Den evolutionära ekonomin

Det här med värden har ni säkert förstått vid det här laget att jag finner väldigt intressant. En del insikter som jag fått under den senaste tiden undrar jag hur jag har kunnat leva ett helt liv utan att ha insett :P. Ta något så enkelt som att det faktiskt spelar roll hur vi uttrycker vad en vara är värd, det har betydelse för vad vi väljer att jämföra.

 

Den enklaste formen att framställa värde i en utbytessituation är att sätta två varor som ekvivalenta, x antal av vara A = y antal av vara B. Denna ekvation gäller oavsett vad det underliggande värdet kommer ifrån (till exempel nytta eller mänsklig arbetskraft). Den ena varan är i detta fall aktiv och den andra passiv, aktiv och passiv i den meningen att den aktiva varan värdesätts av den passiva. Den passiva varan agerar som måttstock för den aktiva varan, den aktiva varan får värde genom den passiva varan. Denna form innehåller dock en brist, det värde som visas beskrivs i termer av varans egenskaper. Värdet på varorna i ekvationen utgår inte ifrån dess värde utan dess användningsområden. Om 20 meter tyg = 1 kg kaffe så sätts tygets egenskaper lika med kaffets egenskaper, det är inte enbart värdet på kaffet och tyget utan även dess egenskaper som ting (som tyg och som kaffe).

 

För att ta sig runt detta problem så kan den enkla formen förlängas eller med andra ord så förs flera passiva varor in i ekvationen, ekvationen blir då: x antal av vara A = y antal av vara B eller = z antal av vara C eller =w antal av vara D etcetera. Problemet med att varors funktion likställs med varandra finns dock fortfarande kvar, det är i grunden endast ett flertal enkla funktioner som staplas på varandra vilket endast gör problemet mindre.

 

Som en följd av att stapla funktionerna på varandra så kommer även ekvationerna gälla omvänt, ekvationen 20 meter tyg = 1 kilo kaffe kan också skrivas som 1 kilo kaffe = 20 meter linnetyg. För att få en generell bild av värdet på en vara samtidigt som varans funktion utesluts ur funktionen så krävs det en ekvation där en vara sätts lika med en annan samtidigt som den jämförs med alla andra varor på samma sätt. För att konstruera en sådan funktion så krävs det en passiv vara som jämförs med alla andra varor som får agera aktiva varor, funktionen blir därmed:

 

 

Denna funktion ger en generell bild av värdet på en vara i jämförelse med övriga varor, varorna reduceras ned till värdet och tar inte hänsyn till varans funktion och användningsområde. Det problem som tidigare fanns med den enkla funktionen där även varans funktion togs hänsyn till försvinner i och med att alla andra varor simultant finns med i funktionen, till exempel så återfinns substitut för alla varor med i ekvationen. Två varor kommer inte att likställas funktionsmässigt.

 

Tänker sluta här, det finns ytterligare att skriva om det här men detta får duga för den här gången. Det som jag har tagit upp här är egentligen ganska självklara saker (eller har jag fel?) men det är väldigt viktiga saker om vi ska diskutera värden ur ett nationalekonomiskt perspektiv. När jag först stötte på det här så tog det mig bra lång tid att förstå vad det var frågan om men när jag lyckades bena ut allt så insåg jag att det faktiskt är en ganska viktig förutsättning för mycket av det som diskuteras när det kommer till nationalekonomi. Jag har hämtat de jag har skrivit om från den första volymen av Kapitalet av Marx, en nationalekonom som jag tycker förtjänar att komma in i värmen så att säga.

 

Hoppas att det gick att ta sig igenom.

 

Må gott!

Jag håller på att bli galen, allt som har kunnat gå snett i dag har gått snett. Murphys lag gäller verkligen! Känner verkligen att stressen håller på att ta ut sin rätt, de behöver jag verkligen inte just nu. Börjar få en djupare förståelse av Soleflys låt ”Blood, Fire, War, Hate”. Men men, nu är det inte allmänt klagande jag ska skriva om.

 

Enda sedan finanskrisen slog till så har Keynes blivit allt mer citerad i olika sammanhang, vilket i och för sig inte är så specielt förvåndande. Det som jag tycker är mer intressant är att även Fredrich von Hayek har fått en uppsving i och med detta. Hayek har främst blivit aktuell i och med att han debatterade med Keynes under 1930-talet om synen på marknaden. Nu ska jag i rättvisans namn säga att Hayek inte har blivit lika väl citerad (eller i alla fall inte vad jag har sett) som Keynes har blivit på senare tid men hans tankar har i alla fall lyfts fram mer seriöst på senare tid. Personligen så har jag en fascination för Hayek och hans tankar, har läst åtskilliga av hans böcker. Jag håller inte riktigt med honom om allt men grundkonceptet måste jag dock acceptera.

 

Hayek tillhör den så kallade Österrikiska skolan inom nationalekonomin, där bland andra Israel Kirzner och Ludwig von Mises (som för övrigt var Hayeks lärare) ingår. Den Österrikiska skolan grundlades av Carl Menger och därigenom så har skolan en grund i den marginalistiska revolutionen vilket gör den till en neoklassisk skola, dock är det som idag anses vara den neoklassiska skolan inte mycket gemensamt med den Österrikiska skolan. Den Österrikiska skolan utgår bland annat inte ifrån den så kallade ”Economic man”. Med andra ord utgår inte den Österrikiska skolan ifrån att vi har perfekt information, är nyttomaximerande och strängt kalkylerande egoister. I stället så utgår den Österrikiska skolan ifrån att vi inte har perfekt information (alltså alltid har tillgång till all relevant information) utan att vi har en del av all information och att vi på basis av den information vi har gör rationella beslut, så kallad bounded rationality. Lite enkelt kan detta beskrivas som att varje beslut som vi tar påverkar de möjliga beslut som vi kan ta i framtiden, för varje val vi gör i dag så stängs möjliga valmöjligheter i morgon. Till exempel så har jag när jag valt att läsa nationalekonomi inte möjlighet att uppfinna ett nytt läkemedel, även fast jag skulle snubbla över en jätte möjlighet att tillfredställa konsumenter. Detta kan sättas i kontrast till ”Economic man” antagandet (där alla har perfekt information) där jag oavsett val av studieinriktning skulle kunna uppfinna en ny typ av läkemedel om möjlighet skulle ges.

 

Det bidrag som jag anser är ett av de viktigaste bidragen ifrån Hayek bygger just på bounded rationality antagandet, nämligen det argument som handlar om informationshantering (jag har även tagit upp detta i andra sammanhang). Hayek utvecklade detta argument när han argumenterade emot socialisterna i det som kom att kallas för den socialistiska kalkyleringsdebatten. Hayek menar kort och gott att informationen inte är perfekt och tillgänglig för alla utan istället är distribuerad över alla individer och all kunskap är inte artikulerbar. Kunskapen som finns lagrad ”ut bland folk” kan aldrig finnas tillgänglig för en centralplanerare och därmed går det inte att ha en centralplanerad ekonomi. För att all kunskap ska kunna hanteras krävs det, enligt Hayek, ett fritt samhälle där människor fritt kan sända och använda den information som de har. Kunskapen kommuniceras genom pris signaler på marknaden och därmed finns all information tillgänglig på marknaden, kunskapen finns lagrad på marknaden och marknaden ser därmed till att ge den optimala resursfördelningen. Marknaden kan enligt Hayek aldrig vara orättvis utan ger den optimala fördelningen av resurser givet de förhållanden som råder. Skulle det av någon anledning till exempel bli en flaskhals i produktionen av någon vara så kommuniceras detta genom högre priser vilket ger signaler till entreprenörer att etablera sig i på just den marknaden.

 

Detta resonemang om kunskapshantering leder i förlängningen till att den spontana ordning som uppstår alltid kommer att ge den optimala lösningen på resursproblem. Till exempel så kan produktionen av olja att minska på grund av att det inte går att pumpa upp mer men detta kommer genom höjda priser på olja att leda till en omallokering av resurserna, till exempel så kan nya substitut att utvecklas. Den spontana ordningen som uppstår måste enligt Hayek bevakas och får inte störas, om den skulle störas så kommer orättvisor att uppstå då individer kommer att få mer tillgångar än vad de annars skulle vara berättigade till. För att den spontana ordningen ska fungera så krävs det en samlig regler för att hantera den okunskap om en okänd individs handlande som uppstår, de regler som utvecklas är informella regler som gäller i alla situationer eller med andra ord normer. Staten ska därmed, enligt Hayek, inte beblanda sig i marknadsaktiviteter utan ska ägna sig åt att bekräfta de regler som uppstår på marknaden, de normer och värderingar som utvecklas. Det är inget fel att ”olja maskineriet” och till exempel sätta en standard att det gäller högertrafik på Svenska vägar (en sådan regel skulle antagligen ha utvecklats i alla fall) däremot specifika kommandon som ämnar till att få ett vist utfall är alltid orättvisa. Hayek ser till exempel ”Common law” systemet som det bästa juridiska systemet därför att en domare måste gå till de normerna som har utvecklats för att kunna döma i ett mål.

 

Ett antagande som Hayek gör när det kommer till staten är att staten står utanför den spontana ordningen men har makt att ändra på den. Jag skulle i stället vilja påstå att staten är en del av den spontana ordningen, jag hoppas att jag i framtiden har möjlighet att utveckla detta argument men så länge så får det duga med en enkel åsikt. En annan invändning som kan göras när det kommer till staten är att ”Common law” inte alls kan vara den garant för den spontana ordningen som Hayek vill ge sken av utan tvärt om kan ge en skevhet i det juridiska systemet, detta skriver bland andra Theodore Burczak om i boken ”Socialism after Hayek”. Jag personligen anser dock att tanken om den spontana ordningen och informationshanteringen i grunden är helt rätt även fast jag har vissa invändningar i några förhållandevis små teknikaliteter.

 

Det finns mycket mer att skriva om Hayek men idag så får detta räcka. Jag anser att Hayek är en nationalekonom som förtjänar mer utrymme i vardagsdebatten än vad han får och jag hoppas att de lilla jag har skrivit ändå har givit en lite ökad förståelse över Hayeks tankar. Om det finns någon som är lite mer specialintresserad så rekommenderar jag varmt att ni läser Hayeks böcker ”Individualism and Economic order” och ”Law, Legislation and Liberty” (Hayeks magnum opus).

 

Hoppas att det inte var allt för jobbit att ta sig igenom.

 

Må gott!

Så nu har jag inte skrivit på ett tag, alldeles för länge måste jag erkänna (har i alla fall några inlägg påbörjade som förhoppningsvis kommer upp snart). Har haft fullt upp med bland annat en resa till Göteborg och försökt att ta reda på var jag kan doktorera någonstans, lutar åt att jag måste åka till Finland för att kunna skriva om det jag vill (i Sverige så är den neoklassiska mainstream fåran alldeles för stark tyvärr). Jag har även inhandlat en ny klocka till min samling, för de som inte redan vet det så har jag ett stort intresse för klockor. Klockan jag har köpt kan ses på bilden nedan.

 

 

Vist är det en skönhet (beklagar den halvdana bilden)? Har länge velat ha en Rolex och sen hittade jag den här Datejusten för ett bra pris, helt underbar klocka som håller tiden så jäkla exakt att det är lite irriterande :P. Som lite onödig fakta angående Rolex så hade Che Guevara en GMT-Master, vilket är lite kul i sig. Men men nu är det inte klockor jag ska skriva om utan om Grekland, har skjutit på detta inlägg adlelses för länge.

