Den evolutionära ekonomin

Nu orkar jag inte plugga längre för idag, måste ju ha något och göra i morgon också :P. Som en lite uppdate så har jag fått min nya dator nu, är helnöjd, allt flyter på som det ska och framför allt så dör den inte om jag vill surfa och skriva samtidigt :). Funderar dessutom seriöst på att köpa en Porsche 928 till sommaren, den skulle vara perfekt då det är en klassiker som är billig och dessutom så har den en V8 (lyssnar för det mesta på V8 musik).

Men nu till dagens ämne, nämligen rationalitet. Det är ett lite konstigt begrep som jag har skrivit lite om tidigare. Vad är rationalitet? Enkelt så går det att säga att en rationell handling är en handling som är logisk, om en individ anser att konsekvens A kommer inträffa om individen gör handlingen B och anser att A är bra för denne är det rationellt att individen gör handling B. En irrationell handling är det motsatta, i detta fall att inte göra handling B. Nu kommer det lite jobbiga med rationella handlingar, det är inte riktigt enkelt att avgöra vad som är en rationell handling för en utomstående. Jag brukar ta upp en krönika som jag läste för nått år sedan (i Dagens PS av Stefan Nilsson-Yamanaka), han bodde och verkade då (vet inte om han gör det nu) i Tokyo. Han och en person till från företaget han jobbade på skulle hur som på ett möte med någon myndighet och de möttes då upp av en tjänsteman. Tjänstemannen ryckte då snabbt tag i en kaffepojke som fick sitta med på mötet, det var dessutom av yttersta vikt att Nilsson-Yamanaka och hans kollega skulle sitta vända mot dörren. Är inte detta lite skrattretande för en vanlig europé, först att tjänstemannen inte kunde ha mötet ensamt och tvingade en stakars ointresserad kaffepojke att sitta med på mötet samtidigt som det var så viktigt att de skulle sitta vända mor dörren. Faktum är att de inte är så konstigt om vi tittar på den kontext som mötet var i. Det tjänstemannen gjorde var att följa gamla Japanska traditioner som härstammar från samuraj eran, att de ska vara lika många som är på mötet beror på att förhandlingar ska ske på lika villkor (om en är ensam mot tio andra med svärd så är risken att förhandlingen inte är på lika villkor längre) och att de var tvungna att sitta vända mot dörren är en ren artighetsvisit då om det skulle springa in en massa rånare så ska inte gästerna ta smällen.

Detta är kanske inte det bästa exemplet men det belyser de jag vill säga, handlingar sker i en kontext och det går inte att skilja dessa från varandra. Bara för att en handling kan verka konstig för en person så är den helt logisk för den som utför handlingen. Den kulturella kontexten avgör i mångt och mycket våra handlingar redan innan vi har gjort dessa, till exempel så är det inte vanligt att vi prutar i Sverige på varor som köps i en butik eller går fram till en försäljare och säger att "detta är ett vansinnigt högt pris!". Den kulturella kontexten säger att så gör man inte affärer i Sverige utan de ska ske på andra villkor.

Såg för ett bra tag sedan DI TV på TV8, i slutet på varige halvtimme så övergår de till USA för en kommentar av Rolf Göransson (deras USA reporter). Det jag tyckte var lite intressant den dagen var att han tyckte de var irrationellt att bassera investeringsbeslut på rykten (han var uppenbart irriterad), han förstod inte vad som hände (de var uppenbart). Ser man detta i en kontext så kan en investerare som säljer tänka "det är mycket rykten just nu och jag vågar inte hålla minna positioner" samtidigt som en investerar som köper tänker "de är nervösa på grund av alla rykten och jag vet att för det mesta så stämmer inte dessa, nu kan jag köpa billigt", båda dessa ståndpunkter är helt och hållet rationella.

För att sammanfatta lite så är rationalitet beroende på den kontext som handlingen utförs i, det går inte att säga att en handling är irrationell utan att utmåla någon som dum i huvudet och generellt sett (om inte alltid) så är inte vi människor dumma i huvudet.

Må gott!

Nu har jag inte skrivit något här på ett bra tag, har inte hänt så himla mycket på sista tiden utan det är för det mesta det vanliga ekorhjulet... skola med andra ord. Har i och för sig tagit mod till mig och bestält en dator och köpt en skrivare :P. Lite intressanta saker kommer ut ifrån skolan i alla fall, läste en riktigt intressant bok (Mind, language and sociaty av John R Searle) nu i veckan som jag tänkte skriva några rader om.

Det som jag fan riktigt intressant med Searles bok är det faktum att han ser språket som den mest fundamentala institutionen som alla andra institutioner bygger på. För att exemplifiera detta så tänk på pengar, vad är det som gör att just pengar är pengar och inte något annat? Delvis så är pengar just pengar för att vi säger att de är pengar men också för att vi använder pengar som ett medium för att byta med. Vist är det fascinerande. Allt är i grund och botten vad vi säger att de är för något, det finns inget som är rent.

För att uttrycka mig lite mer abstrakt så är ting (ting i det här fallet kan även betyda icke materiella ting så som äganderätt) beroende av observatören, det kan finnas (ganska troligt) en fysisk grund för tinget men vad tinget faktiskt är är helt beroende av observatören. Ta till exempel en häst, hästen finns faktiskt där (det går att känna att den finns där) men om det är ett arbetsredskap, något vackert att titta på (konst?) eller mat beror på vem det är som ser hästen. Tinget är helt och hållet infekterat av den sociala kontexten som den observeras i, det går inte att skilja tinget ifrån den sociala kontext som den befinner sig i. Om vi inte skulle får säga vad tinget är eller få använda oss av tinget så skulle inget förlora all mening, tinget skulle mer eller mindre försvinna ut i tomma luften.

Den sociala kontexten kan självklart förändra sig och därigenom kommer tinget att förändra sig. Ett exempel på det är Sovjetunionens fall, där synen på hur en stat ska vara förändrade sig och det fanns inget fundament för den "gamla" staten och då faller den helt enkelt sönder. Staten är de vi säger att den ska vara och har därigenom den makt som vi vill att den ska ha. Fredrik Reinfeldt är statsminister i Sverige för att vi säger att han är statsminister i Sverige och han har de befogenheter som han har för att vi säger att han har de befogenheterna.

Ganska coolt va?

Har för övrigt börjat intressera mig för ett bolag vid namn Eolus Vind, vad säger ni om de bolaget?

Må gott!

Så medan min andra datorn håller på att starta om så gick jag in och läste lite på cornubot blogg (som jag vart tipsad om för inte så länge sedan), rolig läsning och han verkar vara intresserad av samhället men nationalekonomi verkar inte vara hans paradgren. Hur som så berömde han sig för att han är ”Peak-Oil” kunnig i ett av hans inlägg och refererade till en hemsida (som ni finner här) som jag började läsa lite på. Där kom jag över denna fyndiga formulering:

”Our industrial societies and our financial systems were built on the assumption of continual growth – growth based on ever more readily available cheap fossil fuels. Oil in particular is the most convenient and multi-purposed of these fossil fuels. Oil currently accounts for about 43% of the world's total fuel consumption [PDF], and 95% of global energy used for transportation [PDF]. Oil and gas are feedstocks for plastics, paints, pharmaceuticals, fertilizers, electronic components, tyres and much more. Oil is so important that the peak will have vast implications across the realms of war and geopolitics, medicine, culture, transport and trade, economic stability and food production. Significantly, for every one joule of food consumed in the United States, around 10 joules of fossil fuel energy have been used to produce it.”

Så mycket skitsnack som det kan bli! Allt väl om biologer, kemister och fysiker men låt ekonomin skötas av ekonomer. Sen för guds skull se inte allt så statiskt! Jag vänder mig inte emot att det möjligtvis är så att majoriteten av all olja som har funnits i marken är upp pumpad men att de ska får dramatiska konsekvenser för vårat sätt att leva rimmar illa med verkligheten. Se på koppar som ett exempel, koppar har används av människor i bra många år nu (tusentals år) och hur många vill påstå att det inte finns någon koppar i världen.

Julian Simon (som en del av er är bekanta med) menar att naturresurser har två aspekter, en fysisk och en ekonomisk. Naturresurser är bara ändliga i den fysiska meningen, inte i den ekonomiska meningen. När en naturresurs börjar ta slut, så som land i Nederländerna eller koppar, så kommer priset på denna naturresurs att gå upp då det är brist på naturresursen. Det finns i det här läget goda vinstmöjligheter för en entreprenör som kan uppfinna något som gör resursutnyttjandet mer effektivt eller hittar ett substitut. Här kommer det riktigt spännande nämligen att i en ekonomisk mening så skapas det nya tillgångar av naturresursen när detta händer. Detta då de befintliga resurserna kan användas till att göra mer med. Coolt va! Jag kan inte peka på något som säger att så måste vara fallet (någon lagbundenhet) men tror ni mig inte så är det bara att titta på priset på naturresurser över en längre period (tänk 100 år inte 10) så ser ni att trenden är negativ och inte positiv.

