Bonusar
Det har nog inte undgått någon (eller i alla fall de som följer nyhetsflödet) att bonusar till näringslivstoppar har diskuterats livligt den senaste tiden. Nu senast så samtalas det på EU nivå om att förbjuda för höga bonusar, framförallt för bankerna. Generellt så är jag emot bonusar. Det finns inget som visar att bonusar skulle ge något mervärde till ägarna, eller någon annan en de som ska få bonus för den delen heller.
Grundtanken med ett bonussystem är att det ska ge incitament för ledningen i ett företag att göra ett bättre jobb och ge ett ökat mervärde till aktieägarna. I teorin så skulle ett välfungerande bonussystem ge aktieägarna kontroll över företagets ledning, som man måste komma ihåg är tjänstemän och inget annat, över hur företaget utvecklas och därigenom få en optimal risk och effektivitetsnivå som är önskvärt för aktieägarna.
Tankarna om bonussystem bygger precis som allt annat på antaganden om verkligheten, dessa antaganden kan i alla fall inte jag hålla med om håller. Kommer bara gå igenom några av dessa. Det första är att det inte finns någon asymmetrisk information, det vill säga att alla känner till all information så fort som denna information finns tillgänglig. Detta antagande håller inte om vi ser relationen företagsledning kontra aktieägare/marknad då företagsledningen alltid har ett övertag när det kommer till information och dessutom har monopol på hur denna ska kommuniceras ut till marknaden(!). Det andra antagandet är att pengar/aktier/optioner fungerar som incitament, med andra ord (lite grovt) att vi är giriga och bara vill ha pengar, vilket är väldigt tveksamt (återkommer lite längre ned om detta).
Ska inte gräva ned mig allt för mycket i varför bonusar inte fungerar, men har jag sagt A så får jag säga B. Vid ett bonussystem med optioner, både de som ger optioner direkt och de där ledningen får sina optioner på inlösensdagen, så finns incitament för ledningen att öka risken i bolaget för att på så sätt öka optionernas värde (kan gå igenom varför i ett annat inlägg för det kräver en del matematik och bilder). Som kanske är bekant så är en ökad risk i bolaget inte alltid önskvärt för aktieägarna. Om ledningen däremot får aktier direkt så (och detta gäller även optioner) ökar sannolikheten att det blir en del trixande med revisionen, det vill säga att ordrar försöks tidigareläggas med till exempel för ledningen vältimade prishöjningar för att "dopa" ett bokslut för att få en så förmånlig bonus som möjligt. Till exempel om bonusarna delas ut på årsbasis så kan en prishöjning den 2 januari år t leda till ökade orderingångar fjärde kvartalet år t-1 vilket resulterar i en transferering av eventuell vinst från år t till år t-1, ledningen får en bonus då det ser ut som om år t var ett bra år men det har inte blivit bättre för aktieägarna. Sen har vi ett allmänt problem med bonusar då informationsflödet helt och hållet kontrolleras av ledningen. Då ledningen har möjlighet att kontrollera informationen så kan de vid tider då bonusar ska betalas ut eller förhandlas möjlighet att vänta med att ge dåliga nyheter eller tidigarelägga bra information.
Även om jag tycker att bonusar inte är bra så tycker jag inte att det ska förbjudas, det är aktieägarnas sak att ge bort pengar om de nu vill de. Det är en form av politiskt detaljstyre som jag inte kan hålla med om är bra, varför kan läsas i mitt inlägg om konservatismen som kan läsas här. Det är däremot lätt för politiker att visa att de bryr sig om att lösa krisen genom att ge sig på bonussystem som inte fungerar, en riktig "turkey shoot". Det som jag däremot ser som problem är det missförstånd av Adam Smiths "the Butcher and the Baker" exempel. Kortfattat så kan det sammanfattas med: the Butcher och the Baker är inte slaktare och bagare och förser inte oss andra vanliga dödliga kött och bröd för att de är snälla utan det är deras "self interest" som gör att de är just slaktare och bagare. Det har tolkats som att vi människor är egoister, och då Adam Smith har lite orakel status så har det ansets som lag, vilket är ett missförstånd. antagligen skulle inte ens Adam Smith hålla med om att vi människor är giriga och egoister, det krävs bara att man läser "A Theory of Moral Sentiment" för att förstå det (har tyvärr inte läst hela men de är ganska uppenbart).
et är lite konstigt att tro att vi människor skulle göra allt av egoistiska skäl, att vi skulle försöka gagna oss själva i varje given situation. Att det är egenintresset som styr oss människor kan jag inte hålla med om, det resonemanget leder till för många problem med hur vi människor faktiskt handlar. Jag tror mer på reciprocitetsprinciper, det vill säga att en positiv handling besvaras med en positiv och en negativ handling besvaras med en negativ. Att grunden till vårat handlande ligger i relationerna till andra personer och att normer i samhället är avgörande för vårat sätt att handla.
Tyvärr är det så att vi har en "Educated greed" norm inom finanssektorn som jag ser nödvändig att ändra på för att få en hållbar utveckling, både inom finanssektorn och samhället i stort då bank och finans är samhällets nervsystem. Som kan läsas i mitt tidigare inlägg så tror jag inte att detta kan förändras över en natt.
Må gott!
