, en enskild individ måste få mer nytta från den vara han får i jämförelse med den vara som denne ger bort. När en individ står inför att byta något så har denne två ställningstaganden att göra; (1) givet de rådande omständigheterna är det önskvärt att byta eller inte; (2) om det är önskvärt att byta under rådande omständigheter, vilka villkor kommer denna att byta under. Följt av dessa två frågor, eller villkor för utbytande, så kommer en individ att byta om denne vinner i nytta på att byta varor och denne kommer att föredra att byta till sig mer nytta över mindre. Om en individ har en häst och vill ha vin så kommer denne att byta vin mot hästen under förutsättning att kvantiteten vin som denne han få för hästen ger denne en högre nytta än vad hästen kan ge denne. Det faller omvänt för den motsatta parten i utbytet där denne är villig att byta vin mot en häst under förutsättning att den kvantitet vin som denne byter bort ger mindre i nytta än vad hästen gör får denne. Utbyten är därmed enbart möjlig om två individer ger olika värde till samma ting.

Om vi ser till en enskild isolerat utbytessituation där vi har två individer, kallat A och B. A har 30 kronor och behöver en häst (A värderar inte heller hästen till mer en 30 kronor), B har en häst men inga pengar. Om B subjektivt värderar hästen till 100 kronor så kommer det inte att uppstå något byte, detta då A varken har möjlighet att betala 100 kronor och inte heller får någon ökad nytta av att betala 100 kronor för hästen. Om B däremot skulle subjektivt värdera hästen till 10 kronor så finns det utrymme så att både A och B kan tjäna på att byta. B är villig att byta bort hästen för en större summa än 10 kronor medan A inte är beredd att betala mer en 30 kronor hör hästen, priset på hästen kommer aldrig att överstiga 30 kronor men inte heller understiga 10 kronor. Om priset skulle hamna på 20 kronor skulle båda parterna tjäna lika mycket på transaktionen (10 kronor vardera). Det exakta priset som A får betala till B för hästen är inte givet på förhand utan beror på till exempel förhandlingsposition och förhandlingsförmåga, prisets maximi- och miniminivå kommer dock att vara givna på förhand. (Bhöm-Bawerk, 198-199)

Om en ensidig konkurens skulle uppstå, antingen att det är flera köpare och en säljare eller att det är flera säljare och en köpare, så kommer den som har högst betalningsvilja (ifall det rör sig om flera köpare och en säljare) som slutgiltigt kommer att få köpa varan. När det endast finns en vara och en säljare så följer det att endast en person kan köpa varan. Om det finns en säljare (B) som har en häst och det finns tre potentiella köpare (A1, A2 och A3), den maximala betalningsviljan (den nivå där nyttan för en häst är lika med den nyttan individen får för att konsumera andra ting för pengarna) för de potentiella köparna A1,A2 och A3 är 30, 28 och 25 respektive. B är villig att sälja hästen till ett pris som är högre än 10. Det som följer är att köparna överbjuder varandra tills det endast är en köpare kvar: köpare A3 kommer att fortsätta bjuda tills priset är lika med eller större än 25, A2 kommer att fortsätta att bjuda tills priset är lika med eller överstiger 28 och A1 kommer att bjuda tills priset är lika med eller överstiger 30.  kommer i detta fall att få köpa hästen ifrån B till ett pris som överskrider 28 men som är mindre än 30, fram till priset 28 kommer även A2 att vara villig att köpa hästen men A1 är inte villig att betala med än 30. Under förutsättning att  agerar på ett sådant sätt att denne vill få en ökad nytta så kommer även en liten ökning (i detta fall kommer  att tjäna maximalt 2) att vara önskvärt. (Böhm-Bawerk, 200-202)

När båda sidorna (köp och sälj) går in i en dubbelsidig konkurens, när det finns både köpare och säljare, så kommer fenomenet med ömsesidig överbjudning och underbjudning att gälla simultant för båda sidorna. Om vi har tio potentiella köpare till en häst(individer som anser att de behöver en häst och därmed ger ett värde till en häst) och åtta potentiella säljare till en häst (individer som har en häst men är villiga att byta bort hästen). Hästarna som säljarna har tillgång till är i detta fall likvärdiga i hänseende till kvalitet. Köparna och säljarna värderar en häst enligt tabellen nedan:

(Böhm-Bawerk, 203)

Köpare A1 värderar en häst till 30 och skulle därmed göra en vinst även om priset skulle vara 29 (eller till och med 29,9), dock så ligger det i  att försöka få ned priset så mycket som möjligt. Samma förhållande gäller omvänt för säljare B1 som värderar en häst till 10 och skulle därmed göra en vinst redan vid ett pris på 11, däremot så vill B1 ha ett så högt pris som möjligt för att därmed kunna tillgodoräkna sig så mycket nytta (i form av pengar) som möjligt. Köparna har ett intresse att få ned priset så mycket som möjligt samtidigt som säljarna har ett intresse att få upp priset så mycket som möjligt.(Böhm-Bawerk, 203-204)

Om priset skulle vara under 15 så skulle alla köpare vara villiga att köpa en häst, då köpare A10 subjektivt värderar en häst till 15 och därmed värderar en häst lägst av alla köparna så kommer ett pris på en häst som understiger 15 att även vara tilltalande till övriga köpare. För ett pris som understiget 15 så kommer det dock endast att vara två säljare som är beredda att sälja sina hästar, då endast B1 och B2 subjektivt värderar en häst lägre än 15 så kommer endast de vara beredda att sälja till en köpare. Detta betyder att endast två av tio köpare kan till ett pris under 15 kunna få tillgång till en häst. För att köparna ska kunna få en säljare att ge upp en häst så kommer köparna att bjuda över varandra. Omvänt gäller för säljarna, om priset överstiger 26 kommer alla säljarna vara beredda att sälja. Då säljare B8 är den säljare som subjektivt värderar en häst och därmed värderar en häst högst av alla säljarna så kommer denne inte vara beredd att sälja hästen annat en till ett pris som överstiger 26. Till ett pris som överstiger 26 så kommer endast två köpare att vara beredda att betala för en häst vilket leder till att säljarna kommer att bjuda under varandra för att få tillräkligt många köpare beredda att betala för en häst. (Böhm-Bawerk, 204-205)

Den enskilde köparen kommer att bjuda högre pris till dess att det för dennes eget intresse når ett pris som denne inte är villig att betala för en häst,  kommer att bjud ett högre pris till dess att priset når 15 då denne kommer att sluta att bjuda då (A10 är därmed utslagen och kommer inte att få köpa en häst till ett sådant pris som denne är villig att betala). Omvänt gäller för säljarna som i sin tur kommer att bjuda under varandra så att B8 först kommer att bli utslagen. Denna utslagningsprocess där köparna kommer att bjuda över varandra och säljarna kommer att bjuda under varandra kommer att fortsätta till dess att både köparna och säljarna inte längre har något intresse att erbjuda något annat pris. Då köparna har ett intresse av att säkra en häst för dem själva och säljarna vill sälja sin häst till högsta möjliga pris så kommer priset att anpassa sig till den nivån där antalet köpare är lika med antalet säljare. När köparna har bjudit över varandra till priset 21 så kommer fem säljare att vara beredda att sälja och det är fem köpare som är villiga att köpa för det priset. Skulle priset gå under 21 så kommer ytterligare en köpare (A6) att vara villig att köpa en häst och skulle priset överstiga 21,1 så kommer ytterligare en säljare vara beredd att sälja (B6), om detta skulle ske så kommer över- och underbjudnings processen att starta för att hitta ett läge där antalet säljare och köpare är lika med varandra. Det marknadspris på en häst som kommer att etableras kommer i detta fall ligga mellan 21 och 21,1. (Böhm-Bawerk, 205-213)

Detta är den prisbildningsteori som är mest accepterad (i alla fall mer eller mindre den enda som jag har stöt på genom åren), det är kanske ganska självklart men det är lätt att glömma bort vilka antaganden som ligger till grund för ett resonemang. Hoppas att det i alla fall gick att ta sig igenom.

Må gott!

(Källa: Böhm-Bawerk, Eugen, (2006[1888]), "The Positive Theory of Capital", New York: Cosimo)