Så åter igen till oljan. Det spelar ingen roll att det inte finns lika mycket olja i marken nu som för 50 år sedan och att priset (tillfälligt) går upp, vi kommer att kunna leva precis lika bra i framtiden (förmodligen bättre) efter det att ”Peak-oil” har inträffat. Redan idag så kan vi se att det råder en närmast febril aktivitet till att få effektivare bilmotorer och utvinna mer energi ur naturgas. För varje ny uppfinning så kommer oljetillgångarna i en ekonomisk mening att öka.

Vet inte hur klart det blev (är lite småtröt) men förhoppningsvis så går poängen fram, det finns inget att oroa sig över utan låt marknaden ha sin gång så kommer det att ordna sig.

Må gott!

Nu har jag inte skrivit på ett tag, har haft fullt upp med en massa läsande och lite jobb. De kurser jag läser just nu är kvalitativa läs kurser så det är mycket att läsa, som tur är så är det väldigt intressanta texter som avhandlas.

Tänkte ägna några rader om inflationens påverkan på ekonomin. Rent instinktivt så borde de flesta (alla) inse att inflation inte är något som borde förekomma i en ekonomi, det är lite som influensan är för människor – i bästa fall så är det en tillfällig obehaglighet men det kan också leda till mer allvarliga konsekvenser. Vad får inflation får då inflation för konsekvenser? Först och främst så är priset inte bara något som står på prislappar och som betalas i kassan på ICA eller motsvarande utan priser har även en kommunikativ förmåga, om priset går upp så kan det indikera att det till exempel är en flaskhals någon stans i produktionen och så vidare. Priset agerar som en signal i ekonomin och gör det möjligt för entreprenörer att kommunicera med varandra genom hela ekonomin, även mellan branscher, vilket gör att marknaden är koordinerad. Inflation påverkar dessa signaler och gör att de blir suddiga.

Produktion tar tid, det låter kanske inte så konstigt men det är något som inte alla vill hålla med om i alla fall på ett principiellt plan (se bara på ny klassikerna). Jag ser då inte produktionen av till exempel en VW Golf i VW fabriken utan den totala produktionstiden från de att råvarorna (allt från aluminium och trä till läder och textil) till den färdiga produkten. När vi för in inflation i en ekonomi så kommer det att påverka feedbacken från marknaden till företagen då input varorna i ett produktionssteg kommer ha ett relativpris och output varorna kommer att möta ett annat relativpris. Om en stolstillverkare köper in trä för 100 kr och sedan säljer en stol för 120 kr och det är 10% inflation så är det inte bara att dela vinsten med inflationstakten då det också har skett en relativprisförändring. Feedbacken från marknaden försämras då det blir svårt för företagen att se hur deras verksamhet faktiskt går, den vinsten som de till synes har gjort behöver inte vara en vinst i reala termer utan det kan vara en förlust.

För att spinna vidare på inflation när det finns en tidsdimension så blir det inflation när det finns ett överskott av pengar i ekonomin, utbudet av pengar är större en efterfrågan. Detta överskott av pengar kan bero på många saker så som ett kapitalinflöde utomlands eller nytryckta pengar från Riksbanken. Gemensamt för alla orsaker är att de aldrig blir jämt fördelade över ekonomin utan de går till en speciell grupp av personer/företag som får dessa pengar utan att göra något speciellt (kan tolkas som ett räntesökande men ska inte gå in på det nu) vilket leder till ett förändrat relativ köpkraft. Dessa personer/företag kommer att konsumera upp detta överskott i enlighet med deras behov vilket leder till en ökad efterfrågan på dessa varor som annars inte skulle ha varit fallet, de företag som berörs får då ett extra kapitaltillskott som de inte skulle ha fått annars vilket konsumeras upp i enlighet med deras behov osv. Detta fortsätter tills det att det inte finns något överskott av pengar i ekonomin. Det som har hänt då är att kapitalstrukturen har förändrats och återspeglar inte längre konsumenternas behov vilket har minskat värdet på kapitalet i ekonomin.

Så summa summarum så är inflation inte något bra.

Må gott!

Så då är jag här igen, kan meddela att jag mot förmodan fick G på tentan i Corporat Finance vilket känns riktigt skönt. Men men nu till dagens ämne. Jag tror inte jag är den enda som har hört att man inte ska blanda ihop äpplen med päron, lite roligt i sammanhanget är att vi människor gör det hela tiden och jag skulle nog tro att det i många fall beror på okunskap. Nu den senaste tiden så har det pratats friskt i media om de kinesiska och indiska undren (det är nästan dagliga rapporter från något av de länderna), de har en tillväxt i sina ekonomier som är helt fantastisk. Jag skulle vilja påstå att det inte är någon tillväxt över huvud taget, däremot så kan jag hålla med om att det kan vara ett underverk att just dessa länder ändå har lyckats komma in i en positiv spiral.

Anledningen till att jag inte anser att varken Indien eller Kina har någon speciellt stor (eller till och med ingen tillväxt) är att ekonomisk tillväxt är när en ekonomi givet den arbetskraft som finns tillgänglig kan producera mer vid tidpunkten t+1 än vad de kunde göra vid tidpunkten t. I både Indien och Kinas fall så finns det ingen större teknologisk utveckling utan de använder sig av befintlig teknologi och mobiliserar den arbetskraft som finns tillgänglig.

Men först så ska jag backa ett steg. Den maximala produktionen i en ekonomi (vid full syssesättning) vid en viss given tillpunkt kallas för ”Production possibilitie frontier”, eller PPF, vilket ger alla möjliga kombinationer av konsumtion och investeringar som är möjliga givet en viss teknologisk nivå och arbetskraft. I diagrammet nedan visas en typisk PPF kurva:

När en ekonomi växer, med andra ord det är en ekonomisk tillväxt, så förflyttar sig PPF och därigenom så kan ekonomin producera och konsumera mer vid tidpukten t+1 än vad de kunde vid tidpunkten t. Detta visas i diagrammet nedan:

Som illustreras i diagrammet så växer ekonomin när PPF förflyttar sig från den svarta kurvan till den röda.

Det som har hänt i Kina och Indien under de senare åren är att de har rört sig till sin PPF, de har med andra ord inte tidigare utnyttjat den rådande teknologin som har funnits tillgänglig i världen. Detta illustreras i diagrammet nedan:

Kina och Indien befinner sig innanför PPF, bildligt vid punkten A, och rör sig mot PPF kurvan, de har inte utnyttjat hela sin produktionskapacitet men det rör sig mot den punkt då de utnyttjar hela sin produktionskapacitet. Det som har misstolkats som tillväxt är i själva verket en mobilisering av deras arbetskraft givet den rådande teknologinivån som finns tillgänglig i världen. Så det är inte ekonomisk tillväxt det handlar om utan en rörelse mot deras potentiella produktions nivå.

En fråga ni som läser detta kan tänka på är om det är så att den vändningen i Sveriges (med fler) ekonomi som många företag och andra hänvisat till beror på att det faktiskt har vänt eller om det är effekter av stimulansåtgärder?

Det gäller att inte blanda ihop äpplen med päron ;)

Må gott

Kostnaden för företaget att ge aktieoptioner till de anställda är högre än det värde som de an­ställda får, detta då alternativkostnaden för företaget är lika med vad en utomstående investe­rare skulle ha betalat för optionerna, medan den relativt riskaverta anställde får ett relativt mindre värde då optionerna inte får säljas och det inte är en diversifierad portfolio. Aktieop­tioner är enligt författarna svåra att motivera genom att hänvisa till motivation och attraktion. I bästa fall kan de hjälpa till att attrahera nyckelpersoner, men inte på något sätt avgöra. Det kan finnas en free-rider-problematik då 90 % av optionerna delas ut till personer utanför den högsta ledningen och det saknas em­piriskt bevis på att det fungerar. Det behöver inte heller vara optimalt att rörligheten bland anställda är knutet till ett företags aktie.

Det finns goda skäll, enligt författarna, att ifrågasätta de traditionella aktieoptionsprogrammen för den högsta ledningen som den effektivaste. En del ekonomer har föreslagit att inlösen pri­set ska indexeras till marknaden för att undvika att belöna dåliga prestationer. Detta skulle dock medföra att det är mindre sannolikhet att optionen är ”in the money”, därigenom mins­kar incitamenten för en riskavert person. Ett mer effektivt sätt enligt författarna är att ge inci­tament är att ge aktier med begränsningar, det ger ett mer stabil incitament oavsett aktiepriset.

En anledning till att företag ger ut aktieoptioner ha att göra med den nya betoningen på aktie­ägarnas välstånd, då det tidigare var ovanligt med prestationsbaserade ersättningar. En annan anledning kan vara den bull-marknad som rådde under senare delen av 1990-talet: (1) många blev förmögna på optionsprogram, (2) optioner blev synonymt med framgångsrika företag, (3) så är företag ovilliga att minska antalet utstående optioner när aktien stiger (mätt i antalet ak­tier). En annan anledning kan vara en överföring av välstånd från aktieägarna till ledningen, detta är dock inte sannolikt, enligt författarna: (1) styrelserna har blivit mer oberoende, (2) denna tanke är applicerbar på en redan sittande ledning och inte rekrytering av en ny ledning utifrån (under 1990-talet rekryterades ledningen allt oftare utifrån), (3) så föredrar en riskavert person pengar framför optioner.

En tredje anledning kan vara när företag väljer att ge ut aktieoptionsprogram så baseras det på den upplevda kostnaden och inte den ekonomiska kostnaden, då aktieoptionsprogram inte har någon revisionskostnad så antas de vara fira från kostnad.

Att göra aktieoptionsprogram till en revisionskostnad skulle minska skillnaden mellan den ekonomiska kostnaden och den upplevda kostnaden vilket skulle minska skillnaden mellan aktieoptionsprogram och andra typer av aktierelaterade incitament. Roten till problemen med aktieoptionsprogram menar författarna är att dessa baseras på de upplevda kostnaderna och inte på den ekonomiska kostnaden, vilket kan lösas med att minska gapet mellan kostnaderna."

En liten sammanfattning som inte ger allt, det är en väldigt kompakt sammanfattning som ni kanske har märkt. Det är en väldigt bra artikel som jag verkligen tycker att ni borde läsa om ni känner att det finns tid.

Må gott!

Så nu är jag snart klar med minna kurser för den här perioden, nu är det bara resten av terminen kvar. Om ni kommer ihåg regressionen med Stibor räntorna och OMX PI så är min analys av modellen klar nu, eller ja i alla fall så är de inlämnade nu. Ber om ursäkt att jag inte har publicerat mina resultat tidigare men i vart fall så blev det både oväntade och mer väntade resultat (vill varna redan nu att det kommer bli en del engelska då jag inte är riktigt hemma med den svenska terminologin). Ska inte gå in allt för långt i de tekniska detaljerna i testerna (vill ni veta mer så skriv en kommentar) men till en början så använde jag mig av en modell som var legitimerad för att bättre kunna se de olika Stibor räntornas påverkan på OMX PI indexet, modellen som testerna är gjorda på och diagram över all data presenteras nedan.

Modell:
LNOMX= β1+β2*LNT/N+β3*LN1W+β4*LN1M+β5*LN2M+β6*LN3M+β7*LN6M+β8LN9M+β9*LN12M+u

Resultat av regressionen:
LNOMX= 5,036+0,557*LNT/N-1,779*LN1W+1,679*LN1M-0,363*LN2M-0,483*LN3M-4,305*LN6M+5,447LN9M-4,67*LN12M+u

t-värden

konstant=221,196  LNT/N=4,801   LN1W=-8,569   LN1M=4,631   LN2M=-6,77   LN3M=-0,985   LN6M=-8,874   LN9M=7,390   LN12M=-1,110

R2=0,266  

OMX PI

En annan fördel med att använda sig av en legitimerad modell är att det minskar sannolikheten för att stöta på så kallade heteroscedasticity problem, med andra ord att variansen i klasserna är olika. Heteroscedasticity är dock mindre vanligt när det kommer till tidsserier och minna tester visade att det inte fanns något större problem med just detta. Det bör dock påpekas att av de tre tester som jag gjorde visade ett att det kan finnas hetroscedasticity i den data jag gjorde regressionen på.

Ett annat problem som är ganska uppenbart för ett tränat öga är det så kallade mullticollinearity, med andra ord att variablerna är samvarierade. Efter en snabb titt på diagrammet över Stibor räntorna så är det ganska lätt att se att de följer varandra över tid och det borde finnas ett problem med multicolliniearity. Detta bekräftades av de test som jag gjorde, det visade sig att det var en väldigt hög grad av multicollinearity bland räntorna. Detta för med sig att det inte går att tolka någon enskild räntas påverkan på OMX PI indexet utan det går bara att säga något om själva modellen i din helhet.

Sen så testade jag om det fanns någon autocorrelation, det gjorde det. Testerna visade att det fanns en hög grad av positiv autocorrelation vilket för med sig att R2 antagligen är mycket lägre och att error termen (u) antagligen är mycket högre.

Jag fortsatte med att testa om modellen var rätt specificera, med andra ord om modellen har rätt variabler och/eller om variablerna är i fel form. Jag kom fram till att modellen är felspecificerad och att modellen behövs kompletteras med variabler i exponentiell form.

Jag testade sedan om LNOMX är stationär eller inte, om det kan klassas som en "Random Walk model" (RWM), "Random Walk modell med trend" (RWMT) eller en "Random Walk modell med en deterministisk trend" (RWMDT). Jag kom fram till att det var en RWM, med andra ord att det går att redusera förändringarna i LNOMX till:

LNOMXt=LNOMXt-1+u

Om en variabel är en RWM, RWMT eller en RWMDT så finns det risk för att modellen är så kallad spurious, med andra ord att det är ett nonsens samband. Mina tester visade att det var just ett nonsens samband.

Så för att sammanfatta lite så gick jag på i stort sett varenda mina som går att gå på och det går inte att säga något med hjälp av den regression som jag gjorde då det är ett nonsens samband. Det finns ett känt sådant exempel från England i början av 1900-talet mellan psykiskt sjuka och antal sålda radioapparater men det är en annan historia. Det som kan vara problemet med denna regression är att den baseras på data över dagliga slutkurser på både OMX PI indexet och räntorna så det kan finnas ett samband på lite längre sikt, till exempel med kvartals intervall, men det får bli till en annan gång.

Må gott!

Orkar inte plugga just nu så då kan jag lika gärna skriva några ord. Hade för övrigt tenta idag, så typiskt att det som jag kan som ett rinnande vatten inte kommer med på tentan (ni förstår nog hur det gick).

Som den investerare jag är så tittar jag alltid på hur aktieutdelningen har varit och hur det ser ut för framtida aktie aktieutdelningar kan se ut. Nu är det så att jag inte alltid ser hög aktieutdelning som något positivt, det kan faktiskt vara till nackdel och det är en för hög aktieutdelning, utan det beror på vilken bransch och vad för typ av bolag som det är. När jag var på Carnegie förra veckan så fällde föreläsaren en kommentarerna som jag absolut inte håller med om, han menade att aktieutdelningar är överskattade på grund av: de bolag som ger en hög andel av vinsten i aktieutdelningar har inte lika bra kursutveckling som de som inte delar ut en lika stor andel av vinsten. Det betyder inte att utdelningar är överskattade, det beror på vilken typ av bolag det är.

För att förklara lite närmare så är värdet på ett bolag lika med den totala andelen skulder plus aktiekapitalet som kan skrivas som:

(1) V = E + D

Där V är värdet, E är aktiekapital och D är den totala skuldsättningen i ett bolag. Det är viktigt att skilja på aktiekapital och aktiekapital, det jag menar med aktiekapital i det här fallet är den del av bolagets totala tillgångar som långivare har någon fordring på och det ska skiljas ifrån det registrerade aktiekapital som ska registreras hos Bolagsverket. Vinst är den del av de totala inkomsterna som inte används för att ersätta förbrukat kapital (tex anläggningar, maskiner, inköpa av varor etc), investeringar och betala av skulder:

(2) NI = NOI - δ - r

Där NI (Net income) är vinsten, NOI (Net operating income) är intäkterna under perioden, δ är andelen som går till att ersätta utslitet kapital och r är räntebetalningar till långivarna. Vinsten i det här fallet är en del av aktiekapitalet.

Då vinsten är en del av aktiekapitalet så kommer värdet på ett bolag som inte delar ut någon aktieutdelning är öka med vinsten, förutsatt att E och D i funktion 1 är konstant (det nya värdet blir då: V = (NI + E) + D). Med andra ord så kommer aktiekursen att gå upp. Om bolaget väljer att dela ut hela vinsten i form av aktieutdelning så kommer bolagets värde att vara densamma som i funktion 1.

Så ju lägre kvot av vinsten som går till aktieutdelning desto sämre presterar aktien. Är detta något problem? Jag vill med bestämdhet hävda att det är inget problem alls. Om ett bolag inte har några investeringsmöjligheter så att de kan förvalta den vinst som bolaget gör så ska bolaget inte heller behålla vinsten. Det är bättre att aktieägarna får de pengar som bolaget inte kan förvalta så att de kan använda dessa i andra investeringar eller för konsumtion. Som en följd av detta resonemang så ska bolag med få investeringsmöjligheter ha en högre aktieutdelning än vad bolag med många investeringsmöjligheter. De bolag med få investeringsmöjligheter kommer då inte ha en lika lyckosam kursutveckling men räknar man in aktieutdelningen så behöver det inte vara så att de bolaget presterar sämre än vad ett bolag som har många investeringsmöjligheter.

För att exemplifiera lite så har stora mogna bolag (tex Volvo, Ericsson, SCA, SSAB osv) färre investeringsmöjligheter än vad mindre växande bolag (tex Karo bio, Novotec, HIQ osv). De större bolagen delar då ut en större andel av sin vinst för att det helt enkelt inte finns några investeringsmöjligheter som motiverar att de ska behålla hela vinsten, de får därmed en sämre kursutveckling än vad de mindre växande bolagen får. Växande bolag har däremot många investeringsmöjligheter att investera vinsten i och de delar därmed inte ut så mycket av vinsten (det är billigare att återinvestera vinsten än vad det är att låna upp nytt kapital eller begära in mer pengar genom en nyemission) och får därmed en bättre kursutveckling än de mogna bolagen. Den totala avkastningen kan däremot vara den samma.

Så för att avsluta så är storleken på aktieutdelningen beroende av vad det är för sorts bolag, växer bolaget så ska bolaget behålla vinsten och avkastningen kommer då aktieägarna tillgodo genom aktiekursen och om bolaget inte kan växa så ska bolagets vinst ges ut till aktieägarna i form an aktieutdelning. Om en investerare endast lägger vikt vid aktiekursen så kommer det ge en skev bild av vad bolaget verkligen presterar.

Hoppas att det inte vart allt för snurrigt.

Må gott!

Det har nog inte undkommit många att det kom en del statistik från SCB för inte så länge sedan (igår för att vara lite mer precis), september siffrorna presenterades. Som den nörd jag är så tog jag en titt på dessa (nyckeltalen finns här) och det var en del som var ganska intressant. Något som jag omedelbart tittade på var arbetslöshetssiffrorna, det var kanske inte en nyhet att dessa har ökar från förra året (ca 40 % högre arbetslöshet nu en vad det var för ett år sedan). Sammanlagt var det ca 4478000 personer som var sysselsatta i september vilket var en minskning med ca 1,9 %. Sveriges befolkning var 9316256 personer, vilket var en ökning med ca 0,15 % (ska dock påpekas att detta är siffror från augusti). Detta sammantaget gör att ca 48 % av befolkningen försörjer resterande ca 52 %, lite kul va (!).

Lite mer intressant är att det går att se kronkursens påverkan på svensk industri, kanske inte så lätt för ett otränat öga men det går ;). Nu är det inte de absolut senaste siffrorna då det är siffror från augusti men jag tycker ändå att de är intressant att titta på. Exporten sjönk med ca 14,2% från föregående år, importen sjönk med ca 20,4% från samma period föregående år. Handelsnettot ökade med ca 577 %. Då både exporten och importen sjönk vilket jag vågar påstå beror på finanskrisen (eller har jag fel?) men då exporten sjönk mindre än vad importen sjönk så förbättrades handelsnettot ganska ordentligt från föregående år, vilket antagligen beror på att kronkursen var ganska förmånlig för Sveriges del. Sveriges sju största handelsparter (Norge, Tyskland, Danmark, Storbritannien, USA, Finnland, Frankrike(i den ordningen)) står för över 50 % av exporten. Sverige största handelspartner just nu är Norge som står för ca 10,3 % av den totala exporten, Tyskland kommer på en andra plats med ca 10,1 % av exporten. USA däremot kommer först på en 5 plats med ca 6,5 % av exporten, det är lite intressant att sätta USA:s påverkan på Sveriges ekonomi till vad den många gånger framställs att vara. Nu påverkar i och för sig USA Sverige indirekt många gånger då de är motorn i världsekonomin. Norge knep förstaplatsen för att exporten dit föll mindre än vad den gjorde till Tyskland jämfört med föregående år, det tåls dock att säga att det är siffror från januari till juli i år.

Sen har vi en post som handlar om orderingången inom industrin (fortfarande siffror från augusti). Orderingången minskade med ca 4,9 % från månaden innan och sjönk med ca 18,1% från samma månad 2008, ganska dramatiskt tapp. Då det är en viss trögrörlighet i sambandet mellan produktionen och arbetslösheten så är det mycket troligt att arbetslösheten kommer att öka framöver, men det är kanske inte en nyhet. Då Sverige har en relativt hög exportsektor så är en personlig reflektion över läget för Sveriges ekonomi hänger mycket på hur det går i omvärlden, speciellt de sju största importörerna av Svenska varor.

Lite onödig kunskap är att det finns 28 personer med samma tilltalsnamn som jag och "färre än fyra" med samma efternamn som jag. Gissa hur många det är som har samma för- och efternamn som jag... svaret är: färre än fyra :P

Må gott!

Ja nu var det ett tag sedan sist. För att gå lite rakt på sak så har jag nog utvecklat en allergi mot det grekiska alfabetet, framförallt bokstaven ρ (rho). Jag säger det den bokstaven är riktigt ond. Som ni antagligen redan vet så används just det grekiska alfabetet som betäckning för ganska många olika saker.

Vad gäller börsen så är det så kallade betavärdet ganska vanligt förekommande, det finns aktuella betavärden för de olika aktierna på i stort sätt alla aktie sidor. Vad är då detta betavärde? Lite förenklat kan man säga att det är förhållandet mellan osäkerheten för den enskilda aktien i relation till osäkerheten för alla aktier, det är med andra ord en kvot. Rent formellt så definieras betavärdet som:

Betavärdet uttrycker helt enkelt den relativa avkastningen (på aktiekursen) mellan index och den enskilda aktien. Om till exempel bolag A har ett β=1,5 så innebär det att om index stiger 1% så stiger bolag As aktie med 1,5%, det ska inte glömmas bort att det omvända gäller vid nedgång. Det går inte enbart att använda sig av betavärdet för att se förhållandet mellan index och en enskild aktie utan betavärdet ingår även i CAPM (Capital Asset Pricing Model). CAPM kan skrivas i sin enklaste form:

Med andra ord; den förväntade avkastningen på ett företag är lika med den riskfria räntan plus betavärdet multiplicerat med den genomsnittliga marknadsräntan minus den riskfria räntan. Det ska inte glömmas bort att det är det totala avkastningskravet som går att fås fram med CAPM.

Som ett exempel kan vi ta SEB C som har ett betavärde på 1,4 (dagens nivå). Då det är lite små jobbigt att räkna ut den riskfria räntan och den genomsnittliga marknadsräntan så antar jag att rf=0,04 och (rm-rf=0,08) . Den förväntade avkastningen på SEB C aktien blir då:

Så lite små fakta mer eller mindre taget ur sin kontext men det är för hoppningsviss lite intressant i alla fall. Ska inte dra min kritik mot matematiken inom nationalekonomi igen men det här är i alla fall mikro så det passar lite bättre :).

Må gott!

Intressant det här med investmentbolag, Själva affärsidén är ju helt fenomenal först och främst, att i stort sett jobba med att förvalta pengar för aktieägarna är något som i alla fall tilltalar mig. Jag personligen är en förespråkare för att investera i investmentbolag av en massa anledningar men framförallt för att man får fördelarna med en fond för en spotstyvel av priset.

Det roliga med investmentbolag (och en av ”marknadens” konstigheter) är att investmentbolag handlas med en substansrabatt, i.e. värdet på bolaget är mindre än vad värdet på de totala tillgångarna i bolaget är. I många sammanhang har jag hört att substansrabatten är på ca 20 % men jag har observerat att den kan vara mycket mindre i många fall. I praktiken så innebär det att om de totala tillgångarna i ett investmentbolag uppgår till 100 kr så kommer bolagets aktie att stå i 80 kr med en substans rabatt på 20 %.

Vad innebär det för en person som har sina pengar investerade i ett investmentbolag? Faktum är att det betyder ingenting. För en investerare som har ett begränsat kapital att köpa aktier för så spelar det ingen som helst roll om de investerar i ett investmentbolag eller inte om vi räknar bort aktieutdelningen och bara ser till aktiekursen. Det är ganska rimligt att anta att en investerare har ett begränsat kapital till sitt förfogande dels då vi inte vet om det finns något som oändligt med pengar och dels så är det inte någon hittills som faktiskt har haft ett obegränsat kapital. Om person A har 1000 kr och vid tidpunkten t investerar i en korg av bolag där det genomsnittliga inköpspriset per aktie är 125 så kommer person A ha pengar för 8 aktier. Person B investerar vid tidpunkten t 1000 kr i ett investmentbolag som har samma korg av aktier i sin portfölj, vid en substansrabatt på 20 % så kommer investmentbolagets aktie stå i 100 kr och person B kommer då att kunna köpa 10 aktier. Vid tidpunkt t+1 så har den korg av aktier som person A och investmentbolaget har investerat i gått upp med 100 %, från ett genomsnittligt pris per aktie på 125 till 250. Investmentbolagets aktie kommer att vara på 200 kr vilket ger en avkastning på 100 %. Den procentuella avkastningen för person A och person B kommer att vara den samma. Rent logiskt så betyder det att i kronor räknat så är avkastningen för person A och person B exakt samma (person A: 8*250-1000 = 1000, person B: 10*200-1000 = 1000). Även fast person As korg av aktier gått upp mer än vad investmentbolagets aktie i kronor räknat så har inte förhållandet mellan dem förändrats och därmed kommer inte avkastningen förändras.

Den kritiska läsaren ser kanske att detta resonemang förutsätter att substansrabatterna för de olika tidpunkterna är samma och det stämmer, är substansrabatten olika för dessa två tidpunkter så kommer det att bli ett annat resultat och avkastningsförhållandena kommer att skilja sig åt. Om vi går ett steg längre så tar ju inestmentbolag ut en "avgift" då de har en del omkostnader för att förvalta kapitalet, det är en del löner som ska betalas ut osv., å andra sidan så är de helt skattebefriade och har ofta en högre direktavkastning än vad andra bolag har.

Må gott!

Orkar inte plugga så då hamnar jag här ett tag :). En sak som jag har diskuterat mycket med mina vänner är vikten av drömmar, hur viktigt det är att ha något att sträva efter i livet. Drömmar är nog som mest viktiga när det är tufft på ett eller annat sätt. Personligen så kan min dröm om var jag vill hamna i livet sammanfattas i en och samma bild nämligen:

En precis perfekt sommar dag då solen skiner och fåglarna kvittrar och allt som hör därtill. Mellan två åkrar så finns en väg som är omgärdad av en allé av träd, vägen snirklar sig fram till en grusplan framför ett stort slott med anor långt tillbaks i tiden. På denna väg ska jag åka i en Bentley Azure (det funkar med en Rolls-Royce Phantom Drophead coupé eller en Maybach 62 Laudulet också ;)).

När jag kör på den vägen så kommer jag att vara i perfekt balans. (vet att det låter lite som en reklamfilm för någon bil men riktigt som en reklamfilm är det inte i mitt huvud :)) Nu vet jag att det kommer nog aldrig vara någon väg eller någon dag som kommer att vara precis som i min dröm men drömma måste man få göra. Vad är din dröm?

Men men nu får det vara färdig drömt. Här hemma brukar vi skoja om hur vissa ord är mer eller mindre förbjudna att använda då vi får mothugg direkt om vi använder dessa, de är antingen för oklara och svårdefinierbart eller så är det så att de underliggande premierna för att kunna använda dessa ord är lite jobbiga att acceptera (vet att ibland så brukar även jag använda mig av dessa ord bland annat här på bloggen). Så tänkte dela med mig av några av dessa.

1. Man - det är kanske det mest uppenbara men så fort ordet man dyker upp i en mening för att ringa in en grupp av personer så är det bra att vara på sin vakt, tex "man borde göra XX" så kommer frågan: vilka då man? Han som går ned för gatan där borta eller alla som har gula skjortor osv.

2. Folk - samma problem som föregående punkt.

3. Allt annat lika - samma kategori som de föregående två orden. Här hemma så brukas det kallas för ett slöhets inlaga då författaren/talaren inte har orkat ta sig tid att definiera vad som är relevant för diskussionen. En naturlig fråga när det skrivs "allt annat lika" är: vad är det som ska vara lika, ska alla ha röda tröjor eller?

4. Oändligheten - vi vet inte om det finns någon oändlighet eller inte, det kan mycket väl vara så att tiden är ändlig. Om tiden är ändlig så kan vi inte heller anta att det finns ett oändligt antal observationer som kan observeras av till exempel slantsinglingar (eller vad det nu heter) och vi kan därför inte säga att sannolikheten för att få krona vid ett oändligt antal slantsinglignar är 50% om vi antar att myntet inte kan hamna på sidan.

5. Irrationell - om någon är irrationell så betyder det att denna människa handlar helt emot dess övertygelser, till exempel "jag behöver en bil för att det kommer underlätta min livssituation, jag har råd att köpa och äga en bil och nackdelarna överväger fördelarna därför köper jag inte en bil". Med andra ord så är en irrationell person kan man säga är dum i huvudet och det går i alla fall inte de flesta personer med på. I de flesta fall när någon/några/någon tillskrivs att vara irrationell/irrationellt så säger det mer om den som uttalar ordet, han/hon förstår helt enkelt inte vad det är frågan om.

6. Psykologi - psykologi är en vetenskap och jag vill inte ifrågasätta psykologi som vetenskap. Däremot så används psykologi som ord ofta i sammanhang där det inte hör hemma till exempel "det är mycket psykologi i marknaden" där det egentligen handlar om att personen som uttalar ordet inte förstår vad det är som försiggår.

7. Val - det har under en lång tid diskuterats om vi människor har några fria val eller inte, hur mycket påverkas till exempel av hur vi är som person eller hur våran omgivning är? Det går att dra det ännu längre och en hardcore determinist skulle säga att vi inte har några fria val över huvudtaget. Det är med andra ord svårt att bara anta att alla möjliga val i en given situation är öppna för den individ som ska välja något, det kan till och med vara så att det faktiskt bara finns ett val möjligt val för individen i fråga oavsett hur många som det för en utomstående person kan observera.

Nu orkar jag faktiskt inte lista några fler av alla dessa ord (det finns en hel del till att beta av) men jag har tagit upp de som jag tycket är mest intressanta för denna blogg. Jag vet att även jag använder dessa ord, även här på denna blogg, och dessa ord är ganska valanvända och det är bra att ställa sig kritisk när dessa ord/fraser används.

Må gott!

Så nu är jag här igen, måste be om ursäkt för att det inte blir så mycket skrivet här nu för tiden men jag har jätte mycket att göra (milt sagt). Det är massor just nu i skolan när kursavsluten närmar sig och jag har verkligen inte mycket tid över just nu. Ni som har pluggat på lite högre nivå vet vad jag talar om, tyvärr är det så att många i min omgivning inte riktigt förstår hur det är att plugga och igår fick jag ett smärre vredesutbrott på jobbet (butiken) där det verkligen inte finns någon förståelse för hur det är att plugga på högre nivå. Som tur är så har jag min mor, far och bror i min direkta närhet som är lite mer förstående. Men men nu har jag klagat tillräckligt.

I dag så tilldelade den Norska Nobel kommittén Nobels fredspris till president Barack Obama. Helt meningslöst! Vad har han gjort för världsfreden? I stort sett så har han inte gjort något alls utan han har om något satt igång en dialog, eller snarare försökt få igång en dialog, men det finns inget konkret att visa på än så länge. Om vi ska tro de amerikanska politiskt sakkunniga som har uttalat sig så kommer priset att göra det svårare för honom att genomföra det han vill göra då det kommer att försvåra för han på hemmaplan. Det är inget annat än en politiskt ställningstagande från Norges del. Ärligt talat så känns det som om att fredspriset har förlorat sin betydelse och jag vågar faktiskt säga att om jag av någon i dag oförklarlig anledning skulle vinna Nobels fredspris i framtiden så kommer jag att tacka nej (däremot om jag skulle vinna ekonomipriset så kommer jag att tacka ja :P). Det tråkiga är att hela denna historia kan sänka hela nobelpriset som institution inom forskarvärlden, hoppas att det inte händer.

Så för att byta ämne så är det ganska intressant när det kommer till hur "folk" förstår ordet konjunktur. Skriver folk, vet att det är en ganska bred och oprecis specifikation, då det är en allmän lite fördomsfull uppfattning från min sida. Den vanliga uppfatningen, som jag har förstått det, hur många tolkar vad som är låg- respektive högkonjunktur är att om det omnämns i media och då det sällan nämns att det är högkonjunktur i media så är det så att högkonjunkturer mer eller mindre inte finns. Sedan så tolkas konjunkturläget som universalt och gäller alla. Inget av detta är sant. Media har ibland fel och går händelserna i förväg och konjunkturläget är inte universalt utan högst lokalt, även fast det på aggregera nivå kan vara lågkonjunktur så behöver det inte vara så för en specifik bransch.

Så vad är då hög- respektive lågkonjunktur (vet att svaret är lite upprepning för er nationalekonomi rävar där ute men det är inte alltid så självklart för många)? Definitionen av en högkonjunktur är att produktionen överstiger den produktion som råder vid full sysselsättning, lågkonjunktur definieras som motsatsen av högkonjunktur de vill säga att produktionen understiger den produktion som råder vid full sysselsättning. Hur kan man då producera över full sysselsättning? Då fullsysselsättning definieras som alla som är mellan 16 och ca 65 som vill och kan jobba minus de som inte är efterfrågade på arbetsmarknaden (strukturarbetslösa) och de som tillfälligt har förlorat sitt arbete men är efterfrågade på arbetsmarknaden (konjunkturarbetslösa) så är det fullt möjligt att producera mer än det som råder vid full sysselsättning.

Konjunkturer kan skilja sig mellan branscher och regioner (ja till och med mellan individer om vi hårdrar det lite). Det klassiska exemplet på detta är New Mexico i USA som har upplevt en konstant lågkonjunktur under decennier, ett mer nära exempel på detta är innersta Norrland som har upplevt en lågkonjunktur under lång tid. Gemensamt för dessa två exempel är att dessa två regioner under de senaste åren har kommit igång men varför kommer nog bli ämne för ett senare blogg inlägg. Dessa regioner har upplevt lågkonjunkturer oavsett hur det ser ut på en aggregerad nivå i USA för New Mexicos och Sverige i innersta Norrlands fall. För att förklara att det finns skillnader i konjunkturer mellan branscher är (tycker i alla fall jag) är mycket lättare, det är nämligen ganska uppenbart om man tittar på det. Nu i finanskrisens fotspår så har till exempel bilindustrin svåra problem och upplever en lågkonjunktur men samtidigt så upplever till exempel konkursadvokater en extrem högkonjunktur. Det är inte bara konkursadvokater som upplever en högkonjunktur just nu utan även revisorer och inkasso företag (tex Intrum Justitsa). Personligen så upplever jag en högkonjunktur just nu, förstår inte vad det är för snack om lågkonjunktur har aldrig haft så mycket att göra i hela mitt liv(!). En av minna kusiner i Örebro däremot upplever en lågkonjunktur då han är arbetslös. Poängen är att bara för att det talas om lågkonjunktur i media så behöver det faktiskt inte vara en lågkonjunktur, det kan vara tvärtom i många fall.

Måste välkomna Oscar hem till Sverige från sin resa i Kina. Då Kina är ett kommunistiskt (eller snarare ett Kommu-Kapitalistiskt) land så kom jag att tänka på ett så jäkla häftigt videoklipp från ett annat kommunistiskt land:

Det har nog inte undgått någon (eller i alla fall de som följer nyhetsflödet) att bonusar till näringslivstoppar har diskuterats livligt den senaste tiden. Nu senast så samtalas det på EU nivå om att förbjuda för höga bonusar, framförallt för bankerna. Generellt så är jag emot bonusar. Det finns inget som visar att bonusar skulle ge något mervärde till ägarna, eller någon annan en de som ska få bonus för den delen heller.

Grundtanken med ett bonussystem är att det ska ge incitament för ledningen i ett företag att göra ett bättre jobb och ge ett ökat mervärde till aktieägarna. I teorin så skulle ett välfungerande bonussystem ge aktieägarna kontroll över företagets ledning, som man måste komma ihåg är tjänstemän och inget annat, över hur företaget utvecklas och därigenom få en optimal risk och effektivitetsnivå som är önskvärt för aktieägarna.

Tankarna om bonussystem bygger precis som allt annat på antaganden om verkligheten, dessa antaganden kan i alla fall inte jag hålla med om håller. Kommer bara gå igenom några av dessa. Det första är att det inte finns någon asymmetrisk information, det vill säga att alla känner till all information så fort som denna information finns tillgänglig. Detta antagande håller inte om vi ser relationen företagsledning kontra aktieägare/marknad då företagsledningen alltid har ett övertag när det kommer till information och dessutom har monopol på hur denna ska kommuniceras ut till marknaden(!). Det andra antagandet är att pengar/aktier/optioner fungerar som incitament, med andra ord (lite grovt) att vi är giriga och bara vill ha pengar, vilket är väldigt tveksamt (återkommer lite längre ned om detta).

Ska inte gräva ned mig allt för mycket i varför bonusar inte fungerar, men har jag sagt A så får jag säga B. Vid ett bonussystem med optioner, både de som ger optioner direkt och de där ledningen får sina optioner på inlösensdagen, så finns incitament för ledningen att öka risken i bolaget för att på så sätt öka optionernas värde (kan gå igenom varför i ett annat inlägg för det kräver en del matematik och bilder). Som kanske är bekant så är en ökad risk i bolaget inte alltid önskvärt för aktieägarna. Om ledningen däremot får aktier direkt så (och detta gäller även optioner) ökar sannolikheten att det blir en del trixande med revisionen, det vill säga att ordrar försöks tidigareläggas med till exempel för ledningen vältimade prishöjningar för att "dopa" ett bokslut för att få en så förmånlig bonus som möjligt. Till exempel om bonusarna delas ut på årsbasis så kan en prishöjning den 2 januari år t leda till ökade orderingångar fjärde kvartalet år t-1 vilket resulterar i en transferering av eventuell vinst från år t till år t-1, ledningen får en bonus då det ser ut som om år t var ett bra år men det har inte blivit bättre för aktieägarna. Sen har vi ett allmänt problem med bonusar då informationsflödet helt och hållet kontrolleras av ledningen. Då ledningen har möjlighet att kontrollera informationen så kan de vid tider då bonusar ska betalas ut eller förhandlas möjlighet att vänta med att ge dåliga nyheter eller tidigarelägga bra information.

Även om jag tycker att bonusar inte är bra så tycker jag inte att det ska förbjudas, det är aktieägarnas sak att ge bort pengar om de nu vill de. Det är en form av politiskt detaljstyre som jag inte kan hålla med om är bra, varför kan läsas i mitt inlägg om konservatismen som kan läsas här. Det är däremot lätt för politiker att visa att de bryr sig om att lösa krisen genom att ge sig på bonussystem som inte fungerar, en riktig "turkey shoot". Det som jag däremot ser som problem är det missförstånd av Adam Smiths "the Butcher and the Baker" exempel. Kortfattat så kan det sammanfattas med: the Butcher och the Baker är inte slaktare och bagare och förser inte oss andra vanliga dödliga kött och bröd för att de är snälla utan det är deras "self interest" som gör att de är just slaktare och bagare. Det har tolkats som att vi människor är egoister, och då Adam Smith har lite orakel status så har det ansets som lag, vilket är ett missförstånd. antagligen skulle inte ens Adam Smith hålla med om att vi människor är giriga och egoister, det krävs bara att man läser "A Theory of Moral Sentiment" för att förstå det (har tyvärr inte läst hela men de är ganska uppenbart).

et är lite konstigt att tro att vi människor skulle göra allt av egoistiska skäl, att vi skulle försöka gagna oss själva i varje given situation. Att det är egenintresset som styr oss människor kan jag inte hålla med om, det resonemanget leder till för många problem med hur vi människor faktiskt handlar. Jag tror mer på reciprocitetsprinciper, det vill säga att en positiv handling besvaras med en positiv och en negativ handling besvaras med en negativ. Att grunden till vårat handlande ligger i relationerna till andra personer och att normer i samhället är avgörande för vårat sätt att handla.

Tyvärr är det så att vi har en "Educated greed" norm inom finanssektorn som jag ser nödvändig att ändra på för att få en hållbar utveckling, både inom finanssektorn och samhället i stort då bank och finans är samhällets nervsystem. Som kan läsas i mitt tidigare inlägg så tror jag inte att detta kan förändras över en natt.

Må gott!

Så nu har jag varit borta ett tag, haft ganska mycket att göra så då får bloggandet bli lidande. Ska börja med något som kanske inte är så okontroversiellt men ändå så har jag insätt att det inte är så självklart för många. Först så måste jag säga att jag verkligen tycker om Spotify! Inte bara på grund av att jag får tillgång till en massa musik gratis utan även att de ger tips på band/artister som gör liknande musik som jag lyssnar på. Det gjorde att jag hittade ett band som jag år 2000 lyssnade på via en webbradio när jag gick i högstadiet men vars musik jag tyckte var helt okej men deras namn la jag aldrig på minnet, kom bara ihåg skivomslaget på deras då nya platta (konturerna på en häst mot en vit bakgrund). Nu för några dagar sedan så vart jag länkad till ett band som heter Deftones och där var ett skivomslag som jag kände igen, nämligen konturerna på en häst mot en vit bakgrund. Det roliga är att jag har lyssnat på Deftones lite sporadiskt under en ganska lång tid.

Hur som så för detta in på dagens ämne, nämligen trögheten i förändringar när det kommer till tankemönster (kommer inte på något bättre att kalla det just nu). När jag gick på gymnasiet så fick vi läsa om romantiken och empirismen. Jag antar att ni vet vad jag talar om men lite kort så kan jag säga att empirismen handlar om "hard fact" där det är vad som kan bevisas som är viktigt, tex vetenskap är högintressant. Romantiken är den raka motsatsen mot empirismen där det är mysticism och det övernaturliga intressant. Empirismen är en avbildning av verkligheten är romantiken en bild av en alternativ värld. När det kommer till musiken så är till exempel Bach och Mozart exempel empiristisk musik, tydliga rytmer och förutsägbar musik, medan till exempel Beethoven eller Brahms tillhör den romantiska eran, dramatisk musik med växlingar i rytmer och musiken är inte så förutsägbar.

Personligen är jag mycket för romantisk musik (i skrivande stund så lyssnar jag på Devildrivers låt "It's in the cards" från deras senaste platta "Pray for the villains"), jag älskar verkligen Beethoven och Brahms men även Slipknot och Mushroomhead är klara favoriter. Till exempel Mushroomheads låt "Sun doesn't rise" som handlar om en total uppgivenhet eller Coal Chambers "Friend?" som handlar om bedrägeri och svek är praktexempel på romantisk musik; det är känslor, ond bråd död och mörker som står i centrum. Ni som läser detta kan göra ett experiment och lyssna på till exempel Britney Spears och jämföra med till exempel med en Slipknot låt och se var skillnaderna ligger, både i uppbyggnaden av musiken och i själva låt texten. Det är ganska stora skillnader. Däremot om man lyssnar på till exempel Beethovens femte symfoni och jämför med till exempel en Static-X eller en Slipknot låt så är inte skillnaderna så stora, annat än instrumenten. Om det verkar mer intressant att jämför klassiska stycken med varandra så är till exempel Hans Zimmer ett bra exempel på nutida romantisk musik.

Vad är det som ligger bakom att det kan skilja 200 år mellan två musik stycken och det är i grund och botten samma musik? De underliggande idéerna och tankarna om hur musik ska vara är de samma. För ett tag sedan så såg jag en intervju mer James Hetfield (sångare och gitarrist i Metallica) där han sa att de ville spela "faster, harder and heavier then everybody else" och det roliga är att det är inte de ensamma om. Om vi går tillbaka till lite i tiden till rockens födelse så var grund tanken den samma. När Dez Fafara lämnade Coal Chamber (där han var sångare) för att bilda Devildriver så ville han uppnå precis samma sak. Faktum är att Beethoven ville göra samma sak, göra musik som är faster, harder and heavier then everybody else. På åtminstone 200 år så har inte tankarna om hur musik ska göras förändrats så mycket.

Vad har detta med denna blogg att göra? Ganska mycket faktiskt. Hur kommer det sig att Keynes är högintressant 80 år efter att hans bok kom ut eller att Adam Smith anses vara en gud? Tankarna om hur en ekonomi ska organiseras har helt enkelt inte förändrats så mycket. Det är ganska sällan som det sker en dramatisk förändring i tankemönster och när det väl händer så tar det så lång tid att det inte märks för ens lång tid efter att det faktiskt har inträffat. Dagens problem med attityder om att till exempel det är girighet som styr vad vi människor gör kommer inte att försvinna över en natt, hela "educated greed" fenomenet kommer inte att bara dö för att ett gäng politiker vill få bort bonusar (ska försöka skriva ett inlägg om hela bonus debatten senare).

Tankar om hur affärer ska bedrivas kommer inte att förändras så snabbt som vi ibland villd att det ska göra, till exempel skillnaden mellan nord och syd Italien där det i nord Italien räker med ett handslag för att få en affär, tilliten till människor i omgivningen är hög, mendan det i syd Italien krävs stora ansträngningar med formella kontrakt med mera för att en affär ska kunna gå i lås, tilliten till andra är låg. Dessa saker tar lång tid att förändra då det tar lång tid att bygga upp till exempel en tillitsnivå i samhället som är tillräkligt för att vi ska kunna räkna med att ett handslag räcker. Det går inte att förändra stora samhälleliga institutioner och tankemönster över en natt, ifall det görs ett försök med att göra det så leder det ofta till en annan variant av samma sak.

Vilket mega inlägg det vart men hoppas att det inte var allt för jobbigt att läsa.

Må gott!

Jag fick precis förklarat för mig att jag hade tydligen missförstått Nelson Goodmans argument. Så här ska det vara på ett ungefär;

Alla smaragder har färgen grue men vi tolkar denna färg som grön. Vi drar då slutsatsen att alla smaragder är gröna och alla smaragder även i framtiden kommer att vara gröna genom induktion. Vid tidpunkten t så ändrar sig våran uppfattning och vi tolkar grue som blått. Förutsatt att tidpunkten t inte har inträffat så kommer påståendet att smaragder är gröna vara sant och påståendet att smaragder är grue vara sant.

Poängen med detta argument är att det går att bevisa vad som helst med hjälp av induktion. Jag vill poängtera att jag tyvärr inte har läst Goodman själv, men det ska bli ändring på någon gång i framtiden.

Som tur var så hade jag inte missförstått Goodmans argument så pass mycket att jag hade totalt missförstått slutsatsen. Men jag måste hur som skriva om lite i slutklämmen på föregående inlägg;

Då mycket av förutsägelserna inom samhällsvetenskapen baseras på induktion så är aldrig en förutsägelse (försök att upprätta lagar) mer trovärdig än den senaste observationen. Men som Goodman påpekar så kan våran tolkning av ett fenomen bevisas genom induktion samtidigt som det finns en annan sanning som är lika sann. Vill vi bevisa ett fenomen så går det att göra det genom att använda induktion för att härleda en slutsats. Induktion är tyvärr ganska trubbigt och det bör hållas i åtanke.

Hoppas att det vart mer rätt denna gång :)

Må gott!

Vad ska vi egentligen med framtidsförutsägelser till, de slår för det mesta inte in inom samhällsvetenskaper. Jag har i alla fall inte sett en enda förutsägelse som faktiskt har gällt i alla de situationer som förutsägelsen var tänkt att fungera. Många gånger är det inte mer än en "educated guess".Vårat (i bemärkelsen vi människor) sökande efter förutsägbarhet när det kommer till samhällsvetenskapen har inte direkt varit fruktbar, inte någon modell har visat sig stämma och vi vet ingenting om vad framtiden har att ge. Många gånger kan det kanske handla om att fel verktyg används, inom nationalekonomin som jag känner bäst så försöker många använda sig av statistik som inte kan ta hänsyn till bland annat kulturella förhållanden. Vad är det som måste vara uppfyllt för att vi ska kunna göra framtidsförutsägelser?

Om en lag upprättas så måste en händelse inträffa givet att alla relevanta omständigheter är lika, jag låter relevant i det här fallet vara öppet då det kan skilja sig från ett tillfälle till ett annat. Om vi har en lag som säger att "om X så Y" så kommer Y att inträffa så länge som X inträffar. Till exempel om vi tillför värme till vatten så kommer det att koka vid 100 grader Celsius givet att det råder 1 ATM. Detta gäller för alla lagar även fast omständigheten gäller vid ett enda tillfälle. Det finns ett lite roligt argument när det kommer till induktion och sanna påståenden som på sätt och viss kommer in här, som fördes fram av Nelson Goodman, som lyder väldigt förenklat ungefär så här: smaragder är gröna (varpå vi genom induktion drar slutsatsen att alla smaragder är gröna) fram till tidpunkten t då en lag gör att smaragderna byter färg till grue. Påståendet att smaragder är gröna är lika sant som påståendet att smaragder är grue, ni kan läsa lite mer om detta finurliga argument kallat "induktionens nya gåta" på till exempel wikipedia (om det är någon filosof som har detta som special intresse och läser detta så får den personen mer än gärna förklara argumentet mer grundligt).

Att det finns vissa lagar som vi kan förhålla oss till i världen är enligt min mening ganska uppenbar, det skulle bli en ganska konstig värld annars. Tänk om det vore så att varje gång vi hoppade så viste vi inte om vi skulle komma ned på marken eller flyga ut i rymden. Problemet, som jag ser det, med framtidsförutsägelser när det kommer till samhällsvetenskaper är att de baseras på induktioner där vi drar slutsatser om förekomster i framtiden som vi inte vet något om, smaragderna kan bli grue och då är det ett sant påstående att smaragderna är grue även fast tidpunkten t inte har inträffat. Induktion är ett bra sätt att förstå världen men det är långt ifrån tillräckligt för att upprätta lagar, det har i alla fall inte lyckats än inom samhällsvetenskapen. Faktum kvarstår, vi vet ingenting om vad framtiden har att ge oss. Därmed inte sagt att det inte finns några lagar.

Jag antar att jag inte behöver förklara varför detta har relevans för ämnet för denna blogg :).

Må gott!

Måste först och främst be om ursäkt för att jag inte har haft tid med att leta fram data på den monetära basen i USA för att se om det blir någon hyperinflation eller inte. Ska hur som bjuda på lite annan statistik. Jag har nämligen en uppgift som ska göras i ekonometrikursen som jag läser just nu. Uppgiften går ut på att samla in data och göra en massa tester för att se om det finns några problem med data; tex är variablerna ”stationary” eller inte (kan tyvärr inte de svenska fackorden), råder det någon heteroscedasticity, osv. Så jag tänkte kombinera lite nytta med nöje och använda mig av OMXPI och Stibor räntorna(T/N, 1v, 1m, 2m, 3m, 6m, 9m, 12m), detta ämne har jag varit inblandad i diskussioner om länge. Så jag tankade ned data för OMXPI och Stibor räntorna för på dagsbasis från 1999-01-01 till 2009-09-22, sammanlagt 2689 observationer och sammanställde dessa i en exel fil och regressionen är gjort i SPSS.

Nu kommer vi till det roliga själva regressionen (vist är det kul med statistik!). Då jag inte har gått igenom all data och gjort de nödvändiga transformeringarna eller motsvarande så vet jag att regressionen är helt katastrofal. Detta på grund av ett flertal anledningar men framförallt då aktier och aktieindex karakteriseras av att det är så kallade "Random Walk" fenomenet, de vill säga att variansen eller medelvärdet inte är konstant över tid. Men som sagt så är det kul med statistik och det är alltid kul att se skillnaden mellan en kass statistisk modell och en bättre så jag bestämde mig för att göra en prov regression där OMXPI är beroende variabel och Stibor räntorna är oberoende, resultatet vart som följande:

OMXPI=191,290-17,06*T/N-64,949*1W-11,502*1M+159,918*2M-251,910*3M-346,891*6M+981,869*9M-438,848*12M

P-värden
Konstant=0,000   T/N=0,180   1W=0,001   1M=0,664   2M=0,000   3M=0,000   6M=0,000   9M=0,000   12M=0,000

R2=0,391   adj.R2=0,389   d=0,033

Då Durbin-Watson d är jätte lågt, nära 0, så kan vi utgå ifrån att det finns problem då det troligtvis råder så kallad serial correlation. Sen är d-värdet mycket lägre än vad R2 värdet är vilket indikerar på att det kan finnas co-integration problem. Sen går det att ifrågasätta om en modell som inkluderar alla Sibor räntor är fruktbar.

Men låt oss för ett ögonblick anta att dessa värden är något att fästa någon vikt vid. Om vi säger att denna regression skulle säga något om verkligheten så skulle det betyda att T/N inte är signifikant, inte ens vid ett konfidensintervall på 10%, detta gäller även för 1 månadsräntan. Att T/N inte spelade någon större roll var ganska väntat då det sällan är så att privatpersoner eller företag sällan lånar över natten för att handla aktier, om det lånas så är det oftast över dagen och inte över natten då ränta behöver betalas.

Jag vart lite mer förvånad över att 1 månads räntan inte var signifikant, om vi sätter detta i relation till att T/N inte är signifikant så skulle slutsatsen kunna bli den att korta räntor inte har någon roll vare sig när det kommer till att låna pengar för att handla med aktier eller ses som alternativa investeringar. Något annat som är intressant med denna regression är att 2 och 9 månaders räntan visar sig positiva, alltså om räntan på 2 och 9 månaders lån går upp så kommer börsen att gå upp. Jag har faktiskt inte någon klar förklaring om varför detta är fallet, är det någon som kan ge en rimlig förklaring?

Annars så är det som förväntat, om räntan går upp så går börsen ned, det blir dyrare att låna för att göra affärer och dessutom så ökar alternativkostnaden för att köpa in sig i ett bolag som har låg avkastning (avkastningskravet ökar på aktier) och då bolagen oftast inte över en natt kan bli mer produktiva och mer lönsamma så kommer aktiepriset att minska. R2 värdet är förvånansvärt högt skulle jag säga, att räntorna förklarar när 40% av variationen av börsindex förväntade jag mig inte. Mina förväntningar var att dagens räntenivåer på relativt korta räntor skulle ha en ganska låg förklaringsgrad. Däremot tror jag att de långa räntorna har större betydelse än de korta.

Som sagt så är denna regression helt kass och det bör inte läggas någon större vikt vid, men kommer nog att återkomma med lite mer intressanta modeller som har lite högre sanningshalt. Sen att jag inte är någon statistiker gör kanske inte saken bättre. Men det är alltid kul med siffror.

Må gott!

Efter en konversation med min gode vän Oscar så väcktes en del ganska intressanta frågor (ni kan följa hela konversationen under kommentarer för inläggt Bostäder). Har tyvärr inte haft tid att leta fram all data för att göra ett helt komplett inlägg men jag får ta det i omgångar. Så nu till en början så ska jag diskutera lite om produktiviteten. Jag hoppas att de flesta vet vad produktivitet är men för säkerhets skull så är produktivitet hur mycket som produceras per enhet, tex per timme eller per arbetare. Produktivitetstillväxt är så mycket som produktiviteten förändras (förhoppningsvis positiv) per tidsenhet. I diagrammet nedan så visas hur produktionen per arbetare/år har utvecklats från 1950-2007 för USA, Sverige och Storbritannien. Som not så bör sägas att detta är indexerat (1996=100) och det går inte att göra några jämförelser mellan hur den faktiska produktionen i absoluta tal ser ut, diagrammet visar hur produktiviteten har utvecklats under perioden. All data är inhämtad från "US Bureu of labor statistics".

Som kan utläsas av diagrammet så har Sverige haft en starkare produktivitetsutveckling än vad både USA och Storbritannien har haft, framförallt under 1990-talet och 2000-talet, där Sveriges index slutar på över 200 (203), USA slutar på 177,8 och Storbritannien på 153. Med andra ord så hade Sverige 2007 en produktion per arbetare som var över 100% högre än den var 1996 samtidigt som USA hade ökat sin produktion med 77,8% och Storbritannien med 53%.

Det är kanske inte så himla överraskande att produktiviteten har ökat från 1950-talet och fram till nu, det är kanske mer intressant att se hur produktivitetstillväxten har utvecklats fram till i dag. I diagrammet nedan så visas produktivitetstillväxten för Sverige, USA och Storbritannien under samma period som tidigare.

Det kanske är lite små rörigt i diagrammet men jag hoppas att det går bra ändå (säg till så kan jag lägga upp diagram för varje land). Här ses konjunkturcyklerna lite bättre, de dramatiska dropparna i produktivitetstillväxten sammanfaller inte konstigt nog med lågkonjunkturer (om ni inte tror mig så kan jag ta fram data på de). Roligt nog så utmärker sig Sverige även här genom att under större delen av den studerande perioden ha en högre tillväxt än både USA och Storbritannien. undantaget från 80-talet där Sverige i stort ligger under de andra två studerade länderna.

Produktiviteten är något som ofta glöms bort i den dagliga debatten då dess stora konsekvenser syns på längre sikt. Om vi ska tro neoklassikerna så har till exempel produktiviteten inverkan på inflationen, om produktiviteten ökar mindre en vad penningmängden ökar så leder detta till inflation. Detta fenomen kommer jag återkomma till då det var ämnet för den diskussion som fick mig att börja skriva. Som en direkt konsekvens av detta fenomen så har produktiviteten en direkt påverkan på välståndet i ekonomin, detta då produktiviteten påverkar reallönerna. Faktum är att reallönerna påverkas direkt av produktiviteten då om lönerna ökar mer än produktiviteten så kommer penningmängden att öka vilket leder till inflation som äter upp överskottet, kommer inte att gå in på det djupare än så (det är en ganska tråkigt diskussion för mig som är mer intresserad av moralfilosofin bakom nationalekonomi).

Sen måste jag bara säga en sak till innan jag slutar skriva, om det har att göra med hela miljödebatten (såg nyss ett reportage på Aktuellt). Jag är personligen jäkligt trött på hela denna debatt (monolog?) då den körs ned i halsen på än. Har hört några gånger att vi i världen måste acceptera en mindre ekonomisk tillväxt för att skydda miljön. Det är totalt bull****, det finns ingen motsägelse mellan produktivitetstillväxt och miljömässigt bra produktion. Det kan till och med vara produktivitets höjande i många fall. Är så tröt på alla som tror att världen är helt statisk, jag tror på människans uppfinningsrikedom som gång på gång har bevisats.

Må Gott!

Läste för några dagar sedan en väldigt intressant debbat artikel i SVD (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3528593.svd). Kortfattat kan jag sammanfatta artikeln genom att säga att författarna är kritiska mot de stora pengar som vi svenska lägger på lägenheter och villor och att det inte är bra ur ett samhällsekonomisk synvinkel att vi lägger så mycket pengar på just bostäder (inklusive renoveringar), detta då pengarna låses in under lång tid framöver och att värdet mer eller mindre är fiktivt då det inte sker en kontinuerlig värdering av just "din" bostad. Villa/lägenhet som investering är författarna även kritiska mot då de ger avkastning i bostad men inte i likvida medel vilket kan skapa problem, dels om ägaren hamnar i en ekonomisk knipa så kan det vara svårt att tex sälja och dels då avkastningen vid en försäljning kan vara nära noll på grund av inflationen.

Måste säga att jag håller med författarna på ett rent principiellt plan, läste för ett tag sedan (kommer dock inte ihåg var) att genomsnitts bostaden, undantaget hyresrätter, är belånat till 90%. För hög belåning i största allmänhet är inte bra då det kan inträffa händelser som dramatiskt ändrar den disponibla inkomsten, både för den enskilda individen och för samhället i stort, vilket leder till att betalningarna helt enkelt ställs in (konkurs etc.). Detta problem har inte minst aktualiserats med finanskrisen (men även den svenska 90-tals krisen) som började som en bostadskris. När belåningen är hög så är också marginalerna mycket mindre för oförutsedda händelser, som tex en normal konjunkturavmattning när inkomsterna minskar och vipps så har vi en bankkris.

Författarna vill framhäva att det ska satsas på nya hyresrätter men de ger, medvetet eller omedvetet, kritik mot riksbanken och det låga ränteläget. Detta då den låga räntan pressar upp bostadspriserna och ger då en ännu högre genomsnittlig belåningsgrad vilket ytterligare ger mindre fallhöjd för ekonomin i sin helhet. Artikeln pekar därigenom på hur trubbigt och hur oprecist de kan vara att använda räntevapnet, om det är så att artikelns författare har rätt så finns det risk för att det kan förvärrat läget redan på ett par års sikt om vi har otur. Nu tror jag att Riksbankscheferna vet vad de sysslar med och att de även har tänkt på detta, men det gör inte problemet mindre.

Må gott!