Sjukförsäkringen
Såg igår en debatt på SVT om sjukförsäkringen, måste säga att det var en ganska dålig debatt (tyvärr). Det debatterades mycket men väldigt lite handlade om vad som skulle vara ämnet, nämligen sjukförsäkringen. Det som jag lyckades förstå av vad debatten skulle handla om var om det fuskas i sjukförsäkringen och hur de höga sjuktalen skulle minska, dock så snöade det in på någon slags semi-ideologisk debatt med en massa pajkastning. Jag förstår faktiskt inte varför debatten om sjukförsäkringen har blivit så pass värdeladdad som den har blivit.
Vill inte gå in på frågan om det fuskas eller inte i sjukförsäkringen, det har jag varken kunskaper om eller vill gå in på så det lämnar jag till sociologerna. Det jag däremot känner att jag kan diskutera är om sjukförsäkringen som sådan – vara eller inte vara så att säga. Innan jag går in på sjukförsäkringen som sådan så vill jag först klargöra min syn på transfereringar av välstånd. Jag har tjatat lie tidigare om generella regler och konservatismen och det tänker jag göra nu med. Den bästa illustrationen av den konservativa tanken som jag har stött på är John Rawls klassiska ”okunnighetens slöja” – kort och gott så handlar det om att en transferering är endas tillåten så länge som alla kan tillåta transfereringen. Om det initialt råder en okunskap om var den enskilda individen kommer att befinnas sig i framtiden (rik eller fattig, frisk eller sjuk) så är en transferering av välstånd endast tillåten under förutsättning att alla initialt godkänner att transfereringen äger rum – alltså vid t1 så finns det en okunskap om välståndsfördelningen vid t2 och en transferering vid t2 är motiverad om den vid t1 har accepterats av alla. Detta leder fram till att generella regler bildas, generella transfereringssystem som inte tar hänsyn till den enskildes sociala och ekonomiska förutsättningar i den givna situationen.
Det som motiverar att vi ska ha en allmän sjukförsäkring finansierad med skattemedel är att den är likabehandlande och att den transferering som sker kan accepteras av alla. Det hela bygger på helt enkelt på att alla kan bli sjuka oavsett om de bor i norrlands inland eller i en villaförort i södra Sverige. Det hela tillåter dock inte att en som bor i en viss del av landet har lägre krav för att bli sjukskriven eller av någon anledning får större ersättningen. Att de som bor i Danderyd har lägst sjuktal i Sverige anser jag i detta fall är helt ointressant, det har ingenting med sjukförsäkringen att göra. En person i Danderyd kan lika väl bli sjuk eller råka ut för en olycka som någon som bor i Kiruna vilket gör att även de ska ha samma möjlighet att utnyttja sjukförsäkringen och därmed även betala för den. Alla oavsett social status eller ekonomiska förutsättningar ska ha samma tillträde till sjukförsäkringen och ska vara med och betala för den, när en person är sjuk så ska de helt enkelt inte falla ned i misär och när de är friska så får de betala för det helt enkelt.
Det jag har diskuterat hittills är inte så kontroversiellt (hoppas jag i alla fall). Det som jag ser som mer intressant (och mer centralt) än det som sjukförsäkringsdebatten har handlat om (med andra ord om det fuskas eller inte och varför en del är friskare än andra) är hur sjukförsäkringen ska utformas och administreras. Var gränsdragningen ska gå för hur mycket en person som har ett högt materiellt välstånd ska subventionera de mindre bemedlade är alltid en fråga för diskussion och det är inte en helt enkel fråga att besvara, personligen så är jag inte för en politik som mer eller mindre inte tillåter en inkomst över en viss nivå men det är en annan diskussion. Det finns lite olika varianter som har testats för hur en sjukförsäkring ska administreras. Det exempel som vi Svenskar brukar titta på (förutom det Svenska så klart) är det Amerikanska systemet. När USA:s sjukförsäkring tas upp till diskussion så framställs den ofta som icke existerande men det är lite att ta i, den är om möjligt minimal. Den allmänna sjukförsäkringen i USA täcker endast akut sjukvård men det är öppet för den enskilda individen att köpa en tilläggsförsäkring som ger ett ökat skydd (så som kompensation för inkomstbortfall). I Sverige (och i stort sett alla andra europeiska välfärdsstater) så täcker den allmänna sjukförsäkringen i stort sett allt, även om till exempel hela inkomstbortfallet inte täcks av försäkringen. Det är även i Sverige möjligt att köpa sig en tilläggsförsäkring för att få en högre ersättning vid till exempel inkomstbortfall. Även om jag inte har några siffror så skulle jag tro att det inte är helt ovanligt med till exempel en olycksfalls försäkring som just ger ersättning bland annat inkomstbortfall (har en själv). I båda det Amerikanska och det Svenska systemet så förser den allmänna sjukförsäkringen ett trygghetsgolv för den enskilde (även fast nivån på golvet skiljer sig markant åt) och det går att köpa sig ett bättre skydd om det skulle vara önskvärt för den enskilde.
I Sverige så administreras den allmänna försäkringen av staten, vilket inte nödvändigtvis behöver vara fallet. Den Svenska skolan finansieras med ett system baserat på vouchrar vilket även skulle kunna användas för sjukförsäkringen. Med andra ord så skulle staten i ett sådant system ta in skatt för att betala sjukförsäkringen och fördelar skatteintäkterna lika till alla individer i form av vouchrar som endast kan användas för att köpa sjukförsäkring för. Den enskilde kan välja om denne vill köpa sin sjukförsäkring ifrån en privatägd aktör eller från en statligt ägd aktör, det finns inget som säger att Försäkringskassan ska sluta med att förse försäkringar men det sker i konkurens med till exempel Trygg-Hansa och Folksam. Staten skulle kunna definiera en miniminivå som en sjukförsäkring måste innehålla för vouchern och om försäkringstagaren vill lägga till pengar för att få ett ökat skydd är det också helt okej. I grund och botten kommer inte mycket att förändra sig från idag med ett sådant system, alla kommer fortfarande ha rätt till en sjukförsäkring, men försäkringsbolagen kommer att administrera sjukförsäkringarna vilket i längden kan ge en mer effektiv administration. I och med att sjukförsäkringen kommer att vara satt under konkurens så finns det incitament för försäkringsbolagen att kunna för se försäkringstagaren med en så bra försäkring som möjligt för att därigenom kunna behålla tidigare kunder och locka till sig nya.
Nu är det ju så att inte alla har samma risk för att kunna bli sjuk, även fast alla kan bli sjuka så är sannolikheten att någon blir sjuk inte alltid den samma. Den som har haft med försäkringsbolagen att göra vet att deras premier sätts efter den sannolikhet som gruppen som individen tillhör har för att råka ut för en olycka (i bred mening) och därmed en utbetalning sker. Detta riskerar att utesluta individer som har hög risk för att bli sjuka, även om de har en voucher som gör det möjligt för dem att köpa en grundförsäkring. Detta problem löser sig dock genom att först definiera vad en voucher ska kunna köpa för försäkring, om inget försäkringsbolag är villig att erbjuda försäkringar till en speciell grupp så finns det ett glapp i efterfrågan och utbudet på försäkringar. Ett försäkringsbolag skulle därmed kunna erbjuda en bättre lösning för till exempel rehabilitering och därmed få flera kunder som tillhör den specifika riskgrupp och därmed göra en vinst i och med att gruppens sjuktal minskas, det finns med andra ord incitament att minska sjuktalen för en utsatt grupp
Så det var lite om sjukförsäkringen, hoppas att det gick att läsa!
Må gott!