 

Som ni säkert redan vet så har Grekland problem (minst sagt) med sin ekonomi just nu. Jag vill börja med att skriva om Eurons påverkan, Euron har varit en bidragande orsak till Greklands kris. Euron har försämrat Greklands läge ganska mycket måste jag säga, vilket gick att räkna ut att den skulle redan när de gick med. Om ni kommer ihåg mitt inlägg om produktionsstrukturernas relevans när det kommer till växelkurerna (annars hittar ni det här) så har Grekland inte varit en del av den väst europeiska produktionsstrukturen. Grekland har länge (och är) inriktad mot produktion för inhemsk konsumtion och de är inte tillräkligt stora för att kunna ha en sådan produktionsstruktur och gå med i EMU samarbetet. Anledningen till detta är helt enkelt att om produktionsstrukturerna är allt för olika så kommer olika händelser att påverka ekonomierna olika (så kallade asymmetriska chocker). När jag läste A-kursen i nationalekonomi så tog läraren upp Sverige och Norge som exempel, om oljepriset går upp så går Sverige in i en lågkonjunktur och Norge i en högkonjunktur vilket bland annat skapar obalanser i bytesbalansen mellan länderna. Grekland tillhör inte den europeiska produktionsstrukturen och löper därmed risk för att hamna i en asymmetrisk chock relativ övriga EMU området.

 

Ett enkelt sätt att se om två eller flera länder har en gemensam produktionsstruktur är att se till handels storlek av BNP och landets största handelspartner är (både import och export), enkelt kan detta beskrivas med att en ökad ekonomisk integrering medför att länderna blir allt mer specialiserade och detta syns i statistiken som mellanstatlig handel. Om ni är intresserade kan ni läsa mer om detta bland annat i Leland B Yeagers bok ”International Monetary Relations: Theory, History, and Policy” och Artus, Patrick, André Cartapanis och Florence Legros (red.) bok ”Regional Currency Areas in Financial Globalization”. Greklands handel i relation till BNP har mellan åren 2006-2008 i genomsnitt legat på ca 53 %, enligt WTO. Handeln med EU 27 länderna har i och för sig legat på en relativt hög nivå, ca 60 %, men det blir totalt sett en väldigt liten andel av produktionen som är knuten till EU och än mindre med EMU länderna. Detta kan jämföras med Sverige som har en total handel i relation till BNP på ca 96 % med ungefär 60 % av handeln med EU 27 länderna där större delen är med EMU länderna.

 

Sen så har Grekland haft ett bytesbalansunderskott under väldigt lång tid, enligt IMF ”World Economic Outlook Database” så har de inte legat på plus åtminstone sedan 1980. Vad betyder då detta? Jo helt enkelt att utlandet har fått ökade fodringar på Grekland, Grekland har helt enkelt överkonsumerat länge. Det har inte blivit bättre med Greklands inträde i EMU samarbetet vilket kan vara (och vilket jag tror är väldigt troligt) en effekt av att växelkursen sattes alldeles för högt, utländska varor blir helt enkelt billigare än de inhemska. För att korrigera sådana obalanser när den nominella växelkursen inte kan ändras så krävs det att prisnivån förändras, om ni inte är så insatta i detta så kan ni läsa ett tidigare inlägg om detta här.

 

Det jag har tagit upp här är två ganska alvarliga problem för Grekland, lägg till lite politiskt kaos så var krisen inte direkt en överraskning. Grekland har ett flertal andra problem, till exempel de statliga utgifterna, som de också måste fixa och det kommer att bli en lång uppförsbacke för dem. Tyvärr är det så att om de vill gå på plan mark i framtiden så måste de ta sig upp för kullen först. Grekland borde inte ha gått med i EMU eller ha en fast växelkurs till Euron. Lägg dock märket till att Grekland inte är Sverige.

 

Hoppas att det var någorlunda intressant läsning.

 

Må gott!

Ber om ursäkt för att jag inte har skrivit något på ett bra tag, har haft fult upp med allt ifrån jobb till plugg. Dagens ämne handlar om Eugen Böhm-Bawerks värdeteori som han presenterar i hans bok ”The Positive Theory of Capital”. Mycket av det kommer ni antagligen känna igen, det är i stort sett den värdeteori som de flesta nationalekonomer utgår ifrån. Det är inte hela värdeteorin som jag presenterar utan det är den första delen som handlar om subjektiva värden, resten kommer senare. Tänkte för en gång skull be ni som läser om lite hjälp, skulle vara jätte tacksam om ni ser några konstigheter i resonemangen eller om något behöver förtydligas (alla åsikter är varmt välkomna).

 

För att ha någon slags utgångspunk så anta att vi har två individer, vilket vi kan benämn som Erik och Johan, som båda har tillgång till och möjlighet att producera varor som inte den andra har tillgång till eller möjlighet att producera, låt säga att Erik har tillgång till varor av klassen α och Johan har tillgång till varor av klassen β. Varor av klasserna α och β är skilda i fråga om användning och de är begränsade i tillgång, även fast Erik och Johan har möjlighet att producera α och β så har de inte möjlighet att producera ett tillräkligt stort antal så att de båda har ett överflöd av α och β. Om dessa individer ska ge sig in i en handelssituation hur avgörs då värdet på de varor som de ska byta?

 

Böhm- Bawerk vill skilja på vad han menar är subjektiva värden och objektiva värden. Objektiva värden är värden som ligger i en varans fysiska eller tekniska förmåga, så som värmen som kan produceras från en vedbrasa eller bröds förmåga att mätta hunger. Subjektiva värden är de värde som en enskild individ får ifrån i form av nytta ifrån att använda sig av ett speciellt föremål, det välbefinnande som individen får av att tända en vedbrasa eller att äta brödet i en given situation. Objektiva värden menar Böhm Bawerk inte har någon relevans när det kommer till ekonomiska analyser då de subjektiva värdena avgör om två individer (i vårt fall Johan och Erik) kommer att välja att byta med varandra, om Erik och Johan inte kan få ut någon ökad nytta av att få tillgång till den andres varor och samtidigt minska sin tillgång till de varor som de redan äger så kommer de inte heller att byta varor med varandra.

 

En vara kan ha en förmåga att vara användbar men det är, enligt Böhm-Bawerk, inte liksällt med att en vara har ett värde. Värdet uppstår i det ögonblick som varan blir begränsad i omfattning och inte räcker till att tänka den totala efterfrågan på potentiellt välbefinnande som varan kan ge. Om en individ enbart behöver, och enbart har förmåga att utnyttja, ett kilo bröd om dagen så kommer ytterligare ett kilo bröd (som inte kunna utnyttjas eller användas av individen) inte få någon betydelse för individen och därigenom blir det extra kilot bröd värdelöst. Om vi har en bägare som ställs under en öppen kran och bägaren börjar fylls med vatten så kommer vattnet att rinna över när bägaren är full, vattnet kommer ha ett värde så länge som bägaren inte är full men det vatten som rinner över bägaren kommer inte att ha något värde. Om tillgången på en vara är konstant högre eller precis lika med det totala Behovet av tillfredställande som kommer utan varan så kommer det inte varan att ha något värde. Detta gäller även sådana varor som är nödvändiga för att en människa ska överleva så som luft och vatten, om en källa med vatten som ligger i mitten av en by ger ifrån sig mer vatten än vad som hämtas ifrån den varje dag av by invånarna så kommer vatten inte att få något värde för invånarna. Om en person skulle uppleva en brist på en vara, till exempel vatten, så kommer varan att få ett värde. Om en individ går på en vandring med en begränsad tillgång till vatten, tillgången på vatten är inte lika eller större med individens behov av tillfredställelse, så kommer det vatten som individen har tillgång till att få ett värde. Vattnet kommer för individen att bli bristfällig och individen kommer lägga större vikt vid att få behålla och släcka sin törst med vattnet och därigenom kommer individen vilja ha något i utbyte för att ge upp en del av sina vattentillgångar.

 

Johan och Erik, som inte har tillgång till samma klasser av varor (α och β), kommer därigenom att värdesätta varorna olika i den mån som de önskar att ha en vara som de inte har tillgång till. Om Johan har, eller har möjlighet att producera, något som Erik inte har tillgång till men som Erik skulle vilja ha för att tillfredställa ett behov så kommer Erik tillskriva ett värde till varorna. Om Johan skulle ha en större tillgång till klassen varor än vad han skulle behöva så skulle dessa vara värdelösa för Johan. Johan skulle då vara villig att avstå från de överskott som han av klassen av varor i fråga. Det samma gäller omvänt för Erik som har tillgång till α som inte är tillgängliga för Johan.

 

En varas förmåga att tillfredställa ett konkret begär, antigen genom till exempel en direkt tillfredställelse av vällbefinnande eller genom till exempel en avsaknad av lidande som inte hade uppstått utan varan, och dess relativa tillgång i förhållande till den enskilda individen avgör dess relativa värde i en given situation. Nivån på värdet av en vara för en enskild individ är beroende hur mycket individen vill ha just den varan, värdet på en vara beror på vad den enskilda individen värdesätter varan i situationen. Värdet i en vara utgörs av dess förmåga att tillfredställa ett specifikt behov, desto större behov desto större värde. Om en individ svälter och därigenom upplever en kraftig hunger känsla så kommer en brödbit att ha ett stort värde för individen, det konkreta behovet att stilla hungern som brödbiten kan ge upphov till kommer ge brödbiten ett högt värde för individen. Om samma individ istället precis skulle ha ätigt ett stort mål mat och inte har någon hungerkänsla så skulle samma brödbit inte betinga något större värde för individen. Värdet för olika varor och dess rangordning beror på den enskilda individen och dennes behov att tillfredställa specifika begär. En individ som har flera olika begär som kan tillfredställs med flera olika varor men som har begränsade resurser för att tillfredställa begären (till exempel i form av tid att införskaffa de varor som kan tillfredställa begären) kommer att tillfredställa de begär som är mest akuta, till exempel som hunger om individen svälter. Begären rangordnas där de begär som är minst tillfredsställda kommer att rangordnas högre än de begär som inte är lika akuta, de varor som kan tillfredställa de mest akuta begären kommer att betinga ett högre värde för individen då de varorna mer akut behövs för individen.

 

Om Johan skulle uppleva ett stort behov som enbart kan bli tillfredställt genom varor av klassen α och samtidigt inte har några stora begär som kan tillfredställas genom varor av klassen β så kommer Johan att vara beredd att ge upp relativt stora mängder β till förmån för att få tillgång till α. Om β är relativ α mindre värda för Johan så kommer Johan att var beredd att ge bort större kvantiteter β relativt den kvantitet α han får. Omvänt i fallet för Erik, om Erik har begär som kan tillfredställas av β och de begär som kan tillfredställas av α är relativt mindre akuta så kommer han att vara bered att byta bort relativt stora kvantiteter β för att få tillgång till α.

 

Hoppas att det i alla fall var lite intressant och inte allt för svårläst.

 

Må gott!

Har läst alldeles för mycket på sistone, känns lite som att det börjar gå till överdrift när jag utan problem kan citera ur stora verk i tid och otid eller börjar applicera värdeteorier på debatten om fildelning P. Men lite fastnar hoppas jag, annars skulle jag inte ha något att skriva om här ;).

 

Fick en fråga från en läsare vid namn Ann om hur jag ser på att regeringen är med på nyemissionerna i SAS. Kul med frågor som har en mer praktisk karaktär, jag är mer inne på att diskutera teori och glömmer ibland bort de praktiska tillämpningarna. Men innan jag börjar svara på frågan så vill jag först säga att jag har en fast övertygelse att stater inte ska äga och driva företag. Jag anser att på marknaden ska marknadsaktörer agera och inom politiken ska politiker verka. Jag vill inte att individer i egenskap av politiker ska agera som marknadsaktörer, att en individ kan vara både marknadsaktör och politiker har jag inga problem med (en riksdagsledamot får äga ett företag) men jag anser inte att det är okej att en politiker är marknadsaktör (till exempel att staten äger bolag). Det är en intressant fråga i sig men för tillfället får ni nöja er med detta så får jag förklara mer sedan om min syn på detta.

 

SAS upplever just nu (som de flesta nog redan vet som följer ekonomisidorna) inte direkt några happy days, de har haft problem under ett flertal år och det har resulterat i att SAS ett flertal gånger har begärt in pengar genom nyemissioner. Svenska, Danska och Norska staten var med och bildade SAS och har sedan dess haft var sin ägarandel i SAS. Det är inte heller någon hemlighet att den svenska staten kommer att sälja sin andel, det är inte en fråga om aktierna kommer att säljas utan när.

 

Så nu till själva frågan, vad anser jag om att den svenska staten deltar i SAS nyemission? Jag anser att det faktiskt inte är något större moraliskt fel att den svenska staten går in med mer pengar i SAS. Staten har redan ett ägande i SAS och därigenom så vill de (som alla aktieägare) ha en bra förräntning på sitt insatta kapital, om de anser att för att få en bra avkastning på pengarna så krävs det ett tillfälligt kapitaltillskott så ska de självklart gå in med mer pengar. Inte en så konstig tanke hoppas jag och ser det som ganska rimligt att kunna kräva av politikerna att de bolag som de ändå har investerat i (vilket jag anser att de inte borde ha investerat i) ska ge en så bra avkastning som möjligt. Med andra ord så anser jag att politikerna i det här fallet ska vara så affärsmässiga som en marknadsaktör bör vara. Men kom ihåg att jag inte anser politiker inte ska agera som marknadsaktörer men nu äger dock den svenska staten aktier i SAS vilket gör att det enda rimliga kravet som går att ställa är att de ska sälja (vilket kommer att göras) och innan de har sålt så ska politikerna agera på ett sådant sätt att de inte förstör de värde som finns i aktierna.

 

Hur kan jag då påstå att den svenska staten inte ska gå in i SAAB men att de ska gå in med pengar till SAS? Det gör jag av den enkla anledningen att då SAAB var ett konkursbo med GM som ägare så skulle pengarna mer eller mindre gå förlorade direkt och det finns inga garantier att det kommer att gå bra för SAAB i framtiden samtidigt som den svenska staten inte har något ägande i SAAB. När det kommer till SAS så äger staten aktier i bolaget och det är i jämförelse med SAAB Automobile är ett bra mycket bättre skött bolag, det finns en chans att pengarna kommer att förränta sig. Dessutom så är det inte så smart att (möjligtvis) försämra läget för SAS när staten är i full färd med att sälja sin andel, med en ägarandel på 21,1 % så har det betydelse om den svenska staten går med i en nyemission eller inte.

 

Hoppas att det svarade på den inledande frågan, vart inte så långt men hoppas att det lite generellt gick fram hur mina tankegångar går.

 

Föresten, ni har ätigt en semla idag va? :P

 

Må gott!

Nu har jag inte skrivit på allt för länge, har inte direkt haft tid att skriva något. Tyvärr så har jag inte mycket tid för att skriva nu heller, har börjat på ett inlägg om varför de så kallade PIGS (Portugal, Irland, Grekland och Spanien) länderna har de problem som de har men de får vänta ett tag till. Tänkte i alla fall lägga upp en del youtube klipp som jag anser passar ganska bra för denna blogg.

 

 

Som ni säkert vid det här laget har förstått så är det klipp från en intervju med F A Hayek, en av de riktigt stora namnen inom nationalekonomin. I klippet där Hayek pratar om socialism presenterar han de argument som på det stora hela sågar den ”gamla” typen av socialism så till den milda grad att det har tagit årtionden för socialisterna att kunna hämta sig.

 

Hoppas att ni tycker klippen är lika intressanta som jag tycker att de är.

 

Må gott!

Nu har jag inte skrivit på ett tag. Sitter för närvarande med min uppsats, känner att jag har valt ett ämne som jag verkligen vill skriva om men att det inte var det lättaste ämnet jag kunde ha valt. Har för närvarande ungefär 8-10 böcker som jag måste ta mig igenom för att överhuvudtaget kunna skriva något som är intressant, men ska inte klaga då jag vet att det är många som utgår ifrån fler böker än vad jag gör. Men tänkte att jag kunde skriva något om varför jag anser att det här med värden är intressant.

 

Det här med värden är inte så lätt när man börjar fundera på det. Vad är ett värde? Vad är en vara värd? Vad är det som utgör värdet för ett ting? När uppstår ett värde? Dessa frågor kanske inte ser så avancerade ut men de är mycket centrala för nationalekonomin. De nationalekonomiska skolor som har formats under historiens gång (skulle jag vilja mena) är alla formade runt ett sätt att se på värde, basen för en nationalekonomisk skola ligger i den syn på värde och argumentationen för hur samhället bör utformas formas därav kring synen på värde. Även en av de stora svenska nationalekonomerna Knut Wiksell skrev i sin text från 1896 ”Value, Capital and Rent” att varje ny skola kommer med ett nytt sätt att se på värde och därifrån härleder den specifika skolans karaktär. Frågan ”vad är det som utgör värdet på en vara?” blir därmed den första frågan som en nationalekonom bör fråga sig innan han/hon formar ett argument, den första premissen i ett nationalekonomiskt argument är alltid på ett eller annat sätt kopplat till synen på värde.

 

En konsekvens av detta är att det går att studera en nationalekonomisk skola utifrån deras sätt att se på värde. Om en nationalekonomisk skolas karaktär beror på synen på värde och deras argument beror på synen på värde så går det att analysera skolans grundares värdeteori för att på så sätt kunna se vad det är som skiljer den speciella skolan ifrån andra skolor.

 

Adam Smith i hans bok Wealt of Nations börjar med att skriva om arbetsfördelning för att sedan i direkt anknytning till detta skriva om varors värde och vad som utgör ett värde. Även Marx börjar med att skriva om vad det är som utgör värdet i varor, i hela första delen av Marx stora verk Kapitalet så ägnar han åt att klargöra hans syn på vad det är som utgör värdet i en vara och vad det är som driver handel. Även de som vi kallar för Marginalisterna ägnade stor tid åt att diskutera värden i varor där bland andra Carl Menger utvecklade det som vi kallar för marginalnytta som det grundläggande i synen på värde (se till exempel hans bok "Principles of Economics"), dessa tankar fördes sedan vidare av till exempel Eugen von Böhm-Bawerk i hans text "The Ultimate Standard of Value" och hans bok "The Positive Theory of Capital".

 

Värdet, som jag utgår ifrån, på en vara kan vara intrinsikalt eller instrumentellt. Att en vara har ett intrinsikalt värde betyder att det finns ett underliggande värde i en vara oavsett observeraren, till exempel priset på en vara kan men behöver inte vara lika med varans värde. Att en vara har ett instrumentellt värde innebär att varans värde mer eller mindre uppstår i situationen och inte är på förhand given som vid ett intrinsikalt värde, priset i detta fall kommer alltid att vara lika med varans värde.

 

Många frågor har ställts genom historien om hur vi ska se på samhället och vad som är ett rättvist samhälle bland dessa finns: Hur ska vi skapa största möjliga värde i samhället? Hur ska vi organisera produktionsmedlen så att vi uppnår detta? Hur ska vi fördela resurserna på ett effektivt sätt? Dessa frågor är som ni kan se direkt kopplade till värde som sådant och hur vi ska ser på värde kan utantvekan få konsekvenser för hur vi svarar på frågorna. Om vi har ett intinsikalt värde (till exempel andelen arbetskraft i produktionen) på varor så kommer det också kunna gå att räkna ut det totala värdet på en vara redan innan den har producerats, givet att produktionsförhållandena är konstant. Detta kan senare få till konsekvens för hur vi ser på organiseringen av produktionsmedlen genom att till exempel peka på marknadens ojämnvikter för att motivera en planekonomi. Antar vi däremot att värdena är instrumentella så får det till konsekvens att värdet på en vara inte är förutsägbart och kan enbart observeras ex post. Detta kan leda till den slutsatsen att marknaden är just den bästa organisationen av samhället då till exempel konkurens kan ses som en upptäckarprocess där marknadsaktörerna försöker finna det korrekta värdet på en vara givet marknadsförhållandena.

 

Ett argument innehåller för det mesta flera antaganden, premisser, om verkligheten. Dessa premisser kan vara allt ifrån att vi människor är kalkylerande nyttomaximerare med perfekt information till att samhället har utvecklats utifrån spontana interaktioner mellan individer vilket har format en spontan ordning. Logiskt följt av detta så borde samma premisser ge samma slutsats. Många gånger så kan premisserna vara liknande mellan till exempel socialister och marknadsliberaler vilket bland annat framgick i den socialistiska kalkylerings debatten där socialisterna bland annat antog att vi är fult informerade och hela jämvikts resonemanget men nåde ändå en annan slutsats en den som till exempel den neoklassiska skolan gör även fast de har samma premisser om information och jämvikt. Detta skulle jag vilja påstå beror på den grundläggande skillnaden i synen på värde som skiljer som skiljer socialisterna och neoklassikerna vilket ger två olika slutsattsatser.

 

För att blogga till det hela lite så kan jag avsluta med att säga att så fort någon journalist, politiker eller för all del en bloggare uttalar sig om samhället eller vad vi bör göra när det kommer till ekonomin så kan ni alltid fråga er vad det är för syn på värde som denna person utgår ifrån och om ni i sådana fall håller med denne.

 

Hoppas att det inte vart allt för jobbig läsning.

 

Må gott!

Ibland är det lite jobbigt att vilja ha ny kunskap, att läsa böcker som tar upp nya aspekter som har potential att förändra ens uppfattning kan få oanade konsekvenser. Kommer återkomma till detta lite senare men ska börja lite kort om den senaste tidens följetång, nämligen SAAB.

 

SAAB har som ni säkert vet sålts till Spyker, vars bilar jag mer en gärna skulle vilja ha i mitt garage. SAAB har med det räddats enligt massmedia och en å annan fackpamp, personligen skulle jag inte säga att SAAB har räddats utan möjligen har de fått en ny inriktning (därmed inte sagt att problemen är lösta). SAAB har nu fått en ägare som är produktorienterat vilket skulle kunna överföras till SAAB och så att de återigen kan bygga bra bilar, om de bygger bra bilar som efterfrågas ute på marknaden så kommer de utan problem att kunna överleva. Problemet som SAAB har haft är att de varken har byggt bra bilar eller bilar som har efterfrågats av konsumenterna. Den centrala frågan är inte om Spyker är en bra ägare utan hur väl de kan matcha en eventuell ”lucka” i marknaden, ge konsumenterna de som andra tillverkar inte förser konsumenterna med. Det är viktigt för ett företag att kunna förstå att deras produkter till sist måste sälja för att de ska leva kvar.

 

Per Frankelius beskriver just detta i en artikel i SVD vid namn ”Sverige har inte förstått betydelsen av marknadsföring” där han just tar upp de faktum att både Volvo och SAAB inte har förstått att de ska producera varor för konsumenterna och det svar han fick från IR chefen på Volvo bekräftade mer eller mindre det Frankelius hävdar. Om ni har tid och lust så kan ni gå in på Auto, motor och sports webb-tv och se två avsnitt ifrån Detroits bilsalong. Den första heter ”Volvo-chefen om C30 Electric” och den andra heter ”Audi e-tron - en cool överraskning”, det är en stor skillnad i hur de framställer sig själva när det kommer till sökandet efter konsumenterna. Volvo chefen menar att det är upp till regeringarna världen över att fixa efterfrågan på de produkter som de har tillverkat medan Audi representanten menar att de som företag har en skyldighet att söka efter den perfekta lösningen och att ingen teknologi är given på förhand. I grunden betyder det att Volvo menar att de som företag enbart tillverkar en produkt och efterfrågan får anpassas senare medan Audi menar att det är upp till Audi att försöka tillverka produkter som konsumenterna vill ha. Det jag tror är att om inte något händer på Volvo när det kommer till deras inställning till konsumeter så kommer det på medel lång sikt att skrivas artiklar om ”försöken att rädda Volvo”.

