Egoister eller inte
Nu är det månader sedan jag skrev något sedan sist, kan bara säga att jag har haft mycket att göra och desto mer att tänka på. Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare men jag har under hösten vilket i huvudsak har varit intressant, inte bara filosofi som ämne utan även det att jag har fått mina tankar satta på prov (har dock inte ändrat på dem i så stor utsträckning, är fortfarande en kapitalistkramare). En av anledningarna till att jag valde att läsa filosofi var att jag ville läsa politisk filosofi. Då jag är förhållandevis bekant med liberala tänkare så ville jag läsa en kurs som var nyanserad och kunde ge en bred bild av ämnet – så blev det inte. Tyvärr så var det lite som att hoppa ur askan in i elden, från att i huvudsak ha läst liberala tänkare inom Nationalekonomin så blev det till att läsa socialistiska tänkare på Filosofin (självklart med nedslag i Platon, Hobbes och Rousseau). Nu ska jag inte klaga allt för mycket (fick ju tillfälle att testa mina tankar) men det var framförallt ett ämne som min lärare återkom till, nämligen det om egoism.
Det har nog inte undgått så många samhällsintresserade att det finns ett grundantagande om mänskligt handlade som bland annat återkommer bland nationalekonomer (långt ifrån alla dock) som populärt kallas för ”Homo economicus” eller ”economic man”. För att förenkla det hela handlar det om en person som är fullt informerad (besitter all relevant kunskap) och att denne är en nyttomaximerande rationell egoist, för att inte glömma bort kalt kalkylerande. ”Economic man”-antagandet har åkt på en hel del kritik genom åren, men det jag tänker skriva om här är huruvida vi är egoister eller inte. Egoister finns faktiskt runt om i djurriket, ta till exempel spindlar eller tigrar, men de har inte producerat byggnader eller samhällen – för det krävs det nämligen samarbete. För att komma runt det att egoister inte kan samarbeta (men människor kan det, alldeles uppenbarligen) så har egoist-tanken modifierats i ”economic man” så att vi är rationella egoister. Vi kan rationellt ”räkna” ut att det är bättre för oss som enskilda personer om vi alla samarbetar, detta kräver dock (som jag ska försöka visa) att vi måste vara fullt informerade (vilket implicerar att vi kan förutspå alla konsekvenser av vårt handlande).
I och med att en egoist endast tänker på sig själv, så står denne inför ett val när denne träffar på en annan individ som har något ting som egoisten vill ha, att antingen försöka samarbeta med denne (till exempel genom att inleda en marknadsmässig bytesrelation) eller att helt enkelt ta tinget med våld. Det bästa för alla individer i detta fall är att samarbeta (till exempel genom en marknad) men det är bästa för egoisten är att ta tinget med våld. Under förutsättning att egoisten handlar under osäkra förhållanden och inte har möjlighet att se till alla konsekvenser av handlingar som denne gör kommer egoisten att ta tinget med våld. Om alla människor är egoister som fungerar på samma sätt så är det i det (för att låna Hobbes uttryck) ett krig alla mot alla som uppstår. Har vi däremot möjlighet att se till konsekvenserna av vårt handlande (vi vet om alla alternativ i det spel som jag precis ställde upp) så kommer vi att välja att samarbeta istället. Alltså för att vi ska kunna vara fungerande samhällsvarelser samtidigt som vi är egoister så måste vi kunna förutse alla konsekvenser.
Måste tyvärr återkomma lite senare med att utveckla denna tanke och skriva lite om huruvida vi är fullt informerade eller inte (måste tyvärr återgå till tenta skrivande), men jag hoppas att det gick att läsa!
Må gott!