 

Men nu åter till den inledande meningen, att det ibland är lite jobbigt med ny kunskap. Jag har äntligen tagit mig igenom inledningen till ”Das Kapital volym 1” (som är längre än många böcker) vilket fick mig att inse en del saker. Inledningen i den bok jag har är skriven av Ernest Mandel (en väldigt betydelsefull Marxistisk ekonom) och om hans beskrivning av Marx tankar i Das Kapital är någorlunda rimliga så är Marx syn på kapitalismen inte särskilt olik den som bland andra Hayek för fram, Marx uttrycker sig dock i lite mer värdeladdade ordalag. För att ta ett exempel (i lite generella termer) så menar Marx att utsugningen av det värde som arbetarna producerar ökar med en ökad kapitalackumulering, här ska dock sägas att Marx skiljer på värde och lön (v≠w) och enligt Marx så har reallönen en tendens att vara högre i mer utvecklade kapitalistiska ekonomier än i lägre utvecklade. Om vi skriver om det Marx menar med utsugningen av värde när kapitalackumuleringen ökar till mindre värdeladdade ord så menar Marx att med mer kapital så minskar det marginella bidraget av arbetskraft per producerad vara och därmed så kommer varje arbetare att producera mer, det han besktiver är helt enkelt produktivitetsökningar. Inte heller historiesynen skiljer sig särkilt mycket från de evolutionära ekonomerna då Marx ser kapitalismens ständiga förmåga att anpassa sig till nya förhållanden som en utvecklingsprocess och inte som bland annat Lenin för fram att kapitalismen kommer att falla samman i en slutgiltig kris, den slutgiltiga krisen existerar inte enligt Marx. Detta är två lite förenklade exempel men om ni har tid och lust så läs gärna inledningen (eller för den delen hela boken) så kommer ni att märka att om man rensar för de värdeladdade orden är det inte mycket som skiljer Marx ifrån till exempel Hayek. Det här är en av anledningarna till att Marxismen faktisk är förenlig i många stycken med de traditionellt mer marknadsliberala skolorna (som beskrivs i boken ”Socialism after Hayek”). Nu återstår det bara för mig att läsa resten av Das Kapital.

 

Ibland är det jobbigt att läsa böcker då de kan förändra ens uppfattningar om världen, att jag skulle finna att Marx antagligen skulle hålla med mig i min syn på marknaden var lite av en överraskning.

 

Må gott!

Vissa tankar har en tendens att leva kvar, en tanke som jag har haft länge (och antagligen aldrig kommer att släppa) är att gör en helomvändning när det gäller min image, se ut lite som basisten i Five Finger Death Punsch Matt Snell (kanske inte världens bästa band men han har ett jäkligt häftigt skägg :P).

 

 

Kommer nog aldrig ta mod till mig och faktiskt göra det, det skulle i alla fall vara lite roligt att se en seriös nationalekonom som ser ut som Matt Snell (eller vad säger ni?).

Många andra idéer som kanske har lite större inverkan på vårat leverne har dock också en tendens att leva kvar trots att de är mer eller mindre avfärdade av den samlade forskarvärlden så som tanken att ”nationernas välstånd” direkt är länkat till råvarornas användning (och då gärna en eller max ett par råvaror). Som ni kanske har listat ut så tänker jag på hela peak oil scenariot. Den bakomliggande tanken med hela peak oil fenomenet är inte så gammal som många (av forums och blogg debatten att döma) vill tro, tanken kommer ifrån en väldigt betydelsefull nationalekonom vid namn William Stanley Jevons (som var med om att föra in matematiken till nationalekonomin) och hans bok  ”the coal question” som publicerades 1865 (finns gratis att ladda ned på googel books för den som är intresserad). Den fråga som Jevon lyfte fram var: hur sunt är det att ett lands och dess tillväxt är beroende av en enda vara för dess energibehov? Det Jevon såg var att när Storbritanniens tillväxt följde en linjär funktion så växte användandet av kol växte exponentiellt. Svaret på hans fråga är att såvida inget händer så kommer tillväxten i ekonomin att vara begränsad till utvinningen av kol och sedan sjunka i lika snabb takt som kolet blir allt svårare att utvinna.

 

Jevon hade fel, det går inte att missta att Storbritannien är bra mycket rikare idag än vad de var för 140 år sedan och kolet har inte tagit slut eller används i den grad som det gjorde för 140 år sedan. Det som hände som inte Jevon hade tagit i åtanke var att det går helt enkelt att byta energiråvara, det må ta tid men det går. Hela resonemanget bygger på att det inte går att substituera bort från en vara/resurs eller att resursutnyttjandet blir mer effektivt, till exempel om en bil drar en liter bensin per mil så kommer den alltid att göra det och det går inte att varken köpa en ny bil som går på ett annat bränsle eller effektivisera den nuvarande bilmotorn. Det skulle jag inte påstå är ett särskilt rimligt antagande, vi människor är duktigare än vad vi tror. På något underligt vänster så har vi en tendens att alltid klara av att hantera de svårigheter som vi stöter på. Håller en vara som vi är beroende av på att ta slut så hittar vi en annan vara som vi kan använda eller helt enkelt hittar på ett sätt att använda varan mer effektivt. Det som kan vara lite kruxigt här är att detta tar tid, det är inte något som sker över en natt. När det står folk på barrikaderna och skriker att vi behöver få bort användningen av oljan nu(!) så sker redan substitutionen bort från oljan men det sker inte så snabbt att vi märker det på en gång utan det tar tid!

 

Nu är det kanske någon som tänker att Jevon må ha haft fel när det kommer till kolet på 1800-talet men med oljan idag är det en helt annan sak. Det skulle jag inte hålla med om, vi är precis lika beroende av oljan idag som de som levde på 1800-talet var av kol (både produktionsmässigt och transportmässigt). Det finns inget att vara orolig för, därmed inte sagt att vi ska sluta ställa om men det kommer inte innebära någon dramatisk förändring av vår levnadsstandard. Det ända vi behöver vara oroliga för är om den ”naturliga” bortsubstitueringen förhindras.

 

Hoppas att det gick att följa med i tankegången.

 

Må gott!

Mitt projekt att bygga en bokhylla fyld med ”bara måste läsa” böcker för nationalekonomer går frammåt, förutom böcker av Marx, Smith och Hayek har jag nu även bestält hem Keynes ”The General Theory of Emploutment, Intrest and Money” och Theodore Burczaks ”Socialism after Hayek” (ett bara måste för den som är intresserad av debatten om socialism), måste för övrigt rekomendera Von Mises institututets e-boksamiling för den som känner att de vill läsa på mer. Men men, har på sistone förstått att det här med inflation är lite svårt för många. Inte för att grundkonceptet är särskilt svårt att förstå sig på när det skrivs ut, att det är nominella prisökningar det handlar om, utan vad det faktiskt innebär med nominella prisökningar. Det är inte som många tror så enkelt att det enbart är att kolla på penningmängden och sedan säga att det är den ”verkliga” inflationen, skulle det vara så så skulle inte många på Riksbanken ha sina jobb kvar.

 

Så som de flesta redan vet så är inflation de nominella ökningarna i priserna i ekonomin, inflation är helt enkelt inte reala prisförändringar. Så vad menas med reala prisförändringar? Helt enkelt relativprisförändringar som beror på till exempel förändringar i den relativa produktiviteten eller efterfrågeförändringar. En nominell förändring i priset påverkar inte något annat en det som står på prislappen: om en vara kostar 10 kr vid tidpunkten t för att sedan vid tidpunkten t+1 kosta 11 kr så är det inflation (under förutsättning att det inte har skett någon förändring i produktiviteten eller efterfrågan).

 

Inflation uppstår när det finns ett överflöd av pengar i ekonomin, alltså när penningmängden överstiger produktivitetsökningen. Penningmängden kan öka av en hel del anledningar så som vid kreditgivning (då banker lånar ut andras pengar) eller helt enkelt att det trycks nya pengar. Det är dock inte så enkelt att säga att produktiviteten är på 2 % och penningmägden ökar med 3 % så då kommer vi få 1 % inflation. Återigen så är inflation prisökningar och inget annat, penningmägden kan allokeras på ett sådant sätt att de inte påverkar priserna på något sätt alls. Ett litet tanke expiriment: säg att penningmägden ökar med 20% på grund av kreditgivning och dessa pengar direkt hamnar i händerna på en grupp individer som inte är benägna att varken låna ut pengarna eller konsumera upp dem. Det kommer då inte i realiteten finnas 20% mer pengar i ekonomin och därmed kommer priserna inte att anpassa sig till den nya penningmägden. Nu är detta ett tanke exeperiment men det visar på hur trubbigt det är att använda sig av penningmängden som ett mått på inflation, om KPI inte är riktigt bra så är det ännu sämre att se till penningmägden.

 

Vart inte ett så långt inlägg men det vart i alla fall nått.

 

Må gott!

Då blir det ytterligare ett inlägg och denna gång om har det lite att göra med det jag kommer att skriva om i min uppsats, nämligen värden. Som en del av er i alla fall redan har förstått så är jag inte direkt en anhängare av Zentgeist rörelsen, tycker framförallt att deras val av namn är lite förolämpande mot Hegel och Marx som inte förtjänar att koplas samman med en sådan rörelse. Hur som så kom jag att läsa deras ”Activist Orientation Guide” och stötte på denna formulering som exemplifierar en del av deras kritik mot nationalekonomin:

 

“Now, general terminology aside, a very relevant attribute of Monetary Economics is the “Theory of Value”. The level of a product or service’s ‘value’ is derived essentially from two factors:

1) The scarcity (availability) of the materials used.

2) The amount of human labor required to produce a product/service.” (sid 6)

 

Deras slutsats blir senare att om vi har en helt automatiserad produktion så kommer det inte att finnas något värde i varor och tjänster, de vill försöka att använda ”ekonomiska” argument till deras egen fördel vilket de misslyckas ganska kopiöst med. De sättet att se på värde (eller priset som är den enda rimliga tolkningen av vad Zentgeist rörelsen måste syfta på) som de för fram är inte direkt från någon seriös nationalekonomisk bok eller tidsskrift som har publicerats efter ca 1870. Att se på värde som en direkt följd av hur mycket arbetskraft som används är faktiskt en tanke som Adam Smith tar upp i ”Wealth of Nations” där han hävdar att det enda som i längden kan påverka det naturliga priset (alltså det pris som en vara faktisk är värd) beror på den faktiska produktionskostnaden i arbetskraft räknat, även Marx och andra klassiker så som Ricardo är inne på samma spår. Det har dock hänt lite sedan dess och den kanske mest välkända av dessa är den så kallade marginalistiska revolutionen som inträffade ca 1870.

 

Det marginalisterna (bland andra Leon Walras, Carl Menger, William Stanley Jevon och Alfred Marshall) förde fram var att priset inte bestäms av någon underliggande orsak utan beror på när marginalkostnaden är lika med marginalintäkten, alltså när kostnaden för att producera ytterligare en vara är lika med den intäkt som försäljningen av den varan ger. Att det är den relativa bristen på en vara som avgör det slutgiltiga priset är i och för sig inte helt fel men de som kan finnas i överflöd kan också vara de som betingar det största värdet, så som vatten eller luft. Om det skulle vara så att arbetskraften (som Zentgeist rörelsen för fram) enbart skulle avgöra det naturliga priset på en vara så skulle det gå att avgöra hur produktivitetsförbättringar leder till minskand priser över tid men det blir lite jobbigare att förklara hur skillnader i till exempel prissättningen mellan vete och majs, även fast de kan krävas lika mycket arbetskraft att producera en ton majs och ett ton vete så skilljer sig priset och kvantiteten som produceras. Det är inte direkt så att bara för att en vara har ett högre pris så kommer kvantiteten att vara lägre än en liknande vara som har ett lägre pris även fast det går åt lika mycket arbetskraft att producera motsvarande mängd vilket emotsätter synen på arbetskraft som det som avgör det långsiktiga priset på en vara.

 

Något som också gör mig lite bekymrad med Zentgeist rörelsen är att de inte kan skilja på pris och värde, det finns en del nationalekonomer som menar att priset är en direkt spegling av vad värdet är men det är inte riktigt så enkelt (inte ens för en nationalekonom). Det som de försöker anknyta till är tankar om prisbildning och inte om värde, diskutionen om värde är något som inte är avgjort på långa vägar utan kommer att fortsätta ett bra tag till. Vågar dock påstå att det inte finns många nationalekonomer som vågar hävda att så länge något inte är prissatt så finns det inte något värde.

 

En annan sak som gör mig lite bekymrad är deras sätt att klumpa ihop olika nationalekonomiska skolor till en och samma utan att ta reda på vad de faktiskt vill föra fram som de gör med till exempel Monetäristerna och den Österikiska skolan (vilket de gör precis innan de utdraget som jag har gjort). Okej de är båda nationalekonomiska skolor och har sin grund i den marginalistiska revolutionen men ungefär där upphör likheterna. Det finns fundamentala skillnader när det kommer till sättet att se på samhället och des funktioner och det går inte att klumpa ihop som en och samma, det är lite som att säga att Moderaterna och Socialdemokraterna är ett och samma politiskt parti.

 

Hoppas att det inte vart allt för rörigt.

 

Må gott!

Nu har jag äntligen fått rätsida på vad jag ska skriva om i min uppsats, kommer bli om entreprenören som resursfördelare och hur synen på värde kan påverka detta. Ganska intressant när man börjar tänka lite på dess konsekvenser måste jag säga, men att jag tycket det är kanske inte en överraskning då jag vill skriva om det :). Måste tacka Stefan som kommenterade mitt senaste inlägg, väldigt intressant kommentar och vill jätte gärna har fler spännande och intresanta kommentarer :).

 

Det är lite intressant det här med resursfördelning och hur entreprenörer samarbetar i konkurens. Det låter kanske lite konstigt att det faktiskt går att samarbeta på en marknad med konkurens men konkurens är en form av samarbete, går lite emot det som lärs ut på gymnasiet och på grundnivå på Neken (skulle vilja säga företagsekonomi också men är inte helt säker på hur det ser ut där), även i allmändebatten så är det inte direkt inte direkt det som i första hand tas upp. Konkurens framställs ganska ofta som en fragmentering av kunskap (vilket det är) och att det som är bra med konkurens är att det håller priserna nere (vilket det också gör) men sedan dör diskussionen av någon anledning. Det som inte framhålls så ofta är att konkurrenter faktiskt är samarbetspartners. Det låter konstigare än vad det är. Den fragmenterade kunskapen som ett företag har kommuniceras faktiskt till konkurrenter, oavsett hur hämligt företaget vill att kunskapen ska vara.

 

För att förklara hur jag tänker och ser på en marknadsekonomi. Tänk er ett jättestort pussel (marknaden) där varje pusselbit är en aktör på marknaden. När allt är i jämvikt så syns bilden som pusslet ska föreställa tydligt och det är en sammanhängande bild, detta är så pusslet (marknaden) ”vill” komma till. En pusselbit har enbart kontakt med ett fåtal andra pusselbitar och har inte någon möjlighet till kontakt med alla pusselbitar direkt. Pusselbitarna har också en förmåga att röra på sig när något som för den pusselbiten relevant information förändras (till exempel en efterfrågeförändring), när något händer som berör just den specifika pusselbiten så anpassar sig pusselbiten till de nya förhållandena. Pusselbiten kommer då inte att passa perfekt i pusslet och börjar gnida sig emot de omgivande pusselbitarna som därmed får ny relevant information som gör att de börjar röra på sig. Tillslut så kommer hela pusslet att röra på sig, bilden som pusslet förestället kommer att bli förvrängd så länge som pusslet rör på sig. Informationen som den första pusselbiten fick del av kommer att överföras fört till de närmsta pusselbitarna för att stegvis överföras till hela pusslet, därefter kommer hela pusslet att försöka anpassa sig till den nya informationen. Ny information kommer hela tiden att uppstå då varje pusselbit inte för vidare sin anpassning till de närmsta pusselbitarna, bilden kommer att vara konstant förvrängd. Hoppas att det var någorlunda lätt att förstå.

 

Så hur överförs då kunskapen och den nya informationen mellan pusselbitarna, jo genom priset. Priset innehåller mycket information som vi inte direkt tänker på finns där och många gånger inte kan artikulera. Om till exempel det blir en efterfrågeökning på en specifik vara så kommer priset att öka. Detta ger signaler att det för en entreprenör finns vinster att hämta (läs mitt inlägg om vinster för att förstå hur jag tänker där) och entreprenören svara på den nya information som entreprenören kan få ut ifrån priset. Det som avgör hur entreprenören tolkar till exempel en prisökning beror på mycket, till exempel den kulturella kontexten och personliga erfarenheter, vilket skulle kunna bli en egen bok bara om det.

 

Vad har detta med konkurens att göra? Två konkurrenter har lokal kunskap om de varor som just de producerar, till exempel hur produktionen går till och hur affärer görs. Den kunskap som ett enskilt företag har skiljer sig från sin konkurrent men genom att de kan anpassa priset, och svara på prisinformationen, så kommer de att kommunicera till sina konkurrenter om hur tillståndet ser ut i just det företaget. Låt säga att ett företag kommer på en smartare lösning för att producera en vara som ger upphov till en prissänkning och företaget får en ökad marknadsandel, detta observerar konkurrenterna som genast får en information att något har förändrats och att de måste svar på denna nya kunskap. Ett svar kan vara att lägga ned verksamheten och ett annat kan vara att satsa mer på forskning och utveckling, det beror på det enskilda företagets kunskaper vid det givna tillfället.

 

En i lite grova drag praktisk tillämpning av detta resonemang med ”pusslet” och samarbeten genom konkurens kan vi se i spåren av den senaste tidens miljödebatt och favoriseringen av etanol som nytt bränsle. När etanol vart subventionerat i jämförelse med andra bränslen så har det gett upphov till vinster för de bönder som producerar råvaror till etanolen, så som sockerrör och majs. Mark som tidigare användes till att odla till exempel soja på konverterades om för att producera etanolråvaror vilket höjde priset på dessa varor. Då det inte fanns någon mer odlingsbar mark så brändes helt enkelt regnskogen ned för att få tillgång till åkermark att odla till exempel soja på. Det var inte direkt det som politikerna hade tänkt när de valde att subventionera etanolen.

 

Det här med ekonomi är lite komplicerat ibland. Det är inte alltid så lätt att förutspå framtiden och vad en förändring kommer att få för konsekvenser som många vill tro. En pusselbit har enbart kontakt med ett fåtal andra pusselbitar och kan inte se hur hela pusslet kan komma att anpassa sig till en förändring.

 

Må gott!

Så då var jag tillbaka här igen, började faktiskt skriva ett inlägg om Zentgeist rörelsen där jag tänkte kritiskt granska deras ekonomiska tankar men märkte ganska snabbt att det var mer en vad jag orkar med ikväll – kan dock säga att de är utan tvivel kommunister och inget annat. Hur som så gick jag in på bloggen Cornucopia (jäklar vad jag hackar på det han skriver) och läste ett inlägg om Euron. Vart lite stött först och främst på hans sätt att se ned på andra; när han skriver att Lars Calmfors är en normalbegåvad idiot och samtidigt inte har förstått vad som skiljer mellan orden nominell och real så har jag svårt att tro att Cornucopia är speciellt mycket förståndigare än just en normalbegåvad idiot. Om ni läser hans inlägg och är införstådda med den reala växelkursen så förstår ni vad jag menar (skriv annars en kommentar så förklarar jag vad jag syftar på).

 

Det här med växelkurser är lite mer komplicerat en vad Cornucopia vill ge sken av. Det är inte så enkelt som att säga att har vi en fast växelkurs så måste lönerna anpassa sig istället för att den nominella växelkursen förändrar sig. Jag är en varm EMU förespråkare av den enkla anledningen att i kronor räknat så tjänar vi inte mycket på att ha en egen valuta mot att gå med i EMU samarbetet över en konjunkturcykel men vi har mycket att tjäna på att gå med politiskt. I stort sett så tjänar vi på att ha en egen valuta i lågkonjunkturer men vi förlorar på det i högkonjunkturer och dessa tar mer eller mindre ut varandra över tid. Men det är inte så roligt att skriva om (och dessutom så tror jag att just det ämnet är de som läser denna blogg ganska välförtrogna med, säg till annars så ska jag försöka reda ut det), det är däremot lite roligare att skriva om ”naturliga” valutaområden.

 

En region som har en liknande produktionsstruktur och är mer eller mindre sammanlänkande med varandra genom handel har en bra förutsättning att forma ett valutaområde, det är inte för intet att ett land brukar ha en egen valuta. Men gränsen går inte vid landsgränserna utan det är (skulle jag vilja säga) ganska rimligt att anta att länder handlar med varandra och därigenom blir beroende av varandra. Om det finns en relativt homogen produktionsstruktur så ökar sannolikheten att detta ska inträffa ganska dramatiskt. När länderna är förhållandevis tätt sammanlänkande så tenderar konjunkturcyklerna att sammanfalla ganska väl – men det kanske häftigaste är att de nominella växelkurserna tenderar att bli fasta till varandra oavsett om länderna formellt sätt har en flytande växelkurs. Det är en skillnad mellan de faktiska förhållandena (de facto) och mellan de juridiska förhållandena (de jure).

 

Så hur ser det ut mellan den svenska Kronan och Euron? Ja det är faktiskt mer sammanlänkande än vad det verkar i allmändebatten verkar ge sken av. Innan jag går in på lite siffror och diagram så måste det klarläggas att Sverige har en av IMF klassad helt fri växelkurs och inget annat, den svenska regeringen genom riksbanken eller annan institution kontrollerar inte den nominella växelkursen på något sätt. Diagrammet(går att förstora) nedan visas ett index jag har gjort utifrån Riksbankens officiella genomsnittliga månadskurser för perioden 1999-01 till 2009-12 i de nominella växelkurserna mellan den Schweiziska francen (CHF), Japanska Yenen (JPY), amerikanska dollarn (USD) och euron (EUR):

 

 

Som kan ses så tenderar CHF och EUR att ligga runt 100 medan USD och JPY har en större rörelser i sin relation till den svenska kronan (SEK), med undantag för perioden 2008-06 till 2009-12  där alla de studerade valutorna apprecierade mot den svenska kronan. Detta är inte så konstigt då det är en av fördelarna i en lågkonjunktur med att ha en flytande nominell växelkurs och desto större kris desto större rörelser. Hur som så är standardavvikelserna ungefär: CHF: 8, EUR: 6, JPY: 14, USD: 15. Standardavvikelsen för perioden 1999-01 till 2008-05 är ungefär: CHF: 5, EUR: 3, JPY: 14, USD: 16. Redan här så går det att se att det är mindre rörelser mellan EUR och CHF jämfört med JPY och USD. Men för säkerhets skull så presenteras nedan de procentuella skillnaderna från föregående månad (alla diagram går att förstora):

 

 

Även här så syns att den SEK inte har så stora variationer mot varken CHF eller EUR som den har mot USD eller JPY, CHF och EUR tenderar att ligga på under 2 % förändringar och JPY och USD ligger rund 4-5 %. Dessutom så har förändringarna en förmåga att mer eller mindre ta ut varandra för CHF och EUR, en uppgång följs av en ungefär lika stor nedgång. Förändringarna i USD och JPY har en tendens att ligga kvar på antingen positiv eller negativ förändringar under längre perioder vilket är likställt med att USD och JPY apprecierar eller deprecierar mot SEK. De genomsnittliga förändringarna mot valutorna är ungefär: CHF: 0,17 %, EUR: 0,11 %, JPY: 0,16 %, USD: -0,03 %. De genomsnittliga förändringarna för perioden 1999-01 till 2008-05 är ungefär CHF: 0,02 %, EUR: 0,03 %, JPY: -0,14 %, USD: -0,21 %. Standardavvikelserna för förändringarna i valutorna för hela perioden är ungefär: CHF: 1,73 %, EUR: 1,36 %, JPY: 3,31 %, USD: 2,86 %.

 

Så hur ska detta tolkas då? Nu är detta en ganska enkel analys och därmed inte så överdrivet tillförlitlig; men det går med en sådan här ganska enkel analys se ganska tydliga kopplingar mellan EUR-SEK-CHF och därmed kunna dra en slutsats att länderna är ganska beroende av varandra och därmed finns förutsättningar för Sverige att gå med i EMU. Jag skulle inte bli förvånad om EUR och SEK samvarierar i ganska stor utsträckning mot andra valutor.

 

Sverige bedriver en stor del av sin handel med EMU området, enligt WTO så utgörs ca 70 % av Sveriges import av EU 27 länderna som avsändare och ca 60 % av Sveriges export går till EU 27 länderna. Sverige är en del av den europeiska handeln och som konsekvens så blir vi mer beroende av Europa vilket leder till att SEK har en de facto peg mot EUR. Det skulle antagligen sammantaget inte hända så mycket om vi gick med i EMU av just denna anledning, vi i Sverige är nämligen redan de facto medlämmar i EMU även om vi inte är med de jure.

 

Må gott!

Så nu när jag har lite mer tid över i.e. inte har någon skola så kan jag skriva några ord om något som jag har tänkt på länge, nämligen vad sjutton jag och alla andra nationalekonomer håller på med? Vad är det vi sysslar med egentligen, är det någon som kan svara på det? Att vi studerar ekonomin är ett sätt att se på det hela men det räcker inte att definiera nationalekonomi så en studie av samhällsekonomin då frågan per automatik som följer är vad är då ekonomin? Nationalekonomi som ämne öppnar upp en massa dörrar (som i och för sig alla samhällsvetenskaper gör), allt ifrån metafysik till kemi. Ska nog ta och skriva ned alla dessa tankar lite allt eftersom men det är något att tänka på.

 

Något som jag vågar säga ganska säkert om nationalekonomi är att det är en normativ vetenskap, mycket beror på tyckande. Pratade för ett tag sedan med min far om Heidegger och om den tradition som han anslöt sig till när det gäller sanning inom samhällsvetenskaper. Heidegger menade att för varje två sanna beskrivningar om verkligheten så finns det en som är mitt emellan dessa två, det finns osanna beskrivningar om verkligheten men de sanna beskrivningarna om verkligheten är oändliga. Tänk er en linje där en bit av mitten är färgad röd och resten är gult så är de gula områdena osanna förklaringar av verkligheten och det röda är sanna beskrivningar av verkligheten, horisontellt kommer det att finnas en gräns för vad som är sant och osant men vertikalt så kommer de sanna beskrivningarna att vara oändliga (lite som att dela ett tal med två och sedan ta svaret och dela det med två osv.). Detta får till konsekvens att varje beskrivning som en nationalekonom gör (om den är någorlunda väl förankrad i verkligheten) kan vara sann men vad som gör att vad en författare eller motsvarande väljer för vinkel på just sitt ämne inte beror på verklighetens beskaffenhet utan vad han/hon väljer att studera. Varför just författaren väljer att skiva om det han/hon väljer är lite skrivet i stjärnorna men det jag vill poängtera är att det finns ett val av infallsvinkel och inte en absolut sanning.

 

Detta är kanske inte så konstigt när det stakas ut lite men har många gånger hamnat i diskussioner om just detta, det har hänt både en och två gånger att personer har blivit förbannade när jag har försökt förklara detta. Nu vill jag absolut inte säga att det inte finns osanningar inom nationalekonomin eller samhällsvetenskaper generellt, för det kryllar det av osanningar, men det är inte så enkelt att säga att en har rätt och den andra per automatik kommer ha fel.

 

Ett lite kortare inlägg så här på fredagskvällen.

 

Må gott!

Nu är essäerna inlämnade, men vill inte påstå att en av dem är klara, och jag har lite tid över för mig själv för en gång skull. Har dock upplevt de värsta 48 timmarna i mitt liv, om inte den värsta så i alla fall topp 3, med i stort sätt oavbrutet pluggande utan uppehåll (knappt ens för sömn). Hur som ska inte oja mig allt för mycket, det har varit givande att sätta sig in i de tanketraditioner som har behandlats på de två kurserna som jag har läst nu. Något som gör livet lite lättare att leva är att mina böcker som jag beställde hem i julas äntligen har kommit och de står i bokhyllan. Känner att det är ett mervärde i att bara ha Wealth of nations, A theory of moral sentiment och de tre banden av kapitalet; framförallt då dessa inte finns i vårat bibliotek här hemma. Kolla in bilden, vist är det lite coolt att ha dessa bredvid varandra (ja jag är en nörd :)).

 

 

Så det var uppdateringen i mitt liv och nu till det lite mer intressanta. Fick en fråga ifrån Johan om Solows modell (ni läsare får gärna fråga mer, alltid kul att bli tvingad att tänka efter), hoppas att det är Solow-Swan modellen du menar. Lite kul i sammanhanget är att sist jag hade med denna modell att göra var det 48 timmar som absolut hör hemma i de värsta topp 5 som jag har upplevt (en annan nationalekonomi bloggare skulle jag tro har en liknande erfarenhet :)). Måste dock erkänna att jag varken är en modellör eller någon som är överdrivet intresserad av modeller generellt, är mer intresserad av den teoretiska bakgrunden till modellerna och därav valet att införskaffa de böcker som jag gjorde.

 

Så nu till Solow-Swan modellen, kommer dock inte att gå igenom modellen grundligt utan istället igenom lite grundläggande om hur modellen ger tillväxt. Förstå och främst så är det en exogen modell vilket betyder att förändringar i den teknoligiska nivån sker utanför modellen, vilket har kritiserats då teknologi kommer som manna från himmelen; dessutom så är det en utveckling av den neo-klassiska modellen vars grundläggande antaganden minst sagt kan diskuteras. Är vidare lite lat och orkar för tillfället inte skriva ut en massa ekvationer utan får förklara logiken bakom ekvationerna i stället, kan dock krävas att ni känner till modellen (finns en bra grundläggande beskrivning på wikipedia för den som inte råkar ha en grundbok i makroekonomi hemma).

 

Utöver den vanliga utgångspunkten att vi människor är nyttomaximerande egoister som neo-klassikerna utgår ifrån (vilket jag har skrivit lite om tidigare men antagligen kommer skriva mer ingående om i framtiden) så är ett underliggande antagande att det finns en avtagande marginalproduktivitet på kapital. Här hoppar jag över massa steg i modellen och går direkt på hur tillväxt skapas i ekonomin. För att tillväxt ska inträffa i ekonomin så krävs det att det finns ett överskott av investeringar i kapital i förhållande till den nödvändiga ersättningen av kapital på grund av kapitalförslitningar; givet en konstant befolkningsmängd och teknologisk nivå så kommer produktiviteten att öka om kapitalet per arbetare ökar. Då marginalproduktiviteten för kapital är konstant så kommer en ökning av kapitalet i förhållande till arbetskraften (arbetarna har mer kapital att arbeta med) ge en positiv effekt på produktiviteten per arbetare och därmed den totala produktionen. Då teknologin är konstant kommer en arbetare enbart kunna hantera så mycket kapital själv och därmed kommer kapitalet att få en avtagande marginalproduktivitet; om det går åt tre personer för att övervaka en maskin och det finns sex arbetare så skulle en tredje maskin inte göra någon skillnad i produktionen då den kommer att stå still, skulle det däremot finnas två maskiner och nio personer så skulle en tredje maskin öka produktiviteten per arbetare.

 

Då tillväxten i ekonomin kan ske så länge sparandet överskrider kapitalförslitningen (givet en konstant befolkning och teknologisk nivå) och därmed ge mer kapital per arbetare, skulle sparandet understiga kapitalförslitningen så kommer kapitalet att minska i relation till arbetskraften och därmed skulle produktiviteten att minska. Om ni vill se lite mer ingående hur ekonomin hamnar i jämvikt och hur sparande behandlas i ekonomin så kan ni titta på den så kallade Domar’s formeln. Om befolkningen skulle växa så skulle kapitalet per arbetare att minska givet att den teknologiska nivån och sparandet är konstant.

 

En teknologisk ökning i ekonomin skulle ge en ökning i produktionen då vid varje given avvägning av kapital och arbetskraft så kommer kapitalet att kunna producera mera, då teknologin gäller för kapitalet och gör kapital mer effektivt så kan den redan existerande kapitalstocken att producera mer än den tidigare kunde. Givet att kapitalförslitningen och sparandet är förändrat så kommer kapitalstocken att vara stabil men produktionen kommer att öka i och med mer effektivt kapital.

 

Så det var lite om Solow-Swan modellen, som jag skrev tidigare så är jag inte jätte insatt i just denna modell men det är i lite grova drag hur tillväxt behandlas i ekonomin.

 

Må gott!

Så nu har jag sett filmen Avatar, ganska sjyst film och helt klart sevärd måste jag säga om jag bortser från den riktigt tråkiga handlingen i filmen men det är inte därför som jag gick och såg den. Nu kopplar jag av med lite ”blue color” musik från USA, tyngre metal med andra ord. Tycker faktiskt att det bara är från USA som det kommer riktigt bra metal av någon anledning, de europeiska varianterna har inte riktigt samma tyngd i musiken som den amerikanska. Hur som så tänkte jag skriva ett inlägg om kapitalismen igen men det får vänta då min gode vän Oscar la ut en fråga på sin blogg tidigare idag, då Oscar är bättre på att skriver inlägg än vad jag är så gäller det att vara snabb :P. Frågan behandlade växelkurser och finner växelkurser väldigt intressant som fenomen.

 

Så hur ska vi se på växelkurser? För de som inte är jätte insatta med växelkurser så kan det vara bra med att gå igenom den reala växelkursens komponenter. Den reala växelkursen består av tre komponenter: den inhemska prisnivån, den utländska prisnivån och den nominella växelkursen. Den nominella växelkursen är det antal inhemska monetära enheter som krävs för att få en utländsk monetär enhet. Den reala växelkursen bestäms genom att ta den utländska prisnivån i inhemska monetära enheter delat på den inhemska prisnivån, matematisk kan detta skrivas som:

 

(U*N)/P

 

Där U är den utländska prisnivån, N är den nominella växelkursen och P är den inhemska prisnivån.

 

En flexibel nominell växelkurs ger i detta fall enbart ett substitut för flexibla priser som annars hade varit ett bättre då det ger mer transparens i ekonomin än en flytande nominell växelkurs. En helt flexibel prisbildning skulle ge en helt individuell prissättning på de enskilda varorna som skulle få till konsekvens att till exempel produktivitets eller efterfrågeförändringar direkt (eller tillräkligt snabbt) skulle kunna få genomslag på priset och därmed få en observerbar förändring på förhållandena för produktionen för den specifika varan. För att återknyta lite till det tidigare inlägget så skulle en entreprenör direkt kunna få en uppfattning om det finns en vinst i att investera i produktion av en viss vara genom att observera priset. När priserna inte är flexibla, som det är i de flesta fallen, så ger växelkurser ett substitut till avsaknaden för flexibla priser då växelkursen nominellt kan förändra sig. En flytande nominell växelkurs ger dock enbart en kvasiflexibel prisbildning då växelkursen påverkar ett helt valutaområde och inte en specifik vara. Det ger dock utländska (och inhemska i det motsatta fallet) entreprenörer en möjlighet att kunna se hur det står till i ett specifikt land genom att observera den nominella växelkursen. Det bör dock påpekas att om priserna är helt flexibla så finns det inte någon användning för en flexibel nominell växelkurs då priserna kommer att kunna absorbera förändringar i ekonomin, den nominella växelkursen behöver inte förändra sig. När prisnivån i den inhemska ekonomin förändrar sig, till exempel på grund av inflation, och det finns en flytande växelkurs så behöver inte den reala växelkursen att förändra sig då den nominella växelkursen agerar som en stötdämpare och tar emot ”chocken” vid till exempel inflation.

 

Om vi antar två ekonomier med två valutor som vi kallar för ekonomi 1 och 2, för enkelhetens skull så producerar ekonomierna två olika typer av varor. Ekonomi 1 får en ökning i sin relativa produktivitet och priserna sjunker till följd av detta, vid varje givet tillfälle kan ekonomi 1 producera mer än tidigare. Om det råder flexibla priser så skulle den nominella och den reala växelkursen vara stabil då prisnivåerna i båda länderna skulle sjunka till följd av produktivitetsökningen. Vid en trögrörlig prissättning så skulle till exempel priserna i ekonomi 1 sjunka men inte i ekonomi 2 och den nominella växelkursen skulle då behöva korregera för att hålla den reala växelkursen stabil. I detta exempel så kommer växelkursen att nominellt sett sjunka, ekonomi 1 valuta blir billigare i jämförelse med ekonomi 1 valuta, men då produktiviteten har ökat så kommer köpkraften att öka för ekonomi 1 relativt ekonomi 2.

 

Men för att återgå till Oscars fråga angående samvariationen med börsen och USD/SEK kursen så skulle jag säga att börsen som i mångt och mycket påverkas av förväntningar på ekonomin har det sambandet att den nominella växelkursen är en indikator på de relativa prisnivåerna och därmed i något hänseende på produktiviteten i ekonomierna, går växelkursen ned så gör den de av en anledning. En ökning i USD relativt SEK, om den reala växelkursen ska vara stabil, betyder att det går åt fler antal dollar i USA mot vad det går åt i Sverige, därmed inte sagt att per definition så behöver det innebära en köpkraftsförändring till förmån för det land som har en apprecierande valuta. En anledning till att jag tror att USD apprecierade förra året är att prisnivåerna ökade i USA ganska kraftigt relativt övriga världen efter Lehman krashen då räntan sköt i höjden. Tror att det är en ingång till varför det kanske kan finnas ett samband mellan USD och börsen, när USD apprecierar så har de en högre prisnivå än Sverige vilket kan bero på att produktiviteten är högre i Sverige jämförelse med USA samtidigt som en högre prisnivå ger vinster till en utländs entreprenör att investera i USA, självklart vice versa vid en depreciering. Dessa två anledningar antar jag i detta fall får en påverkan på börsens förväntningar om framtiden.

 

Nu finns det mycket som jag skulle vilja skriva om när det kommer till växelkursen som regionala valuta områden och skillnader mellan de facto och de jure förhållanden men det får bli till en annan gång. Måste dock påpeka att det jag har diskuterat i detta inlägg inte på något sätt har att göra med kortsiktiga svängningar per minut eller dag utan mer långsiktiga förändringar i de nominella växelkurserna.

 

Kanske ett lite långt och krångligt svar men hoppas att det var ett någorlunda svar på frågan.

 

Må gott!

Nu är jag lite små snurrig efter en dags pluggande så jag ska ta en paus för tillfället. Har nu i alla fall beställt hem hela serien av Kapitalet av Karl Marx (tre band) som jag ska försöka att läsa, kommer nog att vara klar om ett par år eller så men först ska jag läsa Smith som inte är så lite de heller. Efter att ha pratat lite med min far så insåg jag att en del saker i mitt tidigare inlägg som jag ser som självklart kanske inte är så självklart som jag anser att de är, nämligen den delen som handlar om vinst.

 

För att ha någon slags startpunkt i detta inlägg så behöver jag skriva lite om vad vinst är och när det uppstår. Vinst är mellanskillnaden mot vad det kostar att producera en vara och försäljningspriset, då räknar jag med alla produktionskostnader så som att det krävs mat för att personerna som producerar varan ska kunna överleva och det som behövs för att kunna fortsätta verksamheten och så vidare. Den vinst som ett företag redovisar i årsredovisningen behöver inte nödvändigtvis vara en vinst i detta fall utan den vinsten är den ränta som aktieägare får för sin investering. Om det finns möjlighet till vinst så är det ett tecken på att det finns obalanser i ekonomin. Obalanserna kan bero på många saker så som en ny teknologi som gör det möjligt att producera något mer effektivt, där jag hänvisade till Schumpeter så var det just ett exempel på en ny teknologi som ger upphov till en obalans som för en entreprenör ger vinst. Vinsten är central i det kapitalistiska systemet för att kunna hantera obalanser i ekonomin då det ger en resursfördelning givet den teknologiska och materiella förhållanden som råder vid ett givet tillfälle. Jag med flera skulle vilja påstå att det är just dessa obalanser i ekonomin som driver ekonomin framåt men i ett perfekt välbalanserad ekonomi så skulle det inte finnas några vinstmöjligheter.

 

För att återgår till det inlägget om peak oil som jag skrev för ett tag sedan där jag hänvisar till Simon och att det finns åtminstone två sett att se på naturresurser, en ekonomisk och en fysisk. När Simon säger att det naturresurser är oändliga i ekonomisk mening så gör han de på goda grunder. Att priset på en naturresurs går upp är en indikation på obalanser i ekonomin vilket gör att det finns en möjlighet till vinst för en entreprenör, entreprenören kan då till exempel se en vinstmöjlighet att göra bilmotorer som går på ett annat bränsle (hittar ett substitut till olja).

 

Detta var kanske inte så svårt att förstå men det som jag var mindre tydlig med i det tidigare inlägget är att det inte är vinsten i sig som avgör vad en entreprenör faktiskt kommer välja att göra. För att förklara detta så måste jag gå tillbaka till Adam Smiths bok Wealth of Nations där i han behandlar arbetsfördelning i de tre första kapitlet, vilket är de enda kapitlen som jag har läst (hela boken finns digitalt via wikipedia för den som är intresserad och länken är här). Adam Smith menar att alla tjänar på om vi får hålla på med det som vi anser är bäst för oss: det vi har talang för, det vi tycker är roligt, det som vi anser är mest intressant. Som en liten not så berör han inte ämnet om vi är egoister eller inte. Smith menar att vi gör inte saker av välvilja och att när vi handlar med någon så hänvisar vi till motpartens self-love (kommer inte på någon bra översättning). Självklart så går det att göra en väldigt snäv tolkning av self-love och dra slutsatsen att vi är egoister men den tolkningen skulle nog inte Smith själv hålla med om då bara något stycke längre ned så skriver hur arbetsfördelning ger oss möjlighet att göra det vi finner mest intressant och har den bästa talangen för, det är inte av välvilja att vi gör det vi gör utan av andra saker. Smith har ett exempel med en person som tycker om och har talang för att göra pilar och pilbågar, personen kommer då att finna att om han samarbetar med någon annan som får jaga så kommer personen kunna få en större glädje, mer mat, fler pilar och pilbågar än om han skulle göra allt själv. Det är inte heller så att den person som får jaga kommer att bli en förlorare då även han kommer att kunna tjäna lika mycket som den person som gör pilar och pilbågar. Smith hänvisar vidare till ett exempel med två tvillingar som är lika som bär till utseende och handlingar i unga år men kommer att syssla med helt olika saker på äldre dagar, de valde att göra olika saker för de har olika talang och fallenhet för olika saker. Smith är inte heller ensam om att föra fram dessa tankar utan det är många som bland annat ägnar sig åt nationalekonomi som verkar i våran samtid som talar om just samma sak, till exempel Israel Kirzner och Roger Garrison för att nämna två.

 

Hur ska vi då se på marknaden? Enkelt skulle jag vilja säga att marknaden är enbart ett medel för att uppnå sina egna mål, vi gör de vi gör av egenintresse men det är en bred tolkning av egenintresse som jag syftar på och därmed inte egoism. En entreprenör ger sig inte in i en bransch enbart för att söka vinst utan även av andra intressen, entreprenören finner en tillfredställelse till sitt egenintresse i det som denne faktiskt gör. Marknaden gör det möjligt för entreprenören att till exempel ha kul och roligt. Egenintresset kan vara att få så mycket pengar som möjligt men det är absolut inte nödvändigt, antagligen är det inte det utan det handlar om andra saker.

 

För att knyta ihop det som jag har försökt att beskriva i detta inlägg så är Wikipedia ett bra exempel på just detta. Jimmy Wales som grundade Wikipedia såg en obalans i utbudet av encyklopedier, de var dyra och det fanns en hög efterfrågan som inte tillfredsställdes ordentligt, och det fanns helt enkelt en möjlighet till vinst. Nu är det inte så att han gjorde detta enbart för pengarna, det skulle vara lite konstigt då Wikipedia formellt bedrivs av en stiftelse vilka är i förhållande till bland annat aktiebolag är hårt reglerade när det kommer till att ta ut överskott från verksamheten och dessutom så är deras tjänster helt kostnadsfria att använda. Det är något annat underliggande som driver Jimmy Wales att göra det som han faktiskt gör, nämligen att driva Wikipedia. Han måste onekligen tillfredsställa sitt egenintresse på något vis men det är inte genom att få så mycket pengar som möjligt utan det är något annat. Jimmy Wales tillfredställer sitt egenintresse genom marknaden men marknaden i sig är inte tillfredställaren.

 

Hoppas att jag klargjorde mina tankar lite bättre den här gången.

 

Må gott!

Nu har jag inte skrivit på ett tag av olika anledningar var av den kanske jobbigaste är att jag tror att jag håller på att bli slutkörd, big time. Orkar verkligen inte med något numera. Men men det är bara att bita ihop och köra på så gott det går. En lite rolig sak med allt snack om att ungdomar inte får jobb och så vidare är att jag råkade (ja råkade, tittade inte igenom papperna ordentligt som man ska) tacka ja till att få en fast halvtidstjänst i tre månader av misstag, har skrivit på papperna och allt så vet inte riktigt hur jag ska göra med skolan och allt annat nu under våren men det måste gå på något sätt. Vill inte dra ut på pluggandet mer än nödvändigt. Visst det är intressant och så men jag vill hålla på med sådant som jag finner intressant också och inte bara läsa en massa kurser. Har i alla fall beställt hem Adam Smiths två stora verk som jag ska läsa igenom nån vacker dag, kommer i alla fall se bra ut i bokhyllan :P.

 

Men men, jag fick en liten nytändning igår när en av mina kollegor ville att jag skulle ta en titt på en film som är gjord av Zeitgeist rörelsen (se deras filmer är ganska intersant), lite roligt i sammanhanget är att jag var inne i en argumentation med en av deras följeslagare för ungefär ett år sedan på ett forum utan att veta om att det var därifrån min motståndare hämtade sina argumenten ifrån. Tror att jag har hittat mitt kall i livet, att popularisera nationalekonomin så att vi blir av med alla sådana här skitargumentation som Zeitgeist rörelsen för fram, men vi får se hur det blir med den saken. Ska inte ta upp all min kritik emot deras resonemang men ska presentera några av minna invändningar.

 

1. Först säger de att ekonomisk tillväxt inte existerar då ekonomisk tillväxt är helt och hållet beroende av penningmängden, när penningmängden ökar så ökar också produktionen samtidigt som de säger att teknologisk tillväxt (ekonomisk tillväxt) är dåligt då de ger arbetslöshet för att i sin utopi säga sig vara helt beroende av en teknologisk tillväxt (med andra ord ekonomisk tillväxt är bra).

Det kanske mest uppenbara är att de inte vet var ekonomisk tillväxt faktiskt innebär och vad det är för något vilket är lite roligt, sen så är kopplingen mellan penningmängden och ekonomisk tillväxt inte helt klar (och definitivt inte den som de för fram). Den teori som de för fram är baserad på monetaristernas tankar som faktiskt menar att penningmängden har en inverkan på konjunkturcykeln genom att en för stor/liten ändring av penningmängden i förhållande till den ekonomiska tillväxten påverkar konjunkturen. Därmed inte sagt att det inte finns någon ekonomisk tillväxt, tvärt om det finns absolut utrymme för ekonomisk tillväxt i deras modeller men de kan finnas berättigad kritik att teknologisk tillväxt kan komma som manna från himlen. Det som de inte riktigt har förstått är att ekonomisk tillväxt beror på den teknoligiska utvecklingen, hur vi kan producera mer varor med samma arbetskraft så där har de faktiskt en poäng i deras kritik. Teknoligisk utveckling ger faktiskt arbetslöshet, i alla fall på kortsikt, då det går att producera mer med färre personer som arbetar. Det som de inte har tagit hänsyn till är människans fantastiska uppfinningsrikedom som de fakto tar hand om denna arbetslöshet, givet om det antas en evolutionär syn på ekonomin, så på lång sikt så kommer arbetslösheten inte vara ett problem om inte någon person medvetet sabbar för folk (Zimbabwe host host). Om vi vill ha 100 % faktisk sysselsättning, med andra ord en ekonomi likt feodalsamhället på 1100-talet, så kommer stötdämparen i ekonomin i stället för arbetslöshet bli att folk svälter, inte så nice va? En av de stora fördelarna enligt min mening är att med det kapitalistiska systemet är att ett tillräkligt välfungerande kapitalistiskt system, se tillexempel till Sverige, så kommer svält inte att uppstå.

 

2. De anser att vinst enbart beror på vår inre egoism och att det i grunden är stöld ifrån alla andra individer (företagen tar köpkraft som de inte förtjänar).

Håller inte riktigt med om att vi är egoister för att börja med, det gör inte alla nationalekonomer heller som de vill göra sken av. Sen är vinst i sig inte något vi behöver vara oroliga för då det är grunden till att kapitalismen faktiskt fungerar när det kommer till resursfördelning. Vet att alla läsare inte har höga tankar om en ekonom vid namn Joseph Schumpeter men måste få citera han (kommer dock inte ihåg exakt hur ha uttrycker sig) för att exemplifiera det som jag vill säga: ”elektrisktljus spelar inte så stor roll för den som har råd att köpa tillräkligt många stearinljus för att lysa upp sitt hem, elektrisktljus har bara betydelse för den som inte kan köpa tillräkligt många stearinljus”. För att beskriva lite närmare så ser en entreprenör en möjlighet att göra vinst i att förse hem med elektrisktljus och det är vinsten (priset) som entreprenören observerar, om det inte skulle finnas någon vinst i att förse hem med elektrisktljus så skulle inte entreprenören kunna starta upp någon verksamhet. För att uttrycka detta lite mer abstrakt så får brister ett uttryck på marknaden genom stigande priser vilket entreprenören observerar och genom drar nytta av genom att ge sig in i den bransch som bristen har uppstått inom, att entreprenören gör vinst i detta fall är ett uttryck för att entreprenören tillfredställer konsumenternas behov.

 

3. Den tredje och för den här inläggets sista invändningen har att göra med deras utopi (kallat Venus projektet) som i grunden utgår ifrån att ha ett helt och hållet planerat system där vi individer enbart ska konsumera de varor som vi faktiskt behöver (de utgår ifrån att vi konsumerar saker för att vi är okunniga och vi behöver inte konsumera mycket av de vi faktiskt konsumerar) och produktionen är helt planerad efter allt de vi faktiskt behöver.

Det är lite kul att de inte släpper att vi ska ha ett samhälle där det är ett fåtal som ska bestämma över andra och där allt går att planera, alla givna situationer och förhållanden är givna på förhand. I grund och botten så är de ett nytt Sovjetunionen som de föreslår. De kan inte heller skilja mellan fantasi och de i dag faktiska förhållandena, detta faktum är ganska roligt men ska inte skriva om det här men se filmen så kommer ni förstå vad jag menar. Hur som så är det lite smått fantastisk att de på fullaste allvar tror att de (för de är vad de syftar på) kan avgöra vad som individer i samhället faktiskt vill ha, de som de säger är att de har kontakt med gud och de har inte alla andra vilket gör att de har rätt till att säga vad alla andra verkligen vill ha. En lite avskyvärd tanke då det i deras ögon ger dem rätt till att ge sig på andra. Deras resonemang bygger på att alla händelser är kända redan från början vilket gör att de måste acceptera den inom nationalekonomin kallade neoklassiska skolan (som de i mångt och mycket argumenterar emot), det första problemet med det resonemanget är att det idag inte går att säga att vi vet allt (vill inte ge mig in allt för mycket i diskussionen om välden är determinerad eller inte för då kommer jag bara att få pisk). Det andra är att det finns mycket lokal kunskap (alltså kunskap som den enskilde individen besitter om en specifik marknad så som skoförsäljning i skärholmen eller hur produktion av lastbilar i Södertälje går till) som inte nödvändigtvis går att artikulera och som kommer att vara okänd för en central planerare vilket gör de dömt att misslyckas, precis som i sovjet.

 

Det finns så mycket mer som jag skulle vilja skriva om men det kommer i sådana fall att bli till en bok. Kommer kanske nån dag att skriva en bok om all denna skitkritik mot det kapitalistiska samhället som finns och alla dessa förståsigpåare. Men tills dess så gäller det bara att kom ihåg att kapitalism är det värsta av system, bortsätt från alla andra.

Må gott!

Nu var det ett bra tag sedan sist av olika anledningar, har hur som helst kommit fram till en möjlig förklaring till topparna i det diagram som presenterades på bloggen cornucopia som jag skrev om i det tidigare inlägget. Först måste jag skriva några ord om den senaste tidens följetång, SAAB.

 

Nu har GM valt att lägga ned SAAB (eller SÅB som danskarna säger :P) och sedan tagit tillbacka det och vi får se om Spyker tar över (de gör grymma bilar by the way, skulle verkligen vilja ha en sådan), tycker att GM ska stå fast vid sitt första beslut och lägga ned SAAB. Men vill börja med det gatlopp som Koenigsegg fick utstå under närmare ett halvår. Det är kanske inte till vanligheten att hela Sveriges samlade journalistkår är så ute efter att totalsåga ett helt företag som de gjorde med Koenigsegg, om de hade velat att SAAB skulle få leva kvar så skulle de ha uppmuntrat affären istället. Jag vill inte påstå att Koenigsegg inte är ett litet företag och inte har de stora ekonomiska resurserna som de stora bilkoncernerna har men de stora bilkoncernerna ville inte köpa SAAB. Med det sagt så är det lika ovanligt att hela Sveriges samlade journalistkår tar och gullar så mycket med ett företag som de har gjort med SAAB. Att det skulle finnas en fantastisk kompetens på SAAB och att SAAB gör i det närmaste de bästa bilarna i världen har journalisterna tjatat om bra länge nu, om det vore sant varför är det då ingen som köper SAAB bilar eller vill köpa bolaget och få tillgång till denna fantastiska kompetens? Det finns bara ett svar på den frågan och jag har inte läst en enda artikel eller sett ett tv-inslag om detta, SAAB har helt enkelt ingen kompetens att tala om och de gör skitbilar som ingen vill ha. Människor är inte duma i huvudet, de köper inte SAAB bilar då de är i det närmaste skrotbilar redan när de är nya. Jag ser faktisk den ständiga upprepningen av att de är just bra bilar som ett bevis på att det just inte är bra bilar då om de hade varit bra bilar så hade det inte behövts köras ned i halsen på potentiella konsumenter. För att summera det hela så är det bra att SAAB läggs ned då det inte klarar av konkurrensen och då får vi möjlighet att göra något bättre med resurserna som har varit uppknutna i SAAB, den kompetens som ändå finns kan användas bättre på andra företag och andra branscher.

 

Men nu till topparna i börsen när rensar för penningmängden. Som det står i det tidigare inlägget så behandlas börsen som om penningmängden är konstant och därav så borde börsen gå ned. I början av 1900-talet så var det förhållandevis lätt att få tag i pengar, framförallt under 1920-talet. Med andra ord så var det lätt att få krediter, samma fenomen har vi sett under de senaste 20-30 åren. Topparna tror jag är ett tecken på spekulation och inte över realuppgångar (uppgångar som beror på produktivitetsökningar).

 

Om samma scenario händer idag som det gjorde för 70-80 år sedan så kommer vi se en avmattning i uppgångarna under en tid framöver och färre snabba upp och nedgångar då krediterna kommer att stramas åt. Detta kan ske på lite olika sätt men det behöver inte bero på att bankerna slutar att låna ut utan det kan bero på att räntan helt enkelt går upp. Om det stramas åt så anser jag att detta är det mest troligaste scenariot då vi i stort sett sedan 80-talet har haft en väldigt låg realränta vilket självklart får konsekvenser.

 

Vad som verkligen händer får framtiden utvisa.

 

Må gott!

Läste ett inlägg på bloggen Cornucopia (intressant blogg men det är mycket som jag inte direkt håller med om) vars titel är Börsen har inte alls stigit de senaste 100 åren där författaren vill visa att börsen inte har upplevt någon realökning under de senaste 100 åren utan det beror på tillgångsinflation. Författaren justerade börsindex (OMXPI?) för M3 och såg att det är två toppar (en i början och en i slutet av perioden) men i övrigt så är den ganska flak. Är detta något som bör förvåna oss? Svaret på den frågan är nej, förutom topparna så är det ganska förväntat. Det är förväntat då han även har rensat bort penningökningen som beror på produktivitetsökningar i ekonomin. Författaren har de facto hållit penningmängden från 1901 konstant.

 

Detta leder onekligen in på frågan om inflation igen, hur ska man mäta inflation och vad är den ”verkliga inflationen”. Inflation som ni säkert vet beror på att penningmängden ökar mer än vad som efterfrågas i ekonomin. Detta kan beskrivas med följande formel:

 

MV=PQ

 

Där M står för antalet pengar i ekonomin, V omloppstiden för pengarna, P är priserna i ekonomin och Q är kvantiteten producerade varor. Om Q ökar och MV hålls konstant så måste P minska, om vi vill att P ska vara konstant samtidigt som Q ökar så måste MV öka med lika mycket som ökningen i Q. Som en not så mäter det traditionella KPI enbart förändringar i MV som inte beror på Q, alltså MV↑↓≠Q↑↓, när de verkliga förändringen även beror på produktivitetsförändringarna. Ganska enkelt eller hur?

 

Så återigen till börsen och M3. När penningmängden hålls konstant över tid så kommer produktivitetsökningar att leda till en negativ prisbildning, med andra ord deflation, vilket författaren till blogginlägget har gjort. Då produktiviteten har ökat under de senaste hundra åren (nedan visas ett diagram över BNP ökningen de senaste 50 åren) så borde aktiekurserna ha gått ned om vi håller MV konstant, de har det inte gjort så mycket enligt diagrammet på Cornucopia. Det som författaren till blogg inlägget på Cornucopia faktiskt visade är att det har skett en realökning på börsen de senaste hundra åren vilket han gav sig ut att motbevisa.

 

 

Topparna i diagramet som presenteras på Cornucopia är däremot lite jobbigare, under början av 1900-talet så var det ett enormt börsrally som mynade ut i den total kolaps 1929 (det var överköpt så det stod härliga till), sett till en konstant penningmängd så har priserna ökar på börsen på andra varors bekostnad till en brytpunkt tills de inte går längre. Samma fenomen verkar ha inträffat nu under de senaste åren med en topp 1999. Låter tolkningen av detta vara öppen för tillfället.

 

Må gott